BJÖRNÖ, STOCKHOLMS SÖDRA SKÄRGÅRD, ONSDAG 14 NOVEMBER
Sovjet-agenten och teknik-smugglaren Richard Müller har nu gripits / spekulationer om hans inblandning i vapenskandal och miljondonation från Stasi blev hans undergång.
(http://www.berliner-zeitung.de/17218890)
”Det här är inte bra. Det är inte bra alls, Anders. Har du pratat med tyskarna?”
”Nej, inte ännu. Jag tänkte att du skulle få informationen först”, svarar Anders Glock på tyska.
De sitter i Richard Müllers sommarstuga på Björnö i Stockholms södra skärgård, inte långt från Dalarö. Den ensligt belägna stugan är den perfekta platsen för hemliga möten, och Glock är tacksam över att ingen av hans kollegor kan se honom nu.
Den drygt fyrtioårige Müller är en så kallad illegalist, en spion som befinner sig i Sverige utan diplomatisk immunitet. Han jobbar åt både GRU och östtyska Stasi och samordnar inköp av högteknologi och krigsmateriel till Östtyskland och Sovjet. Glock och Müller har samarbetat sedan i somras då Glock fick sin högra stortå amputerad av GRU ute på Stora Kalholmen. Det blev enklast så, och dessutom slipper han bli av med fler tår.
”Jag är rädd att journalisten är på väg att släppa bomben. Då är risken stor att vi åker med av bara farten.”
”Vi är medvetna om problemet, Anders. Bertram Brindeberg, avdelningschefen på Asea, fick ett brev från Sveriges Television igår. De vill att han ska kommentera Aseas dataaffärer med Sovjet.”
”Vad tänker ni göra?”
”Om inslaget sänds är risken stor att debatten som följer kommer stoppa våra kommande affärer med Asea och kanske även med Bofors. Bofors har ju redan problem sedan Svenska freds- och skiljedomsföreningen avslöjat en del av deras vapenaffärer. Om Rapport upptäcker vårt nära samarbete med Bofors och Asea riskeras hela Linje X.”
Müller gör en paus och sväljer saliv.
”Det vore en katastrof, framförallt för DDR men även för Sovjetunionen. Vi behöver Sverige mer än någonsin, och svenska företag behöver oss. Allt är den där journalisten Falcks fel.”
”Men hur kan hon ha kommit på det? Det var vattentätt.”
”Jag är säker på att någon läcker till Rapports nyhetsredaktion. Jag tror att någon inom vår organisation, eller möjligen inom CIA, har tipsat Falck. Det måste vara så.”
”CIA, så illa?”
”Ja, eller så är det israelerna.”
”Jag försöker kolla upp det. Men nu vet du hur det ligger till. Gör det du finner bäst med informationen, Richard.”
Richard Müller sträcker sig efter den genomskinliga vodkaflaskan utan etikett. Glock gillar honom, men samtidigt är han rädd för honom; för att han är kapabel till att slå ut alla som opponerar sig eller bara är i vägen för DDR:s intressen. Men Müller är lättsam, har humor och är snabb i tanken när det behövs. Glock litar på honom. Det gör deras umgänge enklare. Det är bättre att vi är vänner, tänker Glock. Det är enklare att simma med strömmen. Mycket enklare.
”Är du säker på att du inte vill ha, Anders?” frågar Müller.
”Tack, jag är nöjd med mitt glas mjölk”, säger Anders Glock.
”Hur är det på Byrån då?” fortsätter Müller medan han slår upp mer vodka i sitt glas.
”Som vanligt. Jag tror inte att Loklinth kommer att opponera sig alltför högljutt, jag menar, om ni löser problemet.”
”Med flickan, menar du?”
”Ja. Loklinth brukar inte göra det. De har fullt upp med annat och vill inte röra upp bottenslammet alltför mycket. Sverige och DDR är ju trots allt grannar och vi respekterar varandra, eller hur, Richard?”
”Ja, det gör vi. Det som hände i somras är ett bevis för det. Är det inte?”
Glock höjer mjölkglaset över bordet för att möta Müller i en skål. Han kan känna tomrummet i nylonstrumpan där hans stortå en gång satt. Han börjar få upp värmen igen efter den långa båtfärden från Djursholm. Han sträcker på sig och tittar ut genom det stora fönstret som vetter mot fjärden. Mörkret utanför är kompakt på ett sätt som det bara blir i yttre skärgården, och inte en kotte vet att han är här.
”Det var ingen som följde efter dig hit, Anders?”
”Nej. Jag var ensam på fjärden. Du vet att jag är försiktig. Det ligger i mitt eget intresse.”
”Ja, det gör ju det”, säger Müller och ler. Han ställer ned glaset på soffbordet och sträcker ut benen framför sig. ”Fin båt du har.”
”Det är en Cigarette 39. Hon är snabb. Ingen kan hänga med när jag gasar. Inte i Sverige, i alla fall.”
Müller nickar och dricker ur sitt glas, sväljer och andas ut i en lång och ljudlig suck. Sedan säger han:
”Vi ska lösa det här tillsammans, Anders. För världsfredens skull. Det är ju det allt handlar om. Eller hur?”
”Absolut, Richard, absolut. Men nu är det nog dags att åka hem till Djursan, tror jag.”
”Jag följer dig till bryggan, Anders.”