”Vi delar upp oss i entimmespass så länge mötet fortgår”, säger Harrison. Han och Modin har satt sig i köket. ”Om det är någon därute i mörkret måste vi ha en man utanför och en innanför hela tiden. Vi får hoppa över raster och vila ikväll. Jag tar första timmen, och sedan byter du av mig.”
”Låter bra. Klockan är åtta, så du kan börja”, säger Modin och ler.
”Ja, tyvärr. Man skulle ha tagit långkalsonger”, säger Harrison och reser sig upp. Han tar fram sitt tjänstevapen ur ett hölster innanför den mörka kavajen. Det är en 9 millimeters Beretta, en M9. Han gör en mantelrörelse och stoppar sedan tillbaka den.
”Beretta?” säger Modin och nickar.
”Ja, alldeles ny. Vad har du?”
Modin tar fram sin Smith & Wesson-revolver ur axelhölstret och visar honom.
”En 38:a. Fina grejer, men bara sex skott”, säger Harrison.
”Mer behövs inte i Sverige”, säger Modin och skrattar.
När Harrison har gått ut sätter Modin på en laddning bryggkaffe. Han har hittat två termosar i köket och bestämmer sig för att fylla båda. De kommer att gå åt inatt.
Olof och Bill Casey diskuterar fortfarande i vardagsrummet. Casey berättar att påven sagt att om bara Polen, som Modin fått lära sig på SSI är hans födelseland och den största sovjetiska satellitstaten i Östeuropa, kunde bryta sig loss från Warszawapakten så skulle andra följa efter. Det gäller att slå in en kil i systemet, säger Casey, en kil som skapar en spricka i Sovjetbygget och till sist raserar alltsammans. Påven hade också sagt att den katolska kyrkan fortfarande är stark i Östeuropa och kommer hjälpa till när dess existens står på spel. Polen är ett djupt religiöst land. Över femtio procent av medlemmarna i Polens kommunistparti är praktiserande katoliker och över sjuttio procent är troende kristna. Dessutom är påven antikommunist.
”Det här, Olof, är kanske den största hemliga alliansen genom tiderna – Nato och den katolska kyrkan. Vi kommer inte att gå att stoppa när gud är med oss. Gud är på de godas sida. Glöm inte det.”
”Jag förstår att du tror det, Bill, som djupt troende katolik. Men jag har förstått din poäng och jag är inte dum. Jag vill bara att Sovjetunionens sammanbrott sker på fredlig väg. Påven var nära att dö vid attentatet i Rom 1981.”
”Det var precis när vi hade kommit igång med vårt samarbete”, säger Casey. ”Men gud ville inte att attentatsmännen skulle lyckas.”
Modin häller upp det nybryggda kaffet i termosarna i köket. Han är förvånad över att Casey pratar så mycket om gud. Det är knappast någon på SSI som skulle säga att ett attentat misslyckats på grund av ett gudomligt ingripande. Men så är de lite annorlunda mot oss i USA, tänker han, och Casey är ju tydligen dessutom katolik. Han undrar vad Bergman skulle säga om han visste vad som pågick just nu i Erlandervillan. Skulle han anse att det var förräderi och ett brott mot alliansfriheten? Modin är ganska säker på det.
Han slår bort tanken på Bergman och grälet de hade och fortsätter att lyssna på det som sägs ute i vardagsrummet.
”Vet ni säkert att Sovjet låg bakom mordförsöket på påven, Bill?” frågar statsministern.
”KGB:s avdelning 13, avdelningen för svarta operationer i Moskva, gav ordern till östtyska Stasi. De värvade i sin tur en medlem ur en högergruppering i Turkiet att utföra dådet”, säger Casey och fortsätter:
”Påven har pratat med gärningsmannen. De hade ett enskilt samtal i fängelset som han lovade att aldrig vidarebefordra.”
”Men det gjorde han”, säger statsministern.
”På sätt och vis. En del har vi fått reda på genom våra egna kanaler. Moskva använder ofta andra länders underrättelsetjänster för att genomföra känsliga operationer. Stasi är vanligast. De har utbildade mördarkommandon. Påvens attentatsman var visserligen turk, men hade utbildats av det palestinska och marxistiska PFLP i Syrien. Det är därför det är så svårt att spåra attentat beordrade av Moskva. Visste du förresten att attentatet mot påven inträffade bara var två månader efter mordförsöket på Reagan i Washington DC?”
”Menar du att du tror att det finns ett samband?” frågar statsministern intresserat.
”Nej, förmodligen inte. Men det har onekligen underlättat för samtalen mellan påven och presidenten. Båda är troende och båda tänker som jag, att det var guds förtjänst att de överlevde. Nu har de ett gemensamt mål – att besegra de onda krafterna, de ogudaktiga i Moskva, och de kommer att lyckas.”
”Ja, tron har en stor kraft, helt klart”, säger statsministern.
Modin harklar sig diskret i dörröppningen och går in med termosarna och två muggar.
”Vill du ha kaffe, Bill?” frågar statsministern.
”Ja, tack. Vi lär bli sittande ett tag. Det är verkligen ett trevligt hus det här. Din föregångare Erlander var en bra man. Jag träffade honom vid något tillfälle under kriget. Vi satt i liknande samtal som du och jag gör nu, men inte här. Jag var chef för Secret Intelligence Europe då, en avdelning inom OSS och föregångaren till CIA. Vi försökte få de socialdemokratiska regeringarna i Europa att inse vikten av goda förbindelser med USA och Nato. Men med tanke på hur det ser ut i världen, Olof, så var det kanske det bästa för både Sverige och USA att ni inte gick med i Nato 1949. Nu kan vi samarbeta utan att Moskva riktigt vet vad som händer bakom kulisserna.”
”Jo, det är den största hemligheten vi har i landet. Vår militärallians med Nato”, säger statsministern och undviker Modins blick.