GÖTGATAN, MÅNDAG 27 JANUARI
FAKTA: ”Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA hjälpte Säpo med buggningen av den ryske KGB-diplomaten. Om uppgifterna är riktiga har Stockholm varit platsen för ett agentkrig av format. Med Sverige på CIA:s sida.”
(Aftonbladet, 25 augusti 1989)
”Är det du, Anton?”
”Ja, vad vill du? Klockan är ett på natten.”
”Klä på dig. Det är bråttom. Källa Erik är bortrest och vi får kanske bara den här chansen. Jag väntar utanför”, säger Robban i porttelefonen.
Modin lägger på luren och stannar till vid hallspegeln på vägen tillbaka till sovrummet. Han hade precis somnat och det syns på hans grumliga blick och orakade, grå kinder. Igår kväll som kvällen innan jobbade han med SSI:s Irakpärm och försökte få en samlad bild av deras verksamhet i landet. Han har väntat på att Robban ska höra av sig. Han gnuggar sömnen ur ögonen och går och klär på sig på ostadiga ben. Han tar på sig gymnastikskor trots kylan, och en fleecetröja under skinnjackan. På huvudet en mörkgrön stickad mössa som han fått från det militära. Han funderar en stund, sedan tar han av sig skinnjackan igen och trär på sig axelhölstret med revolvern och hämtar en ficklampa. Sist kontrollerar han att han inte har några identitetshandlingar på sig, vilket är standard vid SSI-operationer. Han tar två hundralappar ur plånboken och sticker ned dem i jeansfickan innan han lämnar lägenheten och låser dörren med tillhållarlåset.
Ute på gatan ser han en svart Volvo på tomgång precis utanför porten. Han öppnar bakdörren och hoppar in.
”Bra, du var snabb”, säger Robban från framsätet och vänder sig mot mannen bredvid honom.
”Det här är Louis från FBI.”
Modin sträcker sig framåt och hälsar på mannen i passagerarsätet. Han är runt fyrtio, mörkhårig och ser sydländsk ut.
Robban gör en U-sväng över de dubbla, heldragna linjerna och styr norrut på Götgatan. Trafiken är gles och han kör fort på Söderleden förbi Gamla stan.
”Vart ska vi?” frågar Modin.
”Vi ska till Solna”, säger Robban på engelska. ”Till källa Erik. Vi har bakluckan full av godis. Louis tog det med sig från USA.”
”Vad är det för grejer”, frågar Modin och hänger med armarna över ryggstöden.
”Det är den senaste utrustningen vi har”, säger Louis. ”Den kommer att lura ryssen”, säger han vänd bakåt mot Modin och skrattar.
”Vi får hoppas det”, svarar Modin lågmält.
Robban fortsätter förbi Centralen, kör ut på Klarastrandsleden och vid Karlbergs slott tar han vänster mot Pampas. När han kommer in i Solna på Huvudstagatan svänger han vänster till Ankdammsgatan och stannar utanför nummer 36. Det ligger ett konditori i bottenplanet på huset.
De blir sittande i bilen en stund. Modin ser ut genom bilrutan. Området är tomt och det lyser bara i några få fönster. Ingen har lagt märke till dem. Han kollar sitt armbandsur och ser att hon har blivit kvart i två.
”Följande gäller”, säger Robban till Modin och Louis. Modin lägger märke till att han luktar svagt av parfym och verkar nyduschad, till skillnad från honom själv.
”Jag och Louis går in medan du stannar här och är utkik, Anton. Du ska få en walkie-talkie för kommunikationen. Meddela om någon går in i porten.”
”Vad ska ni göra?”
”Jag har fått nycklarna till en av källa Eriks grannar. Vi går in och monterar lite grejer i väggen i lägenheten. Det tar en halvtimme eller så. Här, ta en kopp kaffe under tiden”, säger Robban och drar fram en liten termos ur handskfacket.