Jag tillbringar förmiddagen i sängen. Någon gång strax före lunch, medan ögonen är grumliga av sömn, märker jag att mina fingrar knappar i väg ett sms till dr Fielding: Inte i dag.
Han ringer fem minuter senare och lämnar ett meddelande. Jag lyssnar inte på det.
Dagen tickar förbi; när klockan har hunnit bli tre har jag ont i magen av hunger. Jag tar mig ner i köket och plockar fram en mosig tomat ur kylen.
När jag tar en tugga av den försöker Ed prata med mig. Sedan Olivia. Jag vänder mig bort från dem, medan tomatsaften rinner nerför hakan.
Jag ger katten mat. Jag sväljer en temazepamtablett. Sedan en till. Och en till. Ger efter för sömnen. Att sova är det enda jag vill.