KUNGSHOLMEN, LÖRDAG 10 NOVEMBER
”Är du säker på att han är hemma?”
”Ja, vi har avlyssnat honom sedan i torsdags. Han ska vara ensam hemma i helgen. Han har separerat, har inte så många vänner och är deprimerad. Tillfället är perfekt, och som chefen sa: det är bråttom.”
De sitter i B-G:s silverfärgade Ford Mustang Shelby Cobra och ser upp mot fönstren i fastigheten på Hantverkargatan.
”Vad tänker du göra?”
”Fråga inte så mycket. Gör exakt som jag säger där inne. Är det förstått?”
Modin skruvar på sig i det trånga sätet. Det är mörkt ute, relativt milt och det har regnat hela dagen. Det är en typisk novemberdag i Stockholm.
B-G har parkerat en bit ned på gatan, så att de kan spana på lägenheten från bilen. Det lyser i det höga fönstret på tredje våningen. Modin ser på sitt armbandsur att klockan är halv sex. De flesta äter middag nu eller har redan börjat fyllna till framför Tipsextra.
”Du är en bra operatör, Modin. Det där du gjorde i somras var i världsklass. Du är en av landets bästa dykare och du gjorde det som krävdes både på land och i vattnet utan att blinka. Åtminstone var det mitt intryck.”
”Jo, men det är skillnad med Ove Reinert. Han var vår justitieminister och inte någon sovjetisk eller östtysk spion.”
”Visserligen, men det gör honom inte mindre farlig för Sverige. Han läcker kvalificerat hemlig information till journalister. Tycker du inte att det är illa?”
”Jo, men måste vi döda honom för det?”
”Vad ska vi annars göra? Gå upp och be honom att sluta? Karln är deprimerad och bitter. Det är uppenbart att han skiter i konsekvenserna av det han gör. En sådan person går det inte att hota eller tala till rätta. Loklinth vet det, och jag vet det också. Tro mig, Modin. Vi har försökt tidigare, men förr eller senare faller sådana som han igenom och börjar läcka igen. Han är bitter, dricker förmodligen och missköter sig. Han har inget att förlora mer än sitt liv.”
”Och det ska vi ta?”
”Ja. Precis som du tog de liv som behövde tas i somras. Det är ingen skillnad.”
Modin svarar inte. Han inser att det är försent att protestera. Hans nya tjänst på SSI innefattar ingen dialog med arbetsgivaren. Han har bara att lyda order.
”Nu sätter vi igång”, säger B-G och kliver ur bilen.
Modin följer efter honom. B-G går runt bilen, öppnar bakluckan och tar fram en plastpåse från Domus som han ger till Modin. I den ligger ett tunt rep.
”Kommer du ihåg i somras? Det är samma strypsnara.”
B-G skrattar torrt och tar en liten glasflaska ur en väska och stoppar den i jackfickan. Sedan sträcker han sig efter en smutsig trasa längst in i bagageutrymmet och stoppar ned den i andra fickan. Därefter stänger han och låser bakluckan innan de går in i huset på Hantverkargatan.
De stiger ur hissen på tredje våningen och Modin som går ur sist stänger gallergrinden efter sig så tyst han kan. Sedan går de fram till ytterdörren och B-G trycker sitt öra mot den.
”Det är fortfarande Tipsextra på tv”, viskar han.
Han ringer på dörrklockan utan att tveka och Modin sväljer hårt.
Det går en halv minut, sedan hörs skramlet från en säkerhetskedja inifrån lägenheten. B-G ställer sig vid sidan av dörren och signalerar åt Modin att ställa sig på den andra, tryckt mot väggen. Då syns de inte genom titthålet.
”Vem är det?” hörs det inifrån.
B-G sträcker sig fram och ringer på igen. Efter några sekunder öppnas dörren på glänt och ett grått ansikte syns bakom säkerhetskedjan. B-G kliver fram och sliter upp dörren så att kedjan lossnar från dörrkarmen. Sedan knuffar han in Ove Reinert i lägenheten och vinkar åt Modin att följa efter. Modin stänger dörren bakom sig.
