VALHALLAVÄGEN, SÖNDAG 11 NOVEMBER
”Vad bra att du kom”, börjar Modin och blir generad när hon möter honom i dörren. Hon går lite för nära honom och han kan känna hennes doft. Hon luktar gott av Timotejschampo eller något liknande. Han flyttar på sig och släpper förbi henne.
”Jag har tagit ett bord där nere i hörnet vid fönstret.”
De beställer in tre små rätter och bubbelvatten. Modin tar in två flaskor åt sig själv.
”Törstig?”
”Ja, det blev sent igår.”
”Var är din kompis? Han den otrevlige?”
”Han är … inte här idag. Det är bara jag. Jag tänkte …”
”Be om ursäkt?”
”Ja, kanske på sätt och vis. Men det min kollega sa i onsdags var sant.”
”Och nu ska du försöka övertala mig. Den gode och den onde snuten, eller?”
”Nej, så är det inte, Cats. Jag vill hjälpa dig. Hjälpa dig att förstå den här världen.”
”Du, hur gammal är du egentligen?”
”Jag är … drygt tjugo.”
”Du är väldigt ung för att jobba med rikets säkerhet och du är definitivt för ung för att förklara hur världen fungerar för mig.”
”Jag må vara ung, men jag är erfaren”, säger Modin och försöker få tillbaka initiativet. ”Jag tillhör en avdelning som egentligen inte finns.”
”Hur menar du?”
Han känner att han har fått hennes uppmärksamhet och fortsätter: ”Vi gör vad som krävs för att skydda rikets säkerhet.”
”Gör vad som krävs?”
”Om vi säger så här: svensk lag gäller inte oss.”
”Ni bryter alltså mot lagen. Jo, tack, jag har hört talas om er.”
”Då vet du att jag menar allvar”, svarar Modin och ler. ”Det du gör, Cats, kan vara farligt. Det finns folk som vill dig illa.”
”Och hur fan vet du det?”
”Vi har fått uppgifter om det.”
”Och det ska jag tro på, bara sådär?” Hon knäpper med fingrarna.
”Ja. För din egen skull.”
”Är du säker på att det är för min egen skull?”
”Högt uppsatta politiker kan vara inblandade. Mer får jag inte säga.”
”Tror du inte att jag vet det? Palme och hans närmaste har godkänt export av mycket känslig teknik till Östtyskland, till våra fiender.”
Hon förklarar lite mer om bakgrunden till Containeraffären för Modin och om hur komprometterande den är för Palme och partiet. Hon berättar om Aseas inblandning i tekniksmuggling till öst och även om Bofors vapenaffärer och att hon tror att Palme ser genom fingrarna på vapen- och tekniksmugglingen för jobbens skull. Men Modin vet att det kan vara mycket värre än så – KGB och Stasi kan vara inblandade.
”Är det därför ni vill stoppa det här, för att skydda Palme?” frågar Cats och stoppar in en friterad räka i munnen. ”Men om han är inblandad får han väl stå sitt kast. Vapensmuggling och export av krigsmateriel till öststaterna är faktiskt olagligt. Asea håller till exempel på att sälja en grej till Östtyskland nu som de inte borde.”
”Vadå för grej”, frågar Modin.
”Det är en högtryckspress, eller en isostatpress, som man kan använda för att tillverka laddningen till kärnstridsspetsar med. En teknik som många länder saknar.”
”Det var mer än jag visste”, säger Modin fast det var just vad Loklinth berättade på mötet häromdagen, även om Modin inte förstod riktigt vad det var han pratade om då. Asea säljer kärnvapenteknik till DDR med regeringens välsignelse. Det innebär att Aseas affärer berör DDR:s allra hemligaste arbete – utvecklingen av ett eget kärnvapenprogram.
”Jag tror att det är Wallenbergarna som vill stoppa min utredning”, säger Cats och avbryter hans tankar. ”Percy Barnevik är chef på Asea, och alla vet att han är Wallenbergarnas lilla favoritpojke. De är som sekter, alla de där manliga nätverken. Det är säkert likadant hos er. Hur många tjejer jobbar det på säkerhetstjänsten?”
”Jag vet inte, en kanske”, säger Modin och rodnar. ”Men är du inte rädd?”
”Rädd för att dö, menar du?”
”Ja. Stasi och GRU är inte att leka med. Folk dör i det här hemliga kriget.”
”Stasi och GRU?”
”Ja. Om det handlar om försäljning av krigsmateriel till DDR innebär det att Stasi är inblandade, och om de är inblandade så finns GRU med i bakgrunden. De har stora nätverk i landet.”
”Det tror jag inte på. Inte här i Sverige?”
”Jo, det är faktiskt sant. Warszawapakten har agenter överallt, Cats. De kan till och med finnas på ditt jobb, och då är det förmodligen redan kört. Då vet de vad du har hittat …”
”Du menar att någon av mina chefer skulle vara spion för Stasi? Det tror jag inte på.”
”Men om jag säger att det är så, tror du mig då? Jag vill hjälpa dig, Cats. Jag är orolig på allvar över det här och du verkar vara en bra tjej. Jag gillar dig.”
Cats skrattar högt åt honom.
”Stöter du på mig?”
”Det vore en oerhört stor förlust om du råkade illa ut”, säger Modin och försöker låta bli att rodna igen.
Hon sträcker sig fram och tar hans hand. ”Du grabben. Du vet väl att rädda flickor aldrig får kyssa vackra pojkar?”
”Din källa, Ove Reinert, har tagit sitt liv”, säger Modin och ångrar sig i samma ögonblick som han säger det.
”Hur vet du det?”
”Jag råkar bara veta det.”