KAPITEL 6

DET GRÖNA BETEENDET

ANLEDNINGEN TILL ATT DET ÄR SÅ SVÅRT ATT FÖRÄNDRA SAKER OCH TING – OCH HUR MAN KOMMER RUNT DET

Hur ska det här gå till? Det är väl ... inte bråttom?

Den gröna personen är den vanligaste, så du kommer att möta honom i princip överallt. För att enklast förklara vem han är, skulle jag vilja beskriva honom som genomsnittet av alla andra färger. Tolka nu inte detta som någonting negativt, utan betänk vad det faktiskt innebär. Där de röda är stressade prestationsunder, de gula kreativa festprissar och de blå – se sidan 63 – perfektionistiska Excelryttare – där är de gröna mer balanserade. De väger upp de övriga extrema personlighetsdragen på ett mycket bra sätt. Flegmatiker, kallade Hippokrates dessa. Jordmänniskor, sa aztekerna. Trög, sävlig, okänslig, maklig, loj, liknöjd och lugn hävdar synonymordboken i Microsoft Word.

Och det är ju bara att konstatera fakta – alla kan inte vara extremer – vi skulle inte få någonting gjort. Alla kan inte vara drivna ledartyper för det skulle inte finnas någon att leda. Alla kan inte vara gladlynta underhållare, för det skulle inte finnas några att roa. Och om alla vore kontrollerande pedanter skulle det inte finnas någonting att kontrollera.

Det betyder att gröna personer inte sticker ut på samma sätt som de andra. Och detta skänker ofta ett lugn till en situation. Där den röda och gula går igång på högsta växeln tar den gröna det betydligt lugnare. Och där den blå fastnar i fakta försöker den gröna mer känna sig fram till vad som är rätt.

Om du har en vän som är grön så kommer han inte att glömma din födelsedag. Han kommer inte att missunna dig dina framgångar, och han kommer inte att försöka ta äran av dig genom att dra sina egna historier. Han kommer inte att försöka bräcka dig, och han kommer inte att jaga på dig och stressa upp dig genom att ständigt komma med nya och värre krav. Inte heller kommer han att se er som konkurrenter om ni skulle hamna i en sådan situation. Han kommer inte att ta befälet om han inte har mandat att göra det. Han kommer heller inte att...

Ett ögonblick, kanske du tänker nu. Det där är bara en massa saker han inte gör. Men vad gör han då?

Det går inte att bortse från att de gröna är mer passiva än andra. De är inte lika drivna som de röda, inte lika påhittiga som de gula och inte lika ordningsamma som de blå. De är helt enkelt som folk är mest.

De är lätta att ha att göra med av just den anledningen. De låter dig vara dig själv. De kräver inte mycket och de bråkar aldrig i onödan. Barn med gröna drag brukar omtalas som att de är små änglar. De äter när de ska, de sover när de ska, de läser sina läxor när de ska.

Men det är inte bara det. Gröna personer förolämpar inte folk om de kan undvika det. De vill helst inte förolämpa någon överhuvudtaget och de kommer inte att käfta emot om chefen kommer med underliga beslut. Kämpa emot så att det hörs, alltså. Vid kaffemaskinen kan det låta annorlunda, men mer om det senare. De strävar oftast efter att passa in, vilket gör dem till mer balanserade personer. De är perfekta för att lugna ner stirriga gula personer, till exempel. Och de är mycket bra på att värma upp de blå som kan bli lite väl svala emellanåt.

Vi umgås regelbundet med en familj där mannen är gul och gärna spexar och står i centrum – han hittar på lustiga lekar och svarar gärna på alla frågor själv. Alla andra är hans publik och han kliver aldrig av scenen. Hans fru är grön. Lugn, sansad och hur cool som helst. När han hoppar omkring och busar (detta är personer i medelåldern) sitter hon lugnt i en soffa och ler. Hon har minst lika roligt åt underhållningen som alla andra. När man frågar henne om hon inte tröttnar på sin spexiga man ibland svarar hon lugnt: Men han har ju så roligt.

Och det är ett typiskt grönt drag. De är väldigt fördragsamma med andra människors mer speciella beteenden. Börjar bilden klarna? De gröna är helt enkelt de där du kanske inte tänker på. Det vill säga de flesta.

NÅGRA ENKLA GRUNDER

Gröna personer är vänligheten personifierad. Här kan du räkna med en hjälpande hand när du behöver den. De är utpräglade relationsmänniskor som ständigt kommer att göra allt som står i deras makt för att rädda er relation. Och de kommer att investera livslångt i er relation. De kommer att hålla reda på när du fyller år, när din partner fyller år, när era barn fyller år osv. Det skulle inte överraska mig om de faktiskt hade koll på när katten såg dagens ljus.

En vanlig kommentar är att de gröna är de bästa lyssnarna som finns, och det är sant. En grön person kommer alltid att vara mer intresserad av dig än av sig själv, och skulle han till äventyrs vara intresserad av sig själv skulle han aldrig drömma om att visa det. Gröna personer finner man skapligt ofta i den offentliga sektorn, där de utan tanke på egen vinning hjälper andra människor.

De är också utpräglade lagspelare. Teamet, gruppen, familjen kommer alltid före den enskilda individen, och jag skulle nog säga att samhällen uppbyggda av gröna personer alltid kommer att ta hand om de sjuka och svaga. De lämnar inte en vän i nöd, man kan ringa dem när som helst. De har alltid en axel att gråta ut mot.

Förändringar är inte deras största styrka, även om de inte är alldeles främmande för dem. Kan du bara motivera och ger tillräckligt med tid kan även en grön tänka sig att testa nya saker. Men man vet ju vad man har och inte vad man får. Gräset är faktiskt inte per automatik grönare på andra sidan, så att säga.

GRÖNA PERSONER ser oftast sig själva som:

Det låter väl trevligt? Låt oss nu titta på det mer i detalj.

VÄRLDENS BÄSTA KOMPIS

Jag har redan sagt det, detta är naturligt vänliga människor. När de berättar att de är uppriktigt bekymrade för hur du har det kan du lita på att de ligger sömnlösa för din skull. Precis som de gula är de gröna relationsmänniskor, och de grönas intresse för andra är genuint och äkta.

Frågar man i en grupp om någon kan ställa upp kommer den gröna inte att kasta sig fram och skrika Ta mig! Dock kommer han att titta sig omkring och om ingen annan anmäler sig kommer han att göra det. Varför? Därför att han inte vill lämna dig i sticket. Han vet att det kan få dig att må dåligt om du inte får någon hjälp, och även om han kan vara mycket passiv ställer han upp för en vän.

Jag minns fortfarande en ung kvinna jag arbetade med på ett konsultbolag i början av det här seklet. Maja var visserligen även blå, men framför allt var hon grön. Hennes problem var uppenbart: varje gång någon frågade om hjälp ställde hon upp. Varje gång.

Hennes skrivbord var svårt att upptäcka under allt arbete, men hon fixade allting till slut. Vi kunde alltid lita på att hon skulle ställa upp och reda ut sådant som vi andra glömt. Vi satte henne i receptionen eftersom hennes vänliga och varma leende var det första nya kunder mötte. Hon förbisåg aldrig att ställa fram kaffe, rätta till kuddar, hålla ordning på hur länge kunder fått vänta.

Dessutom missade Maja aldrig någons födelse- eller namnsdag. Eller hustrurs eller barns för den delen. Diskreta små mail gick regelbundet ut för att påminna oss stressade konsulter om att vi hade en familj som också behövde tas om hand. Jag menar nu inte att vi inte kunde hålla rätt på oss själva, men hennes vänlighet och omtänksamhet gjorde det liksom åt oss. Det var naturligt för henne, och när vi bad henne ta hand om sig själv tog hon nästan illa upp. Hon ville ta hand om oss, det fick henne helt enkelt att må bra. Självklart fanns det gränser, och Maja löpte ständigt risken att någon överutnyttjade hennes stora hjärta. Men med viss balans är det en mycket fin egenskap.

Gröna personer ställer helt enkelt upp för andra. Det kräver ingen större ansträngning eftersom de gör det helt naturligt. Sitter man vid ett kaffebord är det en logisk sak att fråga andra om de vill ha påtår. Så när övriga färger mycket väl skulle kunna ta med sig sin tomma kopp till disken skulle den gröna hämta hela kannan och fylla på åt alla.