”Vilka är ni?”
”Vi har i uppdrag att skydda rikets säkerhet”, säger B-G och lägger armen runt Ove Reinerts hals bakifrån. Han är lång, så B-G blir tvungen att bryta ned honom på mage i soffan i vardagsrummet.
”Släck lyset”, väser han åt Modin som skyndar sig fram och släcker vardagsrumsbelysningen. Nu lyses rummet endast upp av ljuset från köket.
B-G håller ett hårt grepp om Reinerts hals. Reinert stönar under trycket mot struphuvudet men ligger stilla. Det känns nästan som om han vet vad som kommer hända, tänker Modin.
”Ta fram flaskan ur min högra ficka, Anton West, och trasan. Snabba dig.”
B-G använder Modins täcknamn och Modin förstår att han menar allvar med att döda förre justitieministern.
När Modin öppnar flaskan som legat i B-Gs jackficka känner han en stark doft. Han vet inte vad det är i flaskan, men han har fått utbildning i hur man använder innehållet på Byrån. Han skyndar sig ut i köket och dränker in trasan med vätskan över diskhon. Sedan går han tillbaka med den indränkta trasan och B-G vänder upp Reinerts huvud mot honom.
Modin möter ett skräckslaget, förvridet ansikte och ser att Reinert precis ska till att skrika. Han stoppar den skitiga trasan i munnen på honom. Därefter kniper han om Reinerts näsa så att han blir tvungen att försöka andas genom munnen. Hans ögonvitor lyser i mörkret, och även om han inte kan skrika så ger han ifrån sig höga hummande ljud. Enligt Modins bedömning tar det cirka tio andetag innan Reinert lugnar sig, och han får flashbacks till det som hände i somras i Mälarens mörka vatten.
Den gången gick det lätt. Han hade massor av adrenalin i kroppen och tyckte sig utföra ett viktigt uppdrag för Sverige. Dessutom befann han sig under vattnet, vilket gjorde det mindre verkligt. Den här gången är det värre. Det känns så nära. Bakom den krampande mannen hänger bilder på hans familj och släkt. Till och med ett gammalt bröllopsfoto.
Precis innan Modin tror att Reinert ska tuppa av drar B-G ut trasan ur hans mun. Han släpper ned den avdomnade före detta justitieministern i soffan där han blir liggande.
”Ta repet och häng det i lampkroken”, säger han till Modin.
”Måste vi verkligen döda honom?”
”Snacka inte! Gå och hämta en stol från köket.
Modin försvinner snabbt ut i köket och återvänder med en köksstol som han ställer mitt på golvet. Han kliver upp med det tunna repet i handen, tar ned taklampan och räcker den till B-G. Sedan fäster han repet med hängsnaran i kroken i taket där lampan suttit. Han måttar så att snaran blir hängande cirka en och en halv meter från golvet. Därefter fäster han andra änden av repet i elementet under fönstret.
”Kom, hjälp till”, väser B-G och börjar lyfta Reinert ur soffan. Reinert jämrar sig men är inte kapabel att göra något motstånd i sitt omtöcknade tillstånd.
Med gemensamma krafter lyckas de få upp honom till stående och B-G trär strypsnaran runt halsen på honom och drar åt.
”Håll i honom”, säger han till Modin och går och lossar den andra änden från elementet. Han drar i repet så att Reinert blir hängande med bara tåspetsarna i golvet. Han börjar sprattla, och Modin håller fast honom.
”Hjälp”, väser han och Modin blir tvungen att hålla för hans mun. Reinert fortsätter att göra motstånd och Modin blir tvungen att klämma åt hårt kring hans mun och näsa medan han sakta kvävs till döds av snaran.
Efter en stund stillar Reinert sig och hans armar faller tungt ned och blir hängande längs sidorna.
”Är han död?” frågar B-G.
”Ja, jag tror det … fy fan”, svarar Modin med kvävd röst.