Referenser

1. Inledning

För sentida bruk av namnet Goebbels synonymt med en skicklig men omoralisk mediemanipulator se Holland 2009 s. 177. För en introduktion till forskningen om Nazityskland se Johansson 2000.

2. Hur kan vi veta vad vi vet om Goebbels?

Goebbels dagböcker är numera utgivna av Elke Fröhlich i sammanlagt 29 massiva volymer fördelade på två serier (1993–2006). De olika dagboksutgåvorna redovisas under tryckta källor. Den i sig fascinerande dagbokshistorien och dagboksfragment från andra nazister redogörs för i Fröhlich 1987. För starten på Goebbels dagboksskrivande i oktober 1923 se Reuth 1993 s. 50 f. OKW-officeren Martins redogörelse för Goebbels yttrande om sin dagbok återges i Martin 1973 s. 64. Förskottet från Amann för tryckningen av dagböckerna berörs i Heiber 1972 s. 226.. Om historien kring Hitlers dagböcker se Hamilton 1991.

3. Bilden av Joseph Goebbels – forskningsläget

Citat och referat ur Jungnickel s. 40, 42 f., 89. Semmel 1947 s. 15 för dennes omdöme och Goebbels brist på personliga relationer till sina underlydande. En representativ reaktion på Toby Thackers biografi ges i Moorhouse 2010a. John Keegans reflektioner i Keegan 1982.

4. Kejsardömets Tyskland omkring 1900

Litteraturen om kejsardömet är enorm och forskarnas åsikter och tolkningar om det vilhelminska Tyskland går vitt isär. Standardverk är Nipperdey 1993a och 1993b.

Mera traditionella tolkningar föreligger i bidragen i Evans 1978, medan kejsardömet som en i grunden aristokratisk, feodal och militaristisk skapelse framförs i Wehler 1991. En bra introduktion till debatten om krigsutbrottet 1914 ges i Joll 1984. En läsvärd introduktion för en svensk publik till Vilhelm II:s Tyskland är Svahnström 1978, även om den delvis återspeglar ett föråldrat forskningsläge. Grundläggande om världskriget och militärstyret 1917–18 är Handbuch zur deutschen Militärgeschichte. Band 5 och Deist 1970. Verkligheten bakom ”dolkstötslegenden”, den tyska arméns kollaps hösten 1918, utreds noga i Deist 1996. Inventeringen av konfessionerna hos krigsmaktens personal 1916 behandlas i Ullrich 2002.

5. Den katolska barndomen
1897–1913

Den mest grundläggande och källkritiskt utvecklade skildringen av Goebbels barndom är Reuth 1993. Vissa uppgifter är även hämtade ur Riess 1949, Fraenckel/Manvell 1960, Heiber 1962 och Irving 1996. De flesta av dessa bygger i stor utsträckning på senare uppgifter av Goebbels själv, medan Riess också utnyttjat en del värdefullt intervjumaterial. Det stora undantaget är Reuth som genom en ytterst omfattande arkivforskning har kunnat spåra upp en hel del samtida källmaterial om Goebbels barn- och ungdomstid. På Erich Maria Remarque-projektets webbsida finns bl.a. en kronologisk sammanställning av ”Daten zu Goebbels” omspännande stort och smått i hans liv mellan 1897 och 1934.

6. Studier istället för krigstjänst
1914–1918

Den källmässiga grunden för detta kapitel är densamma som i kapitel 5 ovan. Den självbiografiska noteringen om 1914 i Die Tagebücher von Joseph Goebbels. I:1 s. 4. Manuskriptet till Goebbels skoltal i april 1917 förvaras i Bundesarchiv Koblenz där det utnyttjats av Reuth, medan hans gamla skola, Hugo Junkers gymnasiet i Rheydt, har på hemsidan (www.hugo-junkers-gymnasium.de) ett erbjudande om att köpa en renskrift av talet. Goebbels tal 26/9 1938 är delvis refererat i Shirer 1999 s. 30.

7. Weimarrepublikens Tyskland
1919–1933

En fortfarande läsvärd introduktion på svenska till epoken, om än delvis förbisprungen av modern forskning, är Svahnström 1982. Det moderna forskningsläget redovisas i Evans 2003 och Mai 2009. Staden Weimar som författningens födelsestad, men också med en stor andel naziväljare under 1920-talet, behandlas i den välskrivna Schimanski 1998. En grundlig och ännu läsvärd undersökning av artikel 48 är Frykholm 1942.

