ÖSTERMALM, HUVUDKONTORET SSI, MÅNDAG 19 NOVEMBER
Cats hade ett uppdrag att leta fram en nyckelfigur i Asea-affären angående data-smugglingen till Sovjet.
(Claes Elfsberg, kollega till Cats Falck på TV2:s Rapport, i Expressen 27 november 1984)
”Har inte B-G kommit tillbaka än?” frågar Modin och sätter sig ned i en av karmstolarna framför Loklinths stora skrivbord.
”Nej, han har inte det. Men han lämnade ett meddelande igår kväll och sa att han var sjuk. Han är hemma hos sin far i Småland och vet inte när han kommer tillbaka. Det är inte likt honom.”
”Cats Falck är inte i sin lägenhet”, säger Modin. ”Jag var där och ringde på.”
”Helvete, jag misstänkte det”, säger Loklinth och drar handflatan snabbt över huvudet för att rätta till håret. ”Nu skiter sig tydligen allt! Jag har just fått veta att ingen på hennes arbete på TV2 har sett eller hört av henne sedan i fredags. Hon skulle ha jobbat idag men har inte hört av sig eller sjukanmält sig.”
Loklinth tittar upp på Modin med orolig blick.
”Fröken Falck kan av misstag ha kommit i kontakt med en sovjetisk-östtysk smuggelcentral i Stockholm som tillhör deras Linje X.” Han tystnar och iakttar Modin noggrant, som om han funderar på hur mycket han ska avslöja. ”Hon kan ha stuckit fingrarna rätt in i en myrstack befolkad av Stasi- och GRU-agenter”, fortsätter han. ”Vi måste nog jobba efter den tesen, Modin. Har du överhuvudtaget pratat med Cats sedan i fredags?”
”Ja, igår på telefon, svarar Modin. ”Det var då vi bestämde att vi skulle träffas på Café Opera.”
”Vi skulle behöva kika i hennes anteckningar om det reportage hon håller på med”, säger Loklinth och grimaserar. Det skulle kunna ge en ledtråd till vad som hänt henne.”
Han lyfter muggen från skrivbordet så häftigt att kaffet skvimpar över kanten.
”Jag tror att hon har dem inlåsta på jobbet”, säger Modin.
”Nej, enligt hennes chef Ingemar Erlander finns det ingenting på redaktionen.
Loklinth tystnar och ser Modin djupt i ögonen. Han försvinner för en stund.
”Märkligt, tycker du inte? Någonstans måste ju hennes arbetsmaterial finnas. Om det dyker upp riskerar vi att någon annan reporter tar över och att de trots allt sänder hennes reportage. Då kan helvetet braka lös i Svedala.”
”De lägger förmodligen reportaget på is”, säger Modin, ”åtminstone tills hon dyker upp igen.”
Modin skruvar på sig av obehag. Vart kan Cats ha tagit vägen? Han tror inte att hon kommer ge upp sitt stora scoop frivilligt.
”Det kan vara Stasi som har rövat bort henne”, säger Loklinth. ”De kan ha tagit hennes anteckningar också. Jag tänker på de tre östtyskarna som vi fått tips om.”
”Rövat bort henne?” säger Modin och sväljer.
”Ja, vad tror du har hänt? Hon har knappast försvunnit frivilligt i tomma intet utan att höra av sig till sitt arbete. Vi får helt enkelt jobba efter den tesen, Modin. Även hennes väninna Lena Gräns och hennes bil är borta.”
”De kanske gömmer sig någonstans”, säger Modin efter en stunds tvekan. ”Även om det ligger nära till hands att tro att Stasi har med deras försvinnande att göra.”
”Ja, det gör ju det”, säger Loklinth och stirrar på kaffemuggen i sin hand. ”Säga vad man vill, men är hon mördad av östtyskarna så slipper vi åtminstone problemet med avslöjanden i tv.”
Loklinth ställer äntligen ned muggen på bordet. Sedan tillägger han: ”Förutsatt att hennes material inte plötsligt dyker upp någonstans.” Han suckar:
”Hur sjutton kunde Rapport ge henne ett sådant farligt uppdrag? Att gräva i Stasis och GRU:s verksamhet. Jag tror inte att hon kommer att komma tillbaka, Modin. Förbered dig på det. Det är så de jobbar; snabbt och skoningslöst. Men med Reinert och Cats borta kanske våra problem är lösta.”
”Hur menar du? Vi pratar om att Cats kanske är död och du tycker att det löser våra problem.”
Modin är upprörd. Han går och ställer sig vid fönstret och tittar ut. Benen darrar.
”Jag säger som det är, Modin. Jag förstår din reaktion, men du borde inte blanda in känslor i dina arbetsuppgifter. