Hellmark svor så det osade. Ulvgren och Nina reagerade på helt olika sätt av oväsendet. Ulvgren ryckte till med hela kroppen. Nina, som var van vid Hellmarks utbrott, reagerade inte alls.
”Ta det igen”, sa Ulvgren med pressad röst. ”Fick Expressen ett tips från mördaren?”
Hellmark sa: ”Den iskalla jäveln ringde helt enkelt upp dem och sa att han tänkte ta livet även av nästa advokat. Och att tidningen skulle fråga mig om en sak kring mordet på Slättås.”
”Gjorde de det?”
”Reportern frågade om Slättås hade haft nånting runt halsen när hon dog. Den uppgiften har vi inte släppt. Vi har ju lyckats hemlighålla det hittills. Men nu har nån jävel läckt ut även det.” Han bet sig i underläppen som om han just sagt något han inte borde.
”Är det den där inspelningsanordningen du pratar om?” sa Nina.
Hellmark sa: ”Den som ringde Expressen hade fått nys om det. Och det innebär att det kommer att komma ut. Som tur var visste reportern inte vad som fanns lagrat. Hon ställde massor av frågor och ville ha det bekräftat.”
”Vad svarade du?”
”Jag sa naturligtvis att vi hade hela mordet på band och att det bara var en tidsfråga innan jag kunde sätta dit självaste statsministern för det. Vad tror du att jag sa? Jag spelade såklart dum.”
”Ta det lugnt. Du menar att det är nån som läckt uppgiften?” sa Ulvgren.
Hellmark teg och tittade på sina skor.
Ulvgren sa: ”Om det nu inte råkade vara mördaren som ringde.”
De stirrade på varandra. Tanken hade inte ens föresvävat dem. Varför skulle mördaren göra något så dumt?
”Varför skulle han vilja göra det?” sa Hellmark. ”Av vilken jävla anledning går han i så fall till en tidning med det här?”
”För att han förstår hur man bildar opinion”, sa Ulvgren. ”Han vill ha ut sitt budskap.”
”Budskap och budskap. Det är ju en vettvilling vi pratar om.”
”Kan det ha varit mördaren?”
”Hur skulle han ha kunnat känna till vad Slättås hade runt halsen? Borde han inte ha tagit med sig den i så fall? Det är nåt som inte stämmer här.”
”Jag ska se om vi kan få tag i Expressens upptagning av samtalet.”
”Bandar de sin tipstelefon?” sa Nina.
”Det är jag ganska säker på”, sa Ulvgren.
”Bra”, sa Hellmark. ”Då kan vi jämföra rösterna på de båda inspelningarna.”
§
Två timmar senare kom Ulvgren tillbaka till Hellmarks rum. Han skakade på huvudet. ”Jag har dragit i lite trådar. Det ser mörkt ut. Expressen vill inte lämna ut inspelningen.”
”Kan vi inte tvinga dem?”
”De behöver inte lämna ut sina källor. Även om vi skulle få en kopia så är det för sent. De har sålt inspelningen vidare.”
Hellmark sa: ”Du har alltså humor trots allt.”
Ulvgren struntade i kommentaren. ”Vill du inte veta till vem?”
”Vem vill köpa detta? Expressen kommer ju att skriva om eländet och då vet ju alla.”
”Vilket massmedium kan enkelt återge inspelningen av den mest eftersökte mördaren på många år?”
”TV?” Hellmark andades ytterligare några ögonblick. Sedan sa han långsamt: ”Inte skulle väl SVT betala för det?”
”Inte tillräckligt, antagligen. Men det är Trean som köpt inspelningen.”
”Det var som fasen. De har ingen riktig nyhetsredaktion, väl?”
”Det kommer att gå i Efterlyst”, sa Ulvgren. ”Ikväll. Och vi vill att du ska vara med.”
”Men för helvete”, sa Hellmark.