Han vill hålla sig väl med alla, så även de han inte gillar särskilt mycket kommer han att försöka ställa upp för. Annars kan det ju, som bekant, bli bråk.

Han tror gott om de flesta. Och han visar förtroende för andra. Ibland så mycket att det slutar illa, men det handlar mer om omgivningen än om den gröna personen. Han är så godhjärtad att han utan vidare blir utnyttjad av andra då och då.

En god vän till mig, Lasse, är en sådan där riktig kompis. Det spelar liksom ingen roll hur mycket han själv har att göra, behöver någon ett handtag är han där och hjälper till. Och han glömmer ibland till och med bort sina egna uppgifter i sin iver att utföra andras.

På helgerna kör han barn, egna och andras, överallt dit de vill. Han hjälper andra att flytta, han lånar ut sina verktyg utan att man ens behöver fråga. Han lyssnar om man ringer och beklagar sig, och han bjuder alltid på kaffe om han själv är sugen på en kopp. Allt detta tar givetvis en massa tid för honom, men han trivs bättre med att hjälpa till än att själv få hjälp.

HAR DE VÄL SAGT ATT DE SKA UTFÖRA EN VISS SAK KAN DU LITA PÅ ATT DET BLIR SÅ

Om en grön person säger att han ska utföra ett visst jobb kan du lita på att han kommer att göra det. Om det står i hans makt att leverera kommer han att leverera. Det kommer inte att bli klart på kortast möjliga tid, men det kommer att visa sig i din inbox ungefär när du räknat med det. De vill inte bli ertappade med att inte kunna leverera, eftersom det kan sätta andra i trubbel. Och eftersom de är goda lagspelare vill de inte göra någonting som kan ställa till det för laget. Laget kommer före jaget, och laget kan vara företaget, teamet, fotbollslaget eller familjen. Men för den gröna är det naturligt att titta på alla andra och se hur de har det.

Orsakerna till varför det funkar så bra med gröna personer kan diskuteras. Vissa gånger handlar det helt enkelt om att de inte tycker om konflikter. Oftast är det dock deras vilja att göra omgivningen glad och nöjd som styr. Kan de glädja dig med ett väl utfört arbete kommer de att göra det. Att vara andra till lags är snudd på en drivkraft i sig hos gröna personer. Det kommer naturligt och kräver ingen ansträngning. Och detta levereras alltid med ett slags upphöjt lugn som sänker stressnivån hos omgivningen.

OBEHAGLIGA ÖVERRASKNINGAR ÄR INGET VI ÖNSKAR. DET ÄR BRA ATT VETA VAD SOM KOMMER ATT HÄNDA. VARJE GÅNG.

Du vet var du har den gröna individen. Har du ställt honom i ett visst hörn kan du lita på att han står kvar där. I vissa organisationer är det ett krav att kunna lita på sina medarbetare. Kreativitet och uppfinningsrikedom står inte överst på önskelistan: här behöver man kort sagt människor som förstår jobbet och som utför det utan en massa tramsiga egna initiativ.

Då anställer man gröna personer. De utgör den där stabila kärnan som alltid kommer att göra det de blir tillsagda. De har ingenting som helst emot att ta en order – så länge den är sympatiskt formulerad. De mår till och med bra av att själva kunna känna stabilitet och att uppleva en viss förutsägbarhet på arbetsplatsen. Eller i hemmet. Eller i bostadsrättsföreningen. Eller i fotbollsklubben.

Tänk dig själv. När det blåser hårda vindar där ute – det kan handla om lågkonjunktur eller om att nya chefer ska in – så ser vi alla möjliga intressanta beteenden i en grupp. Röda personer lyssnar givetvis inte klart på meddelandet utan rusar iväg och gör vad de nu anser behöver göras. Om de inte skäller ut ledningen förstås, eftersom de kanske inte alls uppskattar beslutet. De kan ställa till med precis hur mycket bråk som helst om de känner för det. De gula drar utan dröjsmål igång vilda diskussioner och underrättar allt och alla om precis hur de ser på det inträffade. Istället för att arbeta kommer de att prata tills lamporna släcks. Ingenting blir gjort. De blå kommer att sätta sig på bakhasorna och formulera en halv miljon frågor som ingen ännu vet svaret på.

De gröna, de knotar på. Har ledningen lyckats undvika att allvarligt sabotera deras känsla av trygghet kommer de att gneta vidare utan att knorra. De fortsätter helt enkelt i tangentens riktning. Det är ingen idé att tjafsa om saken. Lika bra att fortsätta med vad man nu hade för händerna. Och det underlättar faktiskt. Jag kommer till hur vi får de gröna att ändra riktning, men de är faktiskt suveräna på att hålla stämningen på en hanterbar nivå när det gäller. De upprörs inte – det finns ändå inte så mycket som upprör en grön person.

Du kommer alltid att veta vad den här personen kommer att svara på vissa frågor, eftersom han inte ändrar sin uppfattning särskilt ofta. Ibland måste man ju förändra sig, men söker du just stabilitet finns inga bättre.

En VD jag coachade för några år sedan var Greger. Greger hade varit VD under några år och hade en ledningsgrupp bestående av idel gröna mellanchefer. Han brukade roa sig med att leka lite när han skulle lansera nya idéer. Han skrev små lappar med de svar han trodde han skulle få av respektive person. Nej från Anna. Ja från Stefan. Kanske från Bertil. Det stämde varje gång. Greger kände dem och visste hur de skulle reagera på hans förslag.

Det hade aldrig gått med gula personer. De vet inte ens själva hur de kommer att svara när den stora luckan där framme öppnas. Spännande – javisst. Men arbetsamt i längden för omgivningen. Det behöver du inte oroa dig för när det gäller gröna medarbetare.

VEM? JAG? JAG ÄR INTE VIKTIG. GLÖM ATT DU SÅG MIG. TITTA PÅ DE ANDRA ISTÄLLET.

Gruppen kommer alltid att komma före den enskilda gröna individen. Laget före jaget. Kom ihåg det. Detta är en grundläggande sanning för en grön person, och bör inte utmanas alltför hårt. Arbetsgruppen, teamet, klubben eller familjen – alla dessa olika grupper är viktiga för en grön person. Han bortser ofta från sina egna behov så länge gruppen får vad den behöver.

Kanske anser du nu att grupper består av människor, och om alla enskilda individer är tillfredsställda blir även gruppen som helhet bra? Det kan nog hända, men fokus kommer att vara kollektivet snarare än individen. Ett grönt förhållningssätt är att om gruppen mår bra mår individerna bra.

Här kommer även mycket av den grönas enorma hänsynstagande in – hänsyn till alla i omgivningen. Det är även därför det är svårt att få raka svar från en grön person. Han försöker ju göra alla andra nöjda.

Låt mig berätta en ganska så målande historia. En söndag för ett antal år sedan blev jag uppringd av en kollega som jag egentligen inte kände så värst bra. Jag hade bara jobbat med Kristoffer några månader, men jag tyckte nog inte riktigt att jag kommit underfund med honom.

Så när han ringde mig en söndag förmiddag svarade jag överraskat. Jag såg vem det var, men jag hade ingen aning om vad han ville mig vid den tiden. Han hälsade glatt och undrade vad jag höll på med. Jag hade vid tillfället just köpt ett nytt hus, och höll på att renovera. Kristoffer frågade givetvis vad som stod på agendan just den här söndagen, och jag minns att jag svarade att jag oroade mig för värmepannan. Det var tidig vinter. Temperaturen låg strax under noll grader och en av cirkulationspumparna fungerade inte riktigt som den skulle. Eftersom vintern definitivt var på väg undrade jag om den skulle klara en rejäl köldknäpp.

Grön som han var ställde Kristoffer en lång rad frågor samtidigt som han gav en hel massa goda råd. Han hade haft en liknande panna, och dessutom kände han en rörmokare som han kanske kunde be komma förbi och ta en titt. Om jag var intresserad, förstås. Vi pratade en stund, och jag blev alltmer fundersam kring varför han hörde av sig.

Han frågade var jag bodde. Jag gav honom adressen, och han lovade att skriva ner den och lämna den till sin kompis rörmokaren. Sedan frågade han helt apropå om jag hade några planer på att åka in till stan den här dagen. Jag bodde ett par mil från kontoret, och hade inte för avsikt att jobba den här söndagen. Jag förklarade detta för Kristoffer.

Vi pratade på en stund till, och till slut frågade jag rakt ut vad han egentligen ville. Då kröp det fram att han själv stod utanför kontoret i t-shirt eftersom han råkat låsa sig ute när han hade sprungit ner för att hämta sig lite lunch. Jag tittade på termometern. Två grader minus och det snöade lätt. Vi hade pratat i säkert femton minuter. Jag satte mig i bilen och räddade honom från att frysa näsan av sig.

Alla andra är viktigare. En grön person begär helt enkelt ingenting.

JAG FÖRSTÅR PRECIS VAD DU MENAR

Man säger ju att gröna personer är introverta, det vill säga aktiva i den inre världen. Det innebär att de inte pratar bara för att prata. När man är mer tyst än omgivningen blir det naturligt att man lyssnar. Och de vill lyssna. De är intresserade av dig och dina idéer.

De hör faktiskt vad man säger. Till skillnad från röda som bara lyssnar när det finns något att vinna på det, eller gula som inte lyssnar alls (även om de alltid kommer att förneka detta faktum) – hör de gröna vad du verkligen säger. De har ett genuint öra för mänskliga problem. Det är inte säkert att du får några förslag på lösningar, men de missar inte det du säger. Förväxla inte detta med att de håller med eller förstår – men de är goda lyssnare.

Så här långt har du förmodligen försökt att lägga ett pussel. Var passar de olika färgerna in? Vilka jobb kan vara lämpliga för den ena eller den andra? Och det är naturliga frågor, även om det inte finns några enkla svar. En sak som ofta kommer upp när jag jobbar med sådana här frågor inom olika organisationer är att röda och framför allt gula måste vara bra som säljare. Och det stämmer säkert. Men man missar ofta den gröna. Är det något vi lär ut till säljare så är det att prata mindre och lyssna mer, något den gröna redan gör helt naturligt.

Helena var en grön säljare jag coachade för några år sedan. Hon var grön, och väldigt mjuk till sättet. De flesta förstod inte hur hon egentligen överlevde i den där tuffa branschen. Men jag har en teori. Hon berättade en gång om när hon skulle träffa en tuff koncernchef som alla hade en väldig respekt för. Ingen i hela företaget hade lyckats sälja någonting till honom, men Helena hade efter lite coachning från mig bestämt sig för att göra ett försök. Och hon fick verkligen till ett möte.

De sprang på varandra redan ute på parkeringen till lunchrestaurangen där de skulle träffas. Den bistre koncernchefen svängde in med sin gamla amerikanare från sent sextiotal. Blank och fin och uppenbart någonting väldigt speciellt. Helena sa det enda hon kunde komma på: wow!

Gillar du bilar? frågade koncernchefen innan de ens hade hälsat. Helena nickade. Sedan berättade han om bilen, om hur mycket han lagt ner för att göra i ordning den, om lacken, och fälgarna, om motorn. Han visade hur det såg ut under huven och Helena nickade och hummade och hoppades att han inte skulle ställa några frågor eftersom hon inte kunde skilja en Ford från en Chevrolet. Men hon avbröt inte utan lyssnade bara. Sedan var det en promenadseger. De satte sig och han bad att få se avtalet. Det festliga är att hon gjorde affär direkt. Hur gjorde hon? Genom att inte göra någonting alls förutom en sak – hon lyssnade. Han skrev under papperet redan innan maten hade kommit in.

SLUTSATSER OM GRÖNT BETEENDE

Okej. Har du några gröna personer i familjen? Högst troligt.

Kända svenskar med gröna inslag är Stefan Einhorn, Lottie Knutson, Mark Levengood och kung Carl Gustaf. Gamle statsministern Ingvar Carlsson är ett annat mycket bra exempel på en grön person. Han frågade alla om allting hela tiden, och var ytterst obekväm med konflikter. Han har själv sagt att han förankrade sina beslut så ordentligt att han knappt själv visste vad som var beslutat vissa gånger. Och så kanske Jesus. Där hade vi en kille som visste hur man ställde upp för andra.