SOLNA, FREDAG 21 FEBRUARI
KGB-officer Nezinsky ser sig om åt båda hållen och går sedan in i porten på Fabriksvägen 7 i Solna. På adressen ligger ett företag tillhörande Michel. Företaget ingår i Abu Nidals nätverk och handlar med vapen.
Nezinsky ska träffa Michel och chefen för PLO-kontoret i Stockholm, Eugene eller Professorn som han kallas av de invigda. Det är han som är hjärnan bakom alla operationer, och han tillhör Vägrarfronten inom PLO.
Nezinsky knackar på dörren med företagsnamnet Alalamia Import & Export. På frågan ”Vem där?” svarar han:
”Blommor från Bekaadalen.”
Dörren öppnas och han går snabbt in och stänger och låser efter sig.
”Välkommen, broder”, säger Michel och går fram och hälsar på Nezinsky. Han är välklädd i mörk kostym, har vågigt hår och en tjock mörk mustasch. Nezinsky skakar hand med honom och Eugene.
”Vill du ha te?” frågar Michel.
”Ja, tack”, svarar Nezinsky. ”Det kan bli ett långt möte, är jag rädd.”
”Inte om vi får bestämma”, säger Michel. ”Jag och Eugene är tämligen överens. Det svenska trädet måste fällas. Vi måste få stopp på Mossads infiltration av Sverige. Vi håller på att förlora våra baser här.”
”Ja, jag förstod det av rapporten jag fick”, säger Nezinsky och sätter sig ned i en smal, svart skinnsoffa. ”De svenska myndigheterna vill utvisa Sala.”
”Inte bara vill, de har bett henne att omedelbart lämna landet.”
”Men det finns väl inget utvisningsbeslut ännu?”
”Nej, de ville att vi skulle lösa det i tysthet”, säger Eugene och ser upprörd ut. Han kniper ihop läpparna och spänner sin svarta blick i Nezinskys. ”Det var Bernt Carlsson som framförde budskapet. Han och Pierre Sorman kom till kontoret och förolämpade mig.”
”Carlsson och Sorman får vi ta tag i senare. Först måste vi stoppa blodflödet. Jag vet att Ahman och Adnan greps för några veckor sedan. De förhörs just nu av Säpo. Om de snackar faller hela nätverket.”
”De får inte prata”, säger Michel och häller upp te i tre små vita koppar på soffbordet. ”Så enkelt är det.”
”Låt oss hoppas att de inte gör det”, säger Nezinsky och sträcker sig efter sin tekopp. ”Kommer ni att skicka hem Sala?”
”Nej. Vi ser det som en konspiration av Mossad och CIA, och det har vi framfört till den svenska regeringen. Nu får vi se om de vågar sätta hårt mot hårt. Jag tvivlar på det. De är sillmjölkar som levt i fred alldeles för länge. De kommer inte att våga göra något”, säger Eugene föraktfullt.
”Jag har pratat med den store Saddam Hussein”, säger Michel. ”Han menar att Trädet är köpt av israelerna och USA. Han har gett oss klartecken. Likaså har jag fått klartecken av min chef, Abu Nidal, som i sin tur fått det av Khadaffi. Det här blir en gemensam arabisk operation. Om vi fäller Trädet faller förmodligen hela FN:s fredsplan. Då visar vi att vi menar allvar. Vem kommer våga förhandla efter det? Dessutom stoppas den svenska vapenförsäljningen till Iran. Alla kommer tjäna på det här, även Moskva. Trädets inblandning i bland annat Polens inre angelägenheter irriterar många, inte minst Abu Nidal som bor där med sin familj och beskyddas av den polska regeringen.”
”Ja”, säger Nezinsky. ”Och vi måste stoppa Säpo. Det är de som tillåter CIA och Mossad att verka här. Om de splittras skulle vi kunna ha vår trygga hamn i Sverige ifred. Om Trädet faller kan Sten Andersson ta över. Han står näst i tur att bli statsöverhuvud i Sverige.”
Det är en farlig strategi, men den är nödvändig, tänker Nezinsky och kliar sig på kinden med ena pekfingret. Det han kom hit för att diskutera verkar redan vara på väg att bli verklighet, och det är förmodligen ändå för sent att stoppa det. Araberna är på krigsstigen och nu gäller det att få ut mesta möjliga av det, utan att Moskva blir misstänkta för delaktighet.
”Jag kan planera allt i detalj”, säger Eugene, ”med er hjälp då förstås. Vi vet ju redan ungefär hur Trädet rör sig och när han har livvakter.”
”Bra”, säger Nezinsky. ”Jag stämmer av med Moskva under tiden.”
”Gör så”, säger Eugene och sträcker på ryggen. ”Men låt oss sköta det här själva, från PLO-kontoret. Ingen misstänker oss och Abu Nidal-gruppen får göra jobbet. Du och jag kan bistå med vapen och logistik. Det blir en oslagbar kombination. Kan du få fram en operatör från Abu Nidal som är beredd att dö för Allah, Michel?”
Michel ser ut att fundera. Han ställer ned sin tekopp och lutar sig bakåt i den obekväma soffan. Sedan säger han:
”Jag förstår att du inte vill använda dina KGB-operatörer. Vänta … jag har en man som skulle kunna passa bra. Han är iransk flykting med kurdisk bakgrund. Han är ingen van skytt men han är Abu Nidal trogen, och han kommer aldrig att skvallra. Det vet jag. Men jag vill att ni ordnar vapnet.”
”Jag ordnar det”, svarar Nezinsky. ”Vi tar in det via libyska ambassaden.”
”Bra, svarar Michel och knäpper händerna bakom nacken. Han ser ut att njuta av situationen.
”En sak till bara”, säger Nezinsky och Michel tittar upp. ”Hur kan du vara säker på att kurden inte kommer att snacka? Vad händer om Säpo griper honom?”
”Han vet att vi dödar hans tre bröder och deras familjer i Libanon i så fall. Enkelt.”
”Utmärkt, Michel. Vi låter det här bli en intern uppgörelse inom Vägrarfronten. Om din man åker fast, vilket han sannolikt gör, skyller vi allt på kurdiska motståndsrörelsen PKK. De har redan dåligt rykte i Sverige efter ett flertal mord.”
”Det har Abu Nidal inget emot”, säger Michel och ler. ”Han misstror Trädet av hela sitt hjärta, dessutom gör han den polska regeringen en stor tjänst”, fortsätter Michel och ger ifrån sig ett känslolöst skratt. ”Abu Nidal hatar Trädets självgodhet och att han lägger sig i konflikter långt utanför sitt lands gränser. I synnerhet när han sticker näsan i inre arabiska angelägenheter.” Michel reser sig upp och gestikulerar intensivt med händerna. ”Vem tror han att han är? Många kommer jubla när det här kommer till stånd och Allah kommer ge oss evigt liv.”
”Och skulden faller på kurderna”, säger Eugene och tar av sig glasögonen och putsar dem. ”Saddam Hussein skulle uppskatta det.”
Ja, och Säpo blir syndabockar, tänker Nezinsky. Han säger:
”Det är viktigt att vi alla håller käften efteråt. Inga erkännanden eller uttalanden. Då faller vår false flag-operation. Är det förstått?”
”Ja. Men jag hade gärna visat mig med Trädets huvud i handen”, säger Michel och skrattar rått.
Ju mer han tänker på det, desto mer inser Nezinsky hur bra den här planen är för honom. Han har själv länge haft problem med Palme. Han kom till Sverige 1981 med uppdraget att kultivera honom, vilket Nejlands gjort så bra före honom. Problemet var att han inte lyckades få någon kontakt med den svenske statsministern. Han fick knappt ens till ett möte, och han misstänker att Säpo och CIA låg bakom det. Dessutom har han ett utvisningshot hängande över sig. Men efter det här kommer han förmodligen att få stanna i Sverige. Säpo kommer att ha fullt upp. Kanske kommer till och med deras chef P-G Näss bli förflyttad. Det gäller bara att få samtliga att följa planen, den plan som börjat ta form i hans huvud. En plan som kommer att tillfoga Säpo stor skada genom att lägga skulden på dådet på deras felaktiga analyser om hoten mot Sverige. Lyckas han bara med det kommer hans verksamhet här att blomstra, och han slipper åka tillbaka till sin fattiga hemstad Archangelsk. För första gången på länge känner han tillförsikt. Han harklar sig och säger:
”Låt oss omedelbart verkställa denna gudomliga plan för en fri och enad arabvärld i samarbete med Sovjet. Nu måste jag bara prata med Tore Fors. Han är den sista brickan i detta spel.”
FAKTA: Den internationelle terroristen med alias Michel Rouphael startade ett företag i Sverige. Företaget heter Alalamia och ligger på Fabriksvägen 7 i Solna. Företaget var troligen tänkt att ingå i terroristen Abu Nidals nät av företag runt om i världen enligt en Säpokälla.
(Källa: Aftonbladet, 23 juli och 12 augusti 1988)