GÖTGATAN, ONSDAG 22 JANUARI
Modin vaknar av att en ambulans högljutt passerar på Götgatan utanför. Han tittar på väckarklockan. Hon är sju på morgonen och det är fortfarande mörkt ute. Han går ut i köket och laddar kaffebryggaren. Sedan sätter han sig ned vid köksbordet utan att tända lyset. Det har gått några dagar sedan han och Loklinth besökte källaren vid Atlasmuren, och han har grubblat över Robban och hans verksamhet sedan dess.
Säpo har alltså en hemlig avdelning avskild från den ordinarie verksamheten där tio man avlyssnar och buggar personer, företag och ambassader inom landets gränser. Med regeringens välsignelse, om man ska tro Robban och Loklinth.
Modin gnider sig om kinderna för att vakna till, och hör hur kaffebryggaren börjar gurgla. Han tar en kopp ur skåpet, häller upp det rykande heta kaffet och sätter sig ned vid bordet igen. Det snöar lätt utanför köksfönstret. Vintern har kommit på allvar till Stockholm och det drar kallt om fötterna och smalbenen som sticker ut under morgonrocken.
Idag är det planerat att han och Robban ska träffa någon från den amerikanska ambassaden, sannolikt en CIA-agent. De ska diskutera aktiva åtgärder för att skydda statsministern och Sverige mot utländsk infiltration. Efter vad det verkar med vilka medel som helst, lagliga eller olagliga.
Det är märkligt att vi inte klarar av det här själva, tänker han och dricker av kaffet. Han har själv jobbat åt amerikanerna förut. Men då var det en amerikansk angelägenhet som hans chef bad honom hjälpa dem med. Modin belönades med CIA:s Intelligence Star för det hemliga uppdraget, ett av hans första. Det hade inte gått helt smärtfritt, han var ny och oerfaren och tvingades att döda en kvinna. Det är en av de mer obehagliga uppgifterna han tvingats utföra under sin tid på SSI, och han försöker snabbt blinka bort bilderna som dyker upp på hans näthinna.
På ytan ser Sverige lugnt och säkert ut, tänker Modin, men under ytan, där han och hans kollegor verkar, är det mer eller mindre ständigt kaos. Bränder som måste släckas med hjälp av hemliga grupper som knappt känner till varandra, och med assistans av utländska makter som vi inte själva kan kontrollera. Han undrar vart det kommer sluta. Och han tänker på Bergman som kanske trots allt har en poäng med sin kritik mot SSI. De skulle faktiskt, om det inte sköts på rätt sätt, kunna bli en stat i staten.
Han dricker ur kaffet och reser sig upp. Han är stel i ryggen och sträcker ut den genom att trycka höfterna framåt med båda händerna i midjan. Det knakar till och han inser att han skulle behöva träna. Det blir alltid mindre av den varan vintertid. Under sommarhalvåret, när han är ute i Grisslehamn hos sin mor, brukar han simma i havet, springa över klipporna och göra armhävningar på den ojämna gräsmattan som hans framlidne far anlade på tomten ute vid Ålands hav. Han ser en bild av sin gråhåriga pappa framför sig. Han drar skottkärran fylld med tång från stranden och är svettig och andas tungt. Men han är stark och det går fort, trots uppförsbacken framför huset.
Modin känner ett sting av saknad, trots att han och fadern oftast inte drog jämnt. Sedan slår han bort tankarna på Grisslehamn och sina föräldrar. Han måste sätta fart. Klockan tio ska han träffa Robban ute på Djurgården, och han måste hinna jobba lite först.