BARNÄNGSGATAN, SÖNDAG 18 NOVEMBER
”Jag tycker att det är för jävligt att Säpo eller vilka det är lägger sig i en nyhetsredaktions arbete. Det är rena Stasimetoderna.”
”Vad tänker du göra, Cats?”
”Strunta i dem, såklart. Jag jobbar för Rapport, Sveriges största nyhetsredaktion. Jag har till uppgift att rapportera om det här för svenska folket. Det är mitt uppdrag. Vi har faktiskt demokrati i det här landet.”
Lena Gräns sitter mitt emot sin bästa vän Cats i hennes kök på Barnängsgatan på östra Södermalm och lyssnar på hennes utläggningar som hon så ofta gör. Cats har alltid huvudet fullt av jobb och hon behöver någon att lufta sina idéer och reportage med. Någon som lyssnar men kanske inte alltid kommenterar det hon säger.
”Är du inte rädd?”
”Du känner mig, Lena.”
”Jo, jag gör ju det.”
Cats berättar sedan att hon intervjuat Ove Reinert flera gånger efter hans skatteaffärer och påtvingade avgång. Hon säger att han verkade vara mycket bitter, särskilt på Palme. Hon berättar också att Reinert har skvallrat om regeringens samarbete med Stasi.
”Jag är säker på att Birgitta Dahl, Thage G Peterson och Palme kände till containersmugglingen till DDR, Lena. Birgitta Dahl har precis i dagarna, den åttonde november, beviljat ett exporttillstånd av en högtryckspress från Asea till DDR. Det kan få regeringen och Palme avsatt om det kommer ut. Åtminstone kommer sossarna inte att vinna valet nästa år om det visar sig att DDR ska använda högtryckspressen till kärnvapenframställning eller vidareexporterar den till något land i mellanöstern.”
”Men vet du att det är så? Jag menar, att högtryckspressen ska användas till kärnvapen?” frågar Lena och stöder hakan i handen.
”Så här är det”, säger Cats och hennes kinder blossar. ”Isostatpressen, som den egentligen heter, är en svensk uppfinning som presenterades av Baltzar von Platen 1968. Den åstadkommer ett så högt tryck, uppemot åttiotusen ton, att kol kan pressas till diamanter. En isostatpress ger också en helt jämn och superhård kompaktering av sprängämnespulver. Helt idealiskt vid tillverkning av det sprängämne som omger atombombens klyvbara material. Ett kärnvapen antänds av en vanlig sprängladdning som är ytterst komprimerad. På så sätt åstadkoms en maximal sprängverkan. Det explosiva ämnet runt kärnladdningen måste dessutom vara gjort på ett sådant sätt att sprängverkan riktas in exakt mot mitten av det klyvbara materialet, till exempel plutonium, annars fungerar inte bomben. För att uppnå den här precisionen behövs en högtryckspress, och den tekniken saknas i öststaterna och i Mellanöstern. Hänger du med?”
Lena imponeras av Cats kunskap, och framförallt av hennes iver. Till skillnad från väninnan är hon tvåbarnsmamma och frånskild. Cats har inga barn, och trots att hon redan är över trettio brukar hon säga att hon vill vänta. Hon vill få igång karriären först. Hennes mål är att få ett fast jobb på Sveriges Television, helst på Rapportredaktionen där hon för närvarande är vikarie. Dessutom har hon ingen att skaffa barn med just nu.
Lena iakttar sin vän som far runt i köket samtidigt som hon ivrigt berättar om sina undersökningar.
”Det jag jobbar på att försöka bevisa är att högtryckspressen kommer att användas till något helt annat än vad regeringen påstår”, säger Cats. ”Reinert berättade att han under sin tid som justitieminister fick information från Säpo om att en tysk, Richard Müller, och en svensk, Sven-Olof Håland, är inblandade i tekniksmugglingen och att amerikanska CIA är galna på Sverige för att vi inte stoppar utförseln av amerikanska komponenter till öst. Reinert sa att regeringen medvetet ser genom fingrarna med smugglingen.”
”Men kan du bevisa det?”
”Jag tror det. Jag har åtminstone fått tag i regeringens godkännande av exporten av högtryckspressen till Östtyskland. Det är illa nog, men det finns mer att gräva i. Jag har fått vissa medgivanden från en Aseaanställd i Västerås. Bara det räcker för att vi ska ha en ny affär, Lena.”
”Men tänk om de inblandade försöker stoppa dig? Jag menar, varken östtyskarna eller regeringen vill väl att du rapporterar om det här, Cats? Och vad säger Aseas ledning? Det är starka krafter som du slåss mot.”
”Visst, jag erkänner att jag är lite nervös för vad som ska hända när det här reportaget sänds. DDR och Sovjet kan vara farliga, även för en journalist. Och Wallenbergarna är mäktiga. De skulle kunna förstöra min och mina chefers karriärer.”
”Jag tänker mest på dig. Du är i början av en lång och lovande karriär som tv-journalist. Du går ut med allt du har med en gång. Är det så smart?”
”Justitieministern bekräftade smuggelaffärerna när jag konfronterade honom. Han förnekade dem åtminstone inte, vilket bevisar att jag är på rätt spår. Jag har också skickat ett rekommenderat brev till Bertram Brindeberg på Asea och sagt att han har möjlighet att kommentera anklagelserna innan vi går ut med dem i tv. Brindeberg är ett av mina huvudvittnen, och jag litar på Ove Reinert. Det här är stort, Lena. Lyckas jag bevisa att det stämmer att regeringen är inblandad i smuggling till öststaterna så kan jag få Stora journalistpriset.”
Cats är upphetsad och Lena hoppas att hon inte har förlorat sitt omdöme den här gången. Cats kan göra det ibland. Vara lite för ivrig när hon går igång. Hon har alltid varit sådan, men det är också därför som Lena tycker så mycket om henne, för hennes spontanitet och energi.
”Kan du få Reinert att ställa upp framför kameran?” frågar hon sedan.
”Reinert är död. Han har hittats livlös i sin lägenhet. Det var självmord, sägs det.”
”När då?”
”Någon gång förra helgen.”
”Det har jag inte sett något om?”
”Nej, vi skriver aldrig om självmord i media.”
”Läskigt”, säger Lena.
”Ja, och ingen verkar bry sig heller”, säger Cats och byter ställning på köksstolen.
”Tänk om det inte var självmord”, säger Lena och stryker håret bakom örat. ”Var försiktig, Cats. Det är farliga saker du gräver i. Vem stöttar dig om det går åt helvete? Du är ny på Rapport. De kommer att stoppa huvudet i sanden.”
”Jag ska vara försiktig. En Anton West från militära säkerhetstjänsten ringde i samma ärende idag. Han verkade orolig. Han vill träffa mig på Café Opera ikväll. Han har något mycket viktigt att berätta, sa han.”
”Ska vi ställa in ikväll, Cats? Det kanske är bättre att ligga lågt ett tag. Jag får dåliga vibbar av den här affären.”
”Nej, vi har ju bestämt att vi ska gå ut. Vi ska dansa. Anton West är trevlig. Det känns som om han är på min sida. Dessutom har jag lovat Ulla att vi ska komma.”
”Vem är egentligen den där Anton West? Hur mycket har du sagt om vad du har fått fram?”
”Han är någon hemlig agent av något slag. Han vet en del om vad det handlar om. Äh, kan vi inte gå och äta nu istället, Lena? Vad sägs om Öhrns hörn?”
”Ja, varför inte? Jag är hungrig. Tror brorsan jobbar där ikväll.”
”Bra, jag ringer Ulla och berättar att vi går dit först”, säger Cats och kastar sitt hår bakåt.