Förord

Dottern till en estnisk flykting och sonen till en försvarskritisk fredsivrare – det var knappast sådana personer som 1950-talets beslutsfattare inom den militära och polisiära säkerhetstjänsten tänkte sig skulle få möjlighet att femtio år senare delta i historieskrivningen om den efterkrigstida övervakningen och personalkontrollen. Flyktingar och utlänningar utgjorde per definition en nationell säkerhetsrisk även långt efter det andra världskrigets slut. Och personer som förde fram pacifistiska budskap betraktades som kommunistsympatisörer med uppdrag från Moskva att underminera den svenska försvarsviljan inför en kommande sovjetisk invasion. Det är om dessa hotbilder och verklighetsuppfattningar som denna bok handlar.

I sedvanlig ordning är forskningsprodukter som denna bok resultatet av ett stimulerande lagarbete. Ett antal forskarkollegor förtjänar ett stort tack för hjälp och stöd i arbetet med Det röda hotet. Ett varmt tack går till ledaren för delprojektet Övervakningshistoria inom Vetenskapsrådets MUST-program, Ulf Bjereld, som kommit med värdefulla kommentarer till det slutgiltiga manuskriptet. Ett stort tack går också till övriga deltagare i den interna arbetsgruppen för övervakningsfrågor (SMUTS) vid statsvetenskapliga institutionen, Daniel Berlin, Marie Demker och Ulrika Möller. Vi vill även tacka specialseminariet i Internationell Politik vid statsvetenskapliga institutionen, i synnerhet Mette Anthonsen och Marie Uhrwing, som gav värdefulla kommentarer om bokens inledande kapitel, men även de tillresta gästerna Alf W Johansson och Karl Molin som frikostigt delade med sig av sin kunskap om övervakningsfrågor.

Till sist ett stort tack till arkivpersonalen vid MUST och Säpo som underlättat vårt sökande i arkiven och som ansträngt sig för att göra våra långa arkivvistelser trevliga.

Göteborg våren 2002

Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson