KAPITEL 14

VEM PASSAR IHOP MED VEM – OCH VARFÖR ÄR DET EGENTLIGEN SÅ?

GRUPPDYNAMIK I SIN YPPERSTA FORM

Det korta svaret är att en grupp bör bestå av alla färger för att skapa bästa möjliga dynamik. I den bästa av världar hade vi haft lika många av varje färg. Den gula kommer med en ny idé, den röda tar beslutet, den gröna genomför den och den blå utvärderar och kvalitetssäkrar resultatet. Men så ser det långt ifrån alltid ut. Inte sällan hittar vi gula personer på positioner som hade varit mer lämpade för röda. Eller i värsta fall har de lyckats snacka sig till ett jobb som egentligen kräver ett blått beteende. Det finns massor av exempel på människor som sitter på fel stolar, och en del av förklaringen ligger i att de saknar naturliga förutsättningar att klara av sina jobb. Dessutom har allt detta även att göra med vilka drivkrafter olika människor har. Olika människor motiveras helt enkelt av olika saker, och det kan få dem att gå ifrån sitt grundbeteende i vissa givna situationer. Men det är ingenting jag tar upp i den här boken.

Så hur sätter man ihop sitt team? Titta på bilden ovan. Här ser du på ett överskådligt sätt varför vissa kombinationer är mer lämpade än andra. Ska du rekrytera medlemmar till ditt team kan detta vara en bra grund att börja med.

Som du ser passar olika färger olika bra ihop med varandra. Återigen finns det mängder av undantag, men låt säga att ingen i gruppen har någon egentlig kunskap om sitt beteendemönster, och därför saknar någon större självinsikt. Rent allmänt kan man säga att det är lättare för två personer att arbeta tillsammans om de har samma känsla av tempo i kroppen.

Naturliga kombinationer

Om vi tittar på skissen ovan ser vi att blått och grönt skulle kunna vara en lämplig kombination utan större ansträngningar från någon av dem. De skulle absolut känna igen sig i varandras förmåga att andas lugnt och tänka efter före. Eftersom båda är introverta känner sig båda trygga med den andre. Ingen av dem bygger några luftslott utan de kommer hela tiden att stå med båda fötterna på jorden. De stressar inte utan tillåter sig att gå på djupet med saker och ting. Visst kan det hända att de har svårt att komma till beslut, men de beslut som tas kommer att vara genomtänkta.

Likaså skulle rött och gult fungera smidigt tillsammans eftersom de båda vill skjuta från höften och komma vidare i processen. Båda är kraftfulla och utåtriktade och eftersom de är verbala hittar de enkelt orden. Visst kommer de att ha olika fokus i samtalet, men dialogen kommer ändå att flyta på. Båda sätter höga mål, och tänker fort. Ett team av gult och rött kommer att sätta hög fart och samtidigt som de är tydliga med vad de vill kommer de att motivera sin omgivning till stordåd. Utmaningen ligger förmodligen i att den röda kan uppfatta den gula som alltför pratig, men eftersom ingen av dem är någon lyssnare i världsklass stänger båda av när det passar.

Kompletterande kombinationer

Det skulle även fungera att titta på den andra axeln, och vilket fokus de olika färgerna har. Både blå och röda personer är sakorienterade. Visserligen är den röda mer intresserad av målet än av själva processen, och visserligen är den blå mer intresserad av processen än av det verkliga målet – men de pratar åtminstone om samma sak. Båda ägnar sig åt att arbeta, och ägnar ingen tid åt att prata om fotboll eller motorsport – utom möjligtvis på lunchen. Man skulle kunna föreställa sig att de skulle komplettera varandra på ett bra sätt. Liknar vi det vid en bil så är den röda gasen medan den blå är bromsen. Och båda behövs för att lyckas med körningen. Tricket ligger i att inte trampa på alla pedaler samtidigt.

Likaså finns det en logik i att placera en grön person intill en gul. De kommer att jobba med olika tempo, men de kommer båda att vara intresserade och nyfikna på varandra. Båda tycker att människor är intressanta och viktiga. Medan den ena gillar att ta det lugnt vill den andra ha kul. De kommer helt klart att hitta ett liknande fokus. Den gröna kommer att låta den gula ta så mycket plats han vill. Den ena pratar, den andra lyssnar. Det skulle kunna fungera bra. Gröna personer är dessutom bra på att lugna ner lätt hysteriska gula som ibland förlorar kontakten med markytan. De kommer aldrig att glömma bort människan i processen. Visst finns det risk för att de missar att ägna tillräckligt med tid åt själva uppgiften, men de kommer att ha väldigt trevligt. Risken finns också att omgivningen tycker att de inte levererar någonting utan bara roar sig. Eftersom båda dessutom kan ha svårt att säga nej kanske de inte bör anförtros alltför mycket pengar.

Utmanande kombinationer

Det finns samtidigt två mycket komplicerade kombinationer. Det innebär inte att dessa inte kommer att kunna arbeta tillsammans, men det betyder definitivt att här finns utmaningar som behöver hanteras. En av lösningarna är att båda två höjer sin självinsikt rejält.

Titta på grafen på nästa sida.

Den högra kolumnen under respektive färg berättar det man själv ser i sin profil, de bra och positiva sakerna. Den vänstra visar vad ens motsats skulle kunna uppfatta under mindre gynnsamma omständigheter. Du har säkert hört om en person som anses vara en riktig tråkmåns, men när du träffar honom så finner du en mycket intressant person med massor av spännande saker i bagaget. Vem har rätt och vem har fel? Det beror på vem du frågar.
Men problematiken ligger mellan de olika färgernas motsatser. Den positiva bilden ger uttryck för hur respektive profil upplever sig själv. Den negativa bilden ger uttryck för hur man kan upplevas av andra. Och det är ju så det är, vi ser olika saker.

OCH SÅ FINNS DET KONKRETA PROBLEM

Det är en ganska stor utmaning att sätta samman en röd och en grön person för att till exempel lösa ett problem. Om uppgiften bygger på ett fungerande samarbete uppstår snabbt problem. Den gröna är väldigt passiv till en början, inte minst jämfört med en röd person som sätter igång med jobbet innan han ens har lyssnat klart på instruktionerna. Medan den gröna tycker det är arbetsamt att behöva göra sin del, har den röda dragit igång med buller och bång.

Den röda kommer att vara mycket kritisk till den grönas ständiga gnällande om att det är för mycket att göra. Samtidigt kommer den gröna att tycka att den röda är en aggressiv skitstövel som aldrig lyssnar. Men under gynnsamma omständigheter kan det trots allt fungera. Den gröna är ju rent allmänt inställd på samarbete, det är deras styrka. De fungerar med många andra människor genom att de inte tar plats i onödan. Och egentligen finns det en viss logik i att tussa ihop en röd och en grön. Den röda gillar att ge order, den gröna är oftast helt okej med att få order.

Med utgångspunkt i Marstons teorier (se sidan 257) inser man att den största utmaningen är att be en gul och blå person att arbeta tillsammans. Finns här ingen självinsikt att tala om så kommer en intensiv värmeutveckling att uppträda från första stund. En gul person kastar sig in i uppgiften utan minsta aning om vad som ska göras eller hur det ska utföras. Han läser inga instruktioner och han lyssnar inte på vad det går ut på. Han vill ha kul, så han pratar vitt och brett om vilken spännande uppgift de har fått. Under tiden läser den blå personen in sig på vilket material som nu kan finnas tillgängligt. Han säger inte ett ord utan bara sitter där. Mer eller mindre orörlig tänker han.

Den gula kommer att anse honom vara den mest oinspirerande träbock han någonsin träffat. Den blå däremot blir bara störd av den gulas eviga pladdrande. Surret utan avbrott får det att koka inom honom. Han anser från första ögonblicket att den gula är en oseriös snackpåse som inte är värd någon som helst uppmärksamhet. Och när den gula till slut inser att han inte vunnit över den blå på sin sida kommer han att ta i ännu hårdare. I värsta fall försöker han charma den blå, vilket kommer att sluta med en rejäl dikeskörning. De kommer att sitta i varsitt hörn och sura, fast av helt olika anledningar.

Självinsikt, min vän, är lösningen.

SÅ VAD GÖR JAG OM JAG INTE VET VEM JAG HAR FRAMFÖR MIG? ENKELT! GO GREEN!

Alla är ju inte lätta att läsa av och tolka. Har en person bara en färg kommer du efter att ha läst ut den här boken inte att ha några problem med honom. Det kommer att vara uppenbart vad du ska göra. En person som endast är röd eller gul går inte att missa. Men även rent gröna eller blå är ganska lätta att upptäcka bara du vet vad du ska titta efter.

Statistiskt sett, som jag tidigare nämnt, har bara cirka fem procent av befolkningen endast en färg. Omkring åttio procent har två och resten har tre. Ingen har fyra, inte i det verktyg jag använder.

Även de som har två färger är relativt enkla att känna igen. Vanliga kombinationer vid två färger är att de följer någon av axlarna, det vill säga blå/röd, röd/gul, gul/grön eller grön/blå.

Givetvis förekommer det att rent motsatta egenskaper återfinns inom en och samma person. Jag har mött massor av gul/blå personer. Det finns inget fel i det, det är bara ovanligare. Men riktigt ovanligt är distinkt röd/gröna profiler. Detta har jag bara stött på ett femtontal gånger under tjugo år. Varför det är så vet jag faktiskt inte.

Vid ett tillfälle mötte jag en kvinna som var mellanchef i ett företag i bilbranschen. Hon var beslutsam och kraftfull i sitt sätt, men hon var samtidigt ytterst omhändertagande. Hennes omsorger om sina medarbetare var genuina, och det gav en del märkliga effekter. Bland annat kunde hon tappa humöret väldigt snabbt. Hennes utskällningar var legendariska. När hon väl kom på sig, gick hon genom eld och vatten för att mildra sitt övertramp och reparera skadorna. Hon mådde verkligen inte bra av att ha gett sig på enskilda individer, men samtidigt kunde hon i stunden inte hejda sig. Faktum är att den här slitningen mellan två motstridiga krafter gjorde att hon var mycket nära att bränna ut sig.

Personer med tre färger kommer alltid att vara lite svårare att tolka. Om någon är riktigt svår att placera på kartan kan det mycket väl vara så att han har tre färger. Situationen kommer att avgöra hur beteendet blir.

Det bästa råd jag kan ge om du verkligen inte kan analysera personen du möter, är att stänga munnen och börja lyssna. Agera helt enkelt grönt om du är osäker. Jag får ibland kommentaren att den där människan går det inte att begripa sig på – han gör ju ingenting. Men även en person som är väldigt passiv uppvisar ju något slags beteende. Och numera vet du ju vilken färg som förmodligen avses när man säger att någon knappt rör på sig. Det säger massor om det blå beteendet.