Klassiska introduktioner till kulturen ges i Laquer 1974 och Gay 1970. Den konservativa kulturens rötter i en romantisk tysk tradition behandlas i Stern 1974. En kort men läsvärd essä om Weimarrepubliken som välfärdsstat i Englund 2007. Hyperinflationen är undersökt i Feldman 1993. Kulturlivet i Berlin presenteras i Schrader/ Schebera 1987. En presentation av den kommunistiska gatukultur som Goebbels lät sig inspireras av ges i Vems är världen? Kuppmännen Kapps och Ludendorffs öden behandlas i den mycket läsvärda Cavallie 1993. En viktig Stresemannbiografi är Koszyk 1989 (Goebbelscitat s. 335). De två litterära motpolerna kan studeras i Jünger 2007 och Remarque 1983. Andra viktiga tidsbilder i romanform på svenska i Fallada 1941 och 1976 samt Döblin 1978. Weimarepubliken ur nazisternas perspektiv i Nicholls 1991 och Evans 2003. Eckart m.fl. tänkare som inspirerat nazismen under 1920-talet finns presenterade i den mycket läsvärda Landin 2009, medan förekomsten av deras skrifter i Hitlers bibliotek är utredd i Ryback 2009 s. 28 f., 134 f.

8. Litteraturforskaren
1919–1921

Grundläggande uppgifter ur Reuth 1993 kap. 2 samt Evans 2003.

9. Vacklan mellan yrkesliv och politik
1922–1923

Grundläggande uppgifter ur Evans 2003 och Reuth 1993 kap. 3. Försöken till historieförfalskning beskrivs främst i Irving 1997 s. 65–67. Albert Krebs beskrivning av referenser 311 talet i Frankfurt i Krebs 1959 s. 158. Karl Kaufmanns brev till Otto Strasser citeras efter Irving 1997 s. 347 not 5. För Adolf Hitlers egen justering av sitt partiförflutna se Hitler 2002 s. 259, jfr Kershaw 1998 och Liljegren 2008 s. 132.

10. Den politiska karriären börjar
1924–1926

Evans 2003, Reuth 1993. För Goebbels utveckling dessa avgörande år se även Bärsch 1987. Uppgifter om agitationsresorna 1925 och 1926 i Das Tagebuch von Joseph Goebbels 1925/26 25/10 1925 respektive 18/10 och 20/10 1926 (s. 56, 108). Protokollet från Berlins Gau i oktober 1926 är återgivet i Noakes/Pridham 1983 s. 52 f. Goebbels sammansatta dagboksnotering 30/10 1926 i Das Tagebuch von Joseph Goebbels 1925/26 s. 109. Goebbels brev till Hitler 1924 ur Flood 1989 s. 591 f. Hitlers formulering om Sydtyrolen i Hitler 2006 s. 244.

11. Gauleiter i Berlin
1926–1927

Evans 2003, Reuth 1993 kap. 4–5. För gauleiterorganisationen se Hüttenberger 1969. Skildringen av Potsdamer Platz vid tiden för Goebbels ankomst till Berlin bygger på Weitz 2009 s. 43–51. Kampanjen mot polischefen Weiss är noga undersökt, inte minst ur en semantisk synvinkel, i Bering 1991.

12. Gauleiter och riksdagsman
1928–1929

Evans 2003, Reuth 1993 kap. 5–6. Artikeln i Der Angriff 23/1 1928 om Kurfürstendamm är citerad från The Weimar Republic Sourcebook s. 560–562.

13. De våldsamma ”kampåren”
1930–1931

Evans 2003, Reuth 1993 kap. 7. Historien om Horst Wessels död och begravning är undersökt i Lazar 1980 och Oertel 1988. Den modernaste, och mest utförliga, undersökningen är Siemens 2009. Citaten ur Ewers bok är hämtade ur dess svenska utgåva, Ewers 1933 s. 255–256. Ödena för Wessels mördare och Hilde Benjamin behandlas i Landin 2001 s. 74–90 respektive s. 143–158. Goebbels klagomål över slitningarna med München 25/4 1930 Die Tagebücher I:1 s. 536. Otto Strasser, Goebbels och nationalbolsjevikerna är utredda i Dupeux 1985. Otto Strassers liknelse med Fouché i Strasser 1940 s. 97. Otto Strasser analyseras i Moreau 1994. Kravallerna kring filmpremiären i december 1931 beskrivs bl.a. i Irving 1997 s. 250 f. Remarque som nazisternas stora hatobjekt noteras i Evans 2003 s. 123, 410 och 429. Historien om filmen På västfronten intet nytt behandlas i Kelly 2002. Händelseförloppet inne i biosalongen kvällen den 5 december, liksom bokens försäljningsframgångar, är skildrade i Ullstein 1944 s. 125–127. Goebbels egna dagboksanteckningar 6–10/12 1930 i Die Tagebücher I:1 s. 642–644. Carl von Ossietzkys reaktion i Gay 1970 s. 137. Ernst Thälmanns analys av nazisternas splittring i Thälmann 1975 s. 182.

14. Vägen mot makten
1932–1933

Det moderna forskningsläget om maktövertagande återfinns i Evans 2003. Viktiga specialstudier är Allen 1984 och Kater 1983. Goebbels inlägg i riksdagsdebatterna 23 och 25 februari 1932 interfolierades hela tiden med högljudda kommentarer från bänkarna, se Goebbelsreden. Band 1 s. 4–42. Storindustrins stöd till nazisterna vid årsskiftet 1932–33 utreds i Hallgarten 1962 s. 109 f. Polischefen Grzesinskis skildringar av utvecklingen 1932 i Grzesinski 1934 s. 138 f., 162 och passim. Gregor Strasser behandlas i Kissenkoetter 1994.

15. Tredje riket under fredsåren
1933–1939

Nazisternas väljarbas är undersökt i Manstein 1990. Den internationella utvecklingen i Brendon 2000, den tyska i Evans 2005. En läsvärd uppsatssamling är Bessell 2001. Texten till lagen om statsförvaltningen 7/4 1933 återfinns på Förintelsecentret Yad Vashems hemsida: www1.yadvashem.org/about_holocaust/documents/part1/doc10.html. För partiupplösningarna se Vincent 1997 s. 69–71, 148–153 och 449 f. Ernst Röhms roll och junimorden 1934 i Fischer 1994 och Höhne 1984. von Papens Marburgtal 17/6 1934 kan läsas på Archiv der Monarchieligas hemsida: www.monarchieliga.de/text/ jung-edgar-julius/marburger-rede.htm. Det gradvisa nazistiska maktövertagandet redovisas i Wette 1979. För ekonomin se Overy 1985 och Tooze 2007. Den viktiga relationen mellan krigsmakten och partiet analyseras i O’Neill 1968. En tankeväckande analys av lagstiftningsarbetet och beslutsformerna, sedda i jämförelse med Stalins Sovjet, görs i Overy 2005 s. 70 f. och passim. Koncentrationslägrens funktion, åter i jämförelse med förhållandena i Sovjet, diskuteras i Overy 2005 s. 612–614, medan viktig statistik finns i Sofsky 1997. Om medborgarnas brevskrivande se Gellately 2001 s. 200. De bonde- och naturvurmande nazisterna behandlas i Dahl 2004 s. 129–146 samt Corni 1994. Görings citat om rustningsindustrins kostnader är hämtat ur Fragen an die deutsche Geschichte s. 310–313. För, den omdiskuterade, synen på de första krigsåren som en ekonomisk fördel för det tyska folket se Aly 2009.

16. Minister i fred
1933–1939

Bakgrund i Evans 2005 och Reuth 1993. Tillkomsten av propagandaministeriet är utredd i Mühlenfeld 2006. De olika bostäderna behandlas i Reuth 1993 s. 185 och passim samt Siegmund 2001. Om Nolde se Karlsson/Ruth 1983 s. 156–159, medan konststölderna undersöks i Simpson 1997. Magda och barnen behandlas utförligt i Meissner 1980. Dagboken 13/8 och 14/8 1926 om längtan efter barn och familj, se Die Tagebücher I:1 s. 201. Yttrandet om kvinnor i dagboken 16/12 1925 i Das Tagebuch s. 48. Bråket mellan makarna Goebbels 21/3 1937 i Goebbels Tagebücher 3 s. 1059. Uppgiften om Magdas diskussioner med Goebbels om kvinnans rättigheter ur Schmidt 2009 s. 112. Goebbels jakt på skådespelerskor behandlas bl.a. i Beevor 2005 och Beyer 1991. Lavrentij Berija är behandlad i Montefiore 2004. Goebbels samtal referenser 313 med prins Schaumburg-Lippe om kvinnor är återgivet i Schaumburg-Lippe 1952 s. 186–188 och kommenterat i Schoenbaum 1980 s. 190. Äktenskapskrisen och i synnerhet förhållandet till Lida Baarova behandlas i Reuth 1993 s. 216–240. För Magdas ställning hos Hitler se Lambert 2006 kap. 16. Tjeckoslovakienkrisen som bakgrund till Hitlers reaktion på Goebbels äktenskapskris, se senast MacDonogh 2009. Om Magdas besök på Carinhall se Irving 2003 s. 257. Rosenbergs syn på Goebbels ur Rosenberg 1964 s. 81. För andra naziledares agerande för att rädda sina barn och barnens öde se Posner 1991 och Lebert 2009. Jfr även Deschner 1977 och Longerich 2009. Bra introduktioner till kulturpolitiken är Petropoulos 1996 och Spotts 2009, medan den mest grundläggande studien är Wulf 1–5, medan radiopolitiken är undersökt i Bergmeier/Lotz 1997. Goebbels filmpolitik för att motverka Hollywoods inflytande är studerad i Ulander 2000. Om propagandaministeriets lokaler och arbetsförhållandena under Goebbels se Reimann 1976 s. 234–236. Anställningskorruptionen inom ministeriet berörs i Schoenbaum 1980 s. 210. En synnerligen läsvärd beskrivning och analys av den nazistiska estetiken i dess politiska sammanhang är Karlsson/ Ruth 1983 (bl.a. ett utförligt kap., 7, om Fricks kulturpolitik i Thüringen). Citatet från presskonferensen 15/3 1933 ur Noakes/Pridham 1984 s. 380–382 respektive Jonasson 1990 s. 121 f., medan talet till radiotjänstemännen 25/3 1933 är ur Noakes 1998 s. 465. Hitlers tal 7/9 1937 inför arbetsfrontens kongress är tryckt i The Essential Hitler s. 500–504. Goebbels och festspelen i Bayreuth se Hamann 2005. Konkurrenten Rosenbergs verksamhet i Bollmus 1994 och Kuusisto 1984. Den Tyska högskolan för politik behandlas i Gay 1970 s. 38–40. Breven till Goebbels 1943 beskrivs i Semmler 1947 s. 98–100. Den brittiske diplomatens beteckning av Goebbels som extremist i Finkel/Leibovitz 1997 s. 202. Den sovjetiska reaktionen på Goebbels tal i Nürnberg 1935 redogörs för i Stockholmsambassadören Aleksandra Kollontajs dagbok 29/9 1935, Kollontaj 2008 s. 485. Citatet ur Goebbels tal på riksteaterveckan i Wien i juni 1938 återgivet efter Deutsches Bühnen Jahrbuch 1939 s. 2 f. Goebbels och kammarspelen i München i Euler 1979. Utgivarlagen är tryckt i Noakes/Pridham 1984 s. 387–391. Förbudet mot Augsburger Anzeiger i Schönhoven 1983 s. 610 f. Kyrkopolitiken behandlas i Lewy 2000 och Karlström 1976. Besöket hemma i Rheydt i Die Tagebücher von Joseph Goebbels. Teil I. Band 3/1 s. 240 f. (2/6 1935). Ministerkonferenserna 22–23/4 1940 i Boelcke 1966 s. 326 f.

17. Propagandisten Goebbels

Allmän introduktion till den nazistiska propagandan i Bramsted 1965 och Phillips 2009. En intressant samtida analys av propagandamakaren Goebbels är Sington/Weidenfeld 1943. Dagboksnoteringen 13/8 1926 om att skriften om ”Propagandans nya metoder” var färdigställd i Die Tagebücher I:1 s. 201. Goebbels 1932 uttalade syn på våldet som propagandamedel 1926–27 citerad efter Longerich 1992 s. 328 f. Formuleringen om ”Goebbels-mekanismen” i Bronnen 1985 s. 352. Citatet om kultur och politik ur Balfour 1990 s. 74. Yttrandet 1932 om vikten av att vinna industriarbetarna ur Goebbels 2003 s. 8 (4/1 1932). Anförandet 1928 om propaganda i Goebbels 1934 s. 28–54, citat s. 48. För kopplingen propaganda-maktutövning se Bramsted 1965 s. 450. Talet i Nürnberg 1934 ur Landmark Speeches […] s. 40–51, citat s. 51. Skapandet av folkgemenskapen i Welch 2004. Skapandet av führermyten är undersökt i Kershaw 1980. Arvid Fredborgs analys om Goebbels försvagade förmåga att övertyga det tyska folket se Fredborg 1943 s. 320 f. Erik Wellanders beskrivning av Goebbels röst i Almgren 2005 s. 33. För fredsfirandet i Osnabrück 1948 se Queckenstedt 1996 s. 98. Den tyska synen på trettioåriga kriget samt freden 1648 behandlas i Ericson Wolke/Larsson/Villstrand 2006.

18. Goebbels största propagandatriumf Berlin-OS 1936

Grundläggande uppgifter om OS, både vinter och sommar, samt bl.a. Goebbels roll däri i Walters 2007, Holmes 1970 och Krüger 2003. Utförlig information om OS 1936 inklusive bilder, en uppdaterad bibliografi m.m. återfinns på Holocaustmuseets i Washington hemsida, www.ushmm.org/museum/exhibit/online/olympics. Fortfarande läsvärd är Judith 1973. För Leni Riefenstahls filmning se Graham 1986. Hennes förhållande till Goebbels i Trimborn 2005. De olympiska spelens politisering ses i ett större tidsperspektiv i Hill 1996. Den svenska debatten skildras i Lindroth 1987 och Welander 2000. Den grundläggande undersökningen om den svenska pressdebatten kring Berlin-OS är Welander I–II 1971. För ett större perspektiv se Lindroth 1979.

19. Demonen Goebbels och kristallnatten 1938

En introduktion till den omfattande litteraturen om kristallnatten ges i Steinweiss 2009 och Lauber 1981. En viktig vägledning till den omfattande forskningsdebatten kring kristallnatten ges i Schmid 2001. Kristallnatten placeras in i sitt större sammanhang i Longerich 1998. Goebbels roll diskuteras också i Mommsen 1991 s. 233 och Adam 1971 s. 206–207. Noteringen om utlandspressen 12/11 i Die Tagebücher I:3 s. 530. För Görings kritik se Fontander 2001 s. 332–334. Emmy Görings senare version i Göring 1967.

20. Goebbels, Sverige och svenskarna

För Sveriges förhållande till Nazityskland se bidragen i Andersson/Tydén 2007 och Ekman/Åmark 2003, medan propagandaoffensiven undersökts i Thulstrup 1962 och kulturrelationerna i Almgren 2005. Königsbergradions svenska sändningar är undersökta i pionjärstudien Sennerteg 2006. Sverigeresan påsken 1930 kan följas i Die Tagebücher I:1 s. 530–536 (1724/4 1930). Thomas Kantzows om Goebbels i Fontander 2009 s. 295. För den svenske naziledaren Konrad Hallgren se Lööw 1990 s. 39–41 och Wärenstam 1971 passim. Den svenska pressens reaktion på kristallnatten i Leth 2005. Data och tidsuppgifter om det tåg som på kvällen den 27/11 1940 anlände till Trelleborg och sedan for vidare till Oslo, med Goebbels ombord, återfinns i Stf Kommendantens i Trelleborg skrivelse till Chefen för Försvarsstabens kommunikationsavdelning 3/12 1940 angående transportöversikter för perioden 26/11–3/12 1940, förvarad i Krigsarkivet,Försvarsstabens kommunikationsavdelning, f.d. hemliga arkivet volym F X:9. Christian Günthers redogörelse 3/12 1940 för Goebbels yttranden referenser 315 under tågresan genom Sverige 27–28/11 återfinns i Samråd i krigstid. Utrikesutskottets memorialprotokoll 1940–1945 s. 42. Det tänkta attentatet mot en transitering beskrivs i Alfredson 1996. Den svenska pressen och bokbålen är undersökta i Rothstein 2006. Journalistresan 1940 behandlas utförligt i Richardson 1996 s. 91–103. Arvid Fred-borgs upplevelser i Tyskland behandlas i en intervju med honom i Fontander 2006 s. 150–152. För bok- och grafikutställningen i Stockholm 1941 se Richardson 1996 135–141. Sven Grafströms notering om propagandalårarna som sändes tillbaka till Berlin i Grafström 1989 s. 300. Zarah Leanders skildring av sina möten med Goebbels i Leander 1972 passim. För bombningen av hennes bostad i Dahlem 1943 se Ericson Wolke 2010 s. 155 f. Kvällen på Schwanenwerder skildras i Leander 1972 s. 168–172. Goebbels dagboksnoteringar om henne 15/1, 21/3, 7/10 och 29/10 1937 i Goebbels Tagebücher 3 s. 1029, 1059, 1136 och 1148 samt 22/6 1941 i Goebbels Tagebücher 4 s. 1608. Gunnar Pihls skildring av premiärfesten 1942 hemma hos Zarah Leander i Pihl 1943. Grundläggande om Zarah Leanders tyska karriär är Jacobi 2007 passim samt Sigmund 2002a s. 209–262. Jfr även Schön 2008. Citaten från Sven Hedin ur Hedin 1937 s. 150 f., 230, 235 och 239. Dennes berättelse om mötet med Goebbels i mars 1940 i Hedin 1949 s. 107–114. Marlene Dietrichs flytt till USA som bakgrund till Leanders position, se Schulz 1992. Om Hedin och den tyska censuren se Odelberg 2008. För jämförelserna mellan hyllningarna till de båda tyska diktaturerna se Almgren 2009 s. 436–439.

21. Nazityskland och andra världskriget

Evans 2005 och Mazower 2008. För den ekonomiska utvecklingen se Tooze 2007. Om tvångsarbetarna se Noakes/Pridham 1988 s. 908 f. För Goebbels respektive Himmlers syn på de utländska slavarbetarna i Tyskland mot slutet av kriget se Rusinek 2003. För reflektioner om ”Timmen Noll” 1945 se Kettenacker 1997 s. 1–3.

22. Minister i krig Framgångsåren 1939–1941

Reuth 1993 kap. 12–13. En läsvärd dokumentsamling om Goebbels politik är Jonasson 1971. Goebbels tal i Danzig 18/6 1939 i Goebbelsreden. Band 1 s. 333–337 och de brittiska reaktionerna i Charman 2009 s. 34 f. och passim. Goebbels berörs i beskrivningen av krigsutbrottet 1939 i Overy 2009. William L Shirers värdering av Goebbels position i augusti 1938 i Shirer 1999 s. 64. Restriktionerna för radiolyssnarna i september 1939 behandlas i Latour 1963. Maktkampen mellan Goebbels och rikskansliets pressansvarige Dietrich är undersökt i Longerich 1987 s. 112 och följande sidor. Goebbels pressinstruktioner under slaget om Storbritannien analyseras i Hagemann 1948 s. 443. Om Goebbels ministerkonferenser se Boelcke 1967 inledningen samt orderna om den antibrittiska propagandan 28/10 1940 s. 107. Goebbels angrepp på den amerikanska journalisten Knickerbocker i Shirer 1999 s. 93. För hans tal i Münster februari 1940 se s. 207, hans tal 13/6 s. 325, den 18/7 s. 354 och den 27/7 s. 361. Om den antibrittiska propagandan se Martland 2003 och Kenny 2008. Skildringen av Gobbels besök i Norge i månadsskiftet november–december 1940 bygger främst på framställningen i Samuelsen 2008 s. 210–214. Jfr även Kraglund/ Moland 1995 s. 49. För Goebbels och den norska kyrkostriden 1942 se Skodvin 1990 s. 196 f. Goebbels noteringar om besöket i dagboksanteckningar 28/11–2/12 1940 ur Die Tagebücher [… Band 4 s. 412–414. Goebbels och krigsutbrottet 1941 i Lukacs 2007 s. 83–77 och passim. För omsvängningarna i propagandans Rysslandsbild 1939–41 se Wette 1994. Den interna tyska striden om hur fälttåget i öster skulle framställas behandlas i Hagemann 1948 s. 253; Longerich 1987. Hitlers tal i Sportpalatset 3/10 1941 i Hitler: Reden [… 2 s. 1758 ff. Otto Dietrichs syn på saken i Dietrich 1955 s. 101 ff. Mansteins klagan över Goebbelspropagandan om Rostov 1941 i Liddell Hart 1988 s. 212.

23. Minister i krig – motgångarna växer
1942–1943

Reuth 1993 kap. 13. Bombningarnas effekter i Berlin se Boog 2001 s. 80. För civilbefolkningars reaktion på flyganfall se Ericson Wolke 2009 passim. Goebbels oro för krigsutvecklingen i Umbreit 1999 s. 113 f., Müller 1999 s. 499 och Wegner 2007 s. 215, 237. Goebbels tal 18/2 1943 i Goebbels 2001. Det har analyserats i Boelcke 1970 och Moltmann 1964, medan min framställning av det retoriska upplägget bygger på Johannesson 1996 s. 66–78. SD:s rapporter om allmänhetens reaktioner i Meldungen aus dem Reich. Band 12. Den svenske journalistens bedömning av talet i Jäderlund 1945 s. 16–19. Om Jäderlund se Thorsell 2007 s. 276–286. Omställningen till det totala kriget, inklusive Goebbels roll, är undersökt i Müller 1999. Försöken att stänga Horchers restaurang behandlas i MacDonogh 1998 s. 286–289. Se även Madridrestaurangens hemsida www.restaurantehorcher.com. Historien om ”Lili Marlene” är hämtad ur Leibovitz/Miller 2009 s. 111 f., 128 f. och 181 f.

24. Mordförsöken mot Goebbels

Bra undersökningar av attentaten mot Hitler är Fest 1996, Heinemann 2000, Kershaw 2000 s. 655–690 och Hoffmann 1996 s. 251–260. Mordförsöket mot Heydrich och utplånandet av byn Lidice är behandlade i Deschner 1977 och Brandes 1969. Den traditionella bilden av Kummerows attentatsförsök, utan koppling till Röda kapellet, ges i Reuth 1993 s. 310. För paret Kummerow och Röda kapellet se Gedenkstätte Deutscher Widerstands hemsida: www.gdw-berlin.de, Jahnke 1995 och 2008 samt Coppi junior/Danyel/Tuchel 1992. För Kummerows roll som TV-pionjär se Hempel 1990. Semmlers skildring i Semmler 1947 s. 60 f. Attentatsplanerna i Oslo beskrivs i Samuelsen 2008 s. 210. Max Manus egen berättelse återfinns i Manus 1947 s. 15 f.

25. Antisemiten Goebbels och förintelsen

Allmänt Heiber 1993, Krausnick 1962 och Longerich 2007. För Goebbels och Jüdische Rundschau 1935 se Friedländer 1999 s. 146–148. Kring Wannseekonferensen och dess betydelse för förintelsen se Roseman 2003. Protokollet är tryckt som bilaga på s. 108–118. Attackerna mot Berlins judiska affärer i juni 1938 är undersökta i Gruner 1995 och insatta i ett större sammanhang i Friedländer 1999 s. 283–285. Den amerikanska ambassadrapporteringen i Mendelsohn I 1982 s. 139–140 och Hitlers order om stopp för våldet i Wildt 1996 s. 57 referenser 317 För von Schirachs och Goebbels krav på deporteringar vintern 1940–41 se Heim/ Aly. Görings order till Heydrich 31/7 1941 är tryckt i Arad m.fl. 1999 s. 233. Eichmanns vittnesmål i Cesarani 2006 s. 113–115. Hitlers middagssamtal med Himmler och Heydrich är återgivet i Jochmann 1980 s. 30–31. För Hitlers mera svårfångade roll i förspelet till förintelsen, se Longerich 2001. Tidsfästandet av beslutet om förintelsen förs fram i Breitman 1991. För inledningen av det systematiska massmördandet hösten 1941 se Gerlach 1999, Gerlach 2001 och Longerich 1998 s. 443. Om Volgatyskarnas öde se Conquest 1972 s. 57–62 och Schwartz 2008 s. 568–571. För diskussionen om den exakta startpunkten för mördandet i Auschwitz se Gutman/Berenbaum 1994. Om Goebbelspropagandans betydelse för mordkommandona i öster se Browning 1993 s. 178. De deporterade Berlinjudarnas öde i Riga berörs i Scheffler/Schulle 2003, Avotins m.fl. 2005 s. 114–115. Data om gettot och avrättningarna i Minsk är hämtade ur Dallin 1957 s. 208 och Zaprudnik 1993 s. 96–97. Gettot och massmorden i Kaunas är utförligt beskrivna i Hidden History of the Kovno Ghetto s. 22 och passim. Berlinjudarnas öde i Lodzgettot behandlas i Dobroszycki 1984 s. LVII–LVIII och LXV. Händelserna på Rosenstrasse beskrivs och analyseras i Stoltzfus 2004.

26. Mot katastrofen
1944

Reuth 1993 kap. 13–14. För Goebbels och krigsansträngningen se Longerich 1987 och Nolzen 2004 s. 171. Goebbels och kuppen 20 juli är noga undersökt i Hoffmann 1996 s. 428–508 och passim. För de regionala SS- och polischeferna se Birn 1986, spec. s. 62 f. Goebbels som chef för luftskyddet och det civila luftskyddet är undersökt i Süss 2006. Folkstormen behandlas i Seidler 1999. Propagandan under motgångsåren 1943–45 är noga analyserad i Smith Serrato 1999. Om fältmarskalkseden Knopp 2001 s. 187–189. Goebbels tillkännagivande om den första V2-attacken mot London i Bode/Kaiser 2002 s. 107.

27. Slutakten
Januari–mars 1945

Evans 2009 och Reuth 1993 kap. 14–15. Goebbels radiotal 19/4 1945 i Goebbelsreden. Band 2 s. 447–455, citat s. 451. För Bormann se senast Lang 1994. Behandlingen av sovjetiska övergrepp i propagandan berörs i Fisch 1997 s. 583 f. Om övergreppen se Sennerteg 2001. För återtagandet av Lauban i mars 1945 se Lakowski 2008 s. 584. Filmen Kolberg behandlas i Eitner 1999 kap. VI–VIII.

28. Den sista veckan
22 april–1 maj 1945

Den tyska militära kollapsen de sista två krigsveckorna behandlas bl.a. i Lucas 2000 och Stafford 2007. För slutstriden om Berlin se Beevor 2002. De sista artiklarna i Das Reich behandlas i Kallis 2005. Det finns en lika gigantisk som svårhanterlig litteratur om de sista dagarna i bunkern. Samtliga bygger på mer eller mindre svårkontrollerade vittnesmål från överlevande, varav en del dessutom går på tvärs mot varandra. En klassisk men nu föråldrad framställning är Trevor-Roper 2009 vars första upplaga utkom 1947. Ett av de viktigaste moderna arbetena är Fest 2005. En märklig, delvis opålitlig, men ändå viktig sovjetisk framställning är Besymenskij 1968. Den sovjetiska kunskapen om de sista dagarnas händelser i bunkern är framlagda i Eberle/Uhl 2006. Den mest utförliga och gedigna genomgången av samtliga källor, vad vi vet och vad vi inte vet, görs i Joachimsthaler 2000. Min framställning bygger, när inget annat sägs nedan, främst på Joachimsthaler och Eberle/Uhl.

Traudl Junges berättelse om Goebbelsbarnens ankomst till bunkern i Junge 2003 s. 172 f. Albert Speers farväl till Magda återgivet i Speer 1971 s. 579 f. Hanna Reitsch har beskrivit sitt sista möte med barnen Goebbels i bunkern i Reitsch 1972 s. 338. Jfr skildringen i Sigmund 2002b s. 140–143. SS-läkaren Kunz vittnesmål inför en tysk domstol 1959 är refererat i Daily Telegraph 8/10 2009, se www.telegraph.co.uk. Majoren Polevojs fynd av barnen Goebbels kroppar återges i Ryan 1967 s. 376 och vidareförs i Thacker 2006 s. 130 f.

29. Goebbels – vem var han egentligen?

Allmänt om relationen till Hitler se Kershaw 1998 och 2000. Goebbels undergivenhet inför Hitler och dennes uppvaktningar av sin propagandaminister på hösten 1936 betonas i Reuth 1993 s. 218 f. Goebbels rökavvänjning och Hitler i Oven 1974 s. 323 f. Hanfstaengls båda berättelser är hämtade ur Meissner 1978 s. 116 och Hanfstaengl 1980 s. 318. Samtalet Dietrich-Goebbels är återgivet i Schroeder 2009 s. 177. Om Goebbels unika möjlighet att falla Hitler i talet, se Dietrich 2010 s. 200. Påståendet om Goebbels och deporteringen av påven i Schellenberg 1956 s. 421. Jfr Lang 1985 s. 234.

Uppfattningen om Goebbels skräck för Hitler och att hamna i Gestapos klor framförs i Martin 1973 s. 65. Goebbels tal på sportpalatset 26/9 1938 delvis refererat i Shirer 1999 s. 30. För Goebbels sena insikter om Hitlers planer på att rensa ut SAledningen 1934 se Gallo 1972 passim samt Longerich 2003 s. 206–219. Kejsarhovets syn på Goebbels i Ilsemann 1971 s. 276. Himmlers tal 28/2 1944 återgivet i utdrag i Himmler 1974 s. 197. För Goebbels och Himmlers första kontakter kring årsskiftet 1925–26 se Smith 1979 s. 212 f. För Goebbels ställning i en ny maktkvartett mot slutet av kriget se även Longerich 2009 s. 592 f. För paradordningen den 9 november varje år se Heiber 1972 s. 197–200. Om blodsfanan se kort i Moorhouse 2010b.

Formuleringarna om Hitler i Goebbels 1933 s. 1 respektive Goebbels 1935 s. 56.

Tankarna om den tyska revolutionen 28/2 1940 ur Goebbels 1941 s. 248 och om judarnas skuld till kriget den 16/11 1941 i Goebbels 1943 s. 85. Pressanförandet 5/4 1940 citerat ur Jacobsen 1967 s. 137. Den förfalskade dagboksanteckningen om Strasser finns i Goebbels 1934 b s. 19.

Tanken på att Goebbels i sitt utvecklande av führermyten inspirerats av litteraturhistoriska teorier framförs i Wittenberg 1969 s. 287. Hitlers och Goebbels samtal om Wien 1945 i Jones 1983 s. 267. Åtalet mot Goebbels 1945 i Overy 2002 s. 102 f., medan Fritsche behandlas i Bedürftig 2007 s. 136. Fredrik Bööks syn i Böök 1930 s. 193. Torsten Nilssons omdömen om Goebbels i Nilsson 1978 s. 36–40. Citatet ur Tiden 1934 om Goebbels och Strasser från Bachner 2009 s. 275.