GÖTGATAN, MÅNDAG 19 NOVEMBER
Modin vaknar i sin etta på Götgatan, en trappa upp. Han har varit på en visning av en större lägenhet vid Mosebacke med underbar utsikt över Saltsjön och Gröna Lund, men B-G avrådde honom från att flytta.
”Bo du kvar i din etta på Söder. Då sticker du inte ut, Modin.”
Men vad ska man med en massa pengar till om man inte får använda dem?
Han tänker på Cats och går ut i hallen och ringer henne. Flera signaler går fram men ingen svarar. Var fan är hon?
Modin ger upp och går och lagar frukost. Han steker ägg och bacon och värmer en burk vita bönor, hans favoritfrukost när han har gott om tid. Han har meddelat Loklinth att han inte kommer in till Byrån idag. Han måste få tag i Cats. Han bestämmer sig för att ta en promenad till Norra Hammarbyhamnen när han har ätit, för att rensa skallen. Då kan han passa på att kontrollera om Cats är hemma i sin lägenhet på Barnängsgatan. Hon kanske är sjuk och det är därför hon inte svarar i telefon.
Efter frukosten promenerar han Folkungagatan ned till Erstagatan och in på Bondegatan. Han går nedför backen förbi bussgaraget och ut på Tegelviksgatan som ansluter till Norra Hammarbyhamnen vid Fryshuset. Här brukar han i vanliga fall ta vänster och fortsätta Alsnögatan som tar honom upp till Fåfängans cafeteria med utsikt över hela Södermalm. Men idag bestämmer han sig för att ta höger mot Fryshuset. Det är ett gammalt kyllager som nu tagits över av KFUM Söder som använder lokalerna för att spela basket. Men de hyr även ut små replokaler till lokala band i Stockholm. Varma dagar kan man höra musik genom de öppna fönstren mot gatan. Allt från yvig punkmusik till symfonisk rock.
Modin brukar hänga i kafeterian på Fryshuset ibland. Han har några polare som spelar i ett hyfsat garageband med namnet Dan’s Band. Sångaren Dan liknar Magnus Uggla lite grann.
Han fortsätter Tegelviksgatan förbi Fryshuset och nedför backen till själva hamnområdet. Han promenerar längs de slitna träbyggnaderna som en gång i tiden var magasin för den last som kom med fartygen och lossades på kajen nedanför. Nu ligger det mestadels olika lager och en och annan butik eller verkstad i magasinsbyggnaderna. Det går en bilväg vid magasinen och närmare kajen står de jättelika lastkranarna som åker på höga räls när de ska lossa ett fartyg. I andra änden av hamnområdet kommer man ut på Östgötagatan vid det höga Folksamhuset, vid Skanstullsbrons norra fäste.
Han går vidare västerut och funderar på hur länge hamnen kommer att få se ut så här. Den används sällan idag och de flesta av de få fartyg som ligger längs kajen är privata bostäder. Känslan i området, speciellt på kvällar och nätter, är som tagen ur en amerikansk gangsterfilm från 1950-talet. Men det vore synd att riva ett område som det här. Det är lite av Stockholms charm, att det finns kvar.
Förmodligen kommer det så småningom att byggas bostäder här, tänker Modin, precis som i den mellersta delen av hamnen, nedanför Färgargårdstorget. De moderna husen där har tjocka, välisolerade väggar och treglasfönster med bruna karmar. De har fin utsikt men husen förstör den historiska miljön i området.
Modin ser upp mot höjden där Cats bor. Hennes hus på Barnängsgatan syns från hamnen. Han funderar en stund på vilket som är hennes fönster, men han kan bara gissa. Han grämer sig fortfarande över att han inte fick tag i henne igår. Hon kan vara i fara. Varför dök hon inte upp på Café Opera? Hans oro är kanske överdriven, men hans magkänsla säger honom att den är berättigad, och den vill inte försvinna.
Han tar några djupa andetag och försöker lugna ned sig. Kanske ligger Cats hemma och sover just nu. Kanske har hon har dragit ur jacket på telefonen och kommer att höra av sig till honom när hon vaknar.
Han går uppför trapporna till höjden och kommer efter en kort promenad fram till hennes port på Barnängsgatan 40. Han känner på dörrhandtaget och märker att porten inte har gått i lås. Någon har petat in en pappersbit i låskolven. Modin petar bort pappersbiten och går in i trapphuset. Han tittar efter hennes namn på tavlan i trapphuset och får reda på att hon bor på tredje våningen. Huset har ingen hiss och han springer uppför trapporna. När han kommer fram till Cats ytterdörr stannar han och lyssnar. Klockan är halv tolv på förmiddagen och det är dödstyst i huset.
Han ringer på. Inget händer.
Han väntar i cirka en minut och ringer på igen. Sedan tittar han in genom brevinkastet.
”Cats”, ropar han in i lägenheten men får inget svar.
Han bestämmer sig för att gå till jobbet i alla fall. Han kan inte bara sitta hemma och vänta på att Cats ska höra av sig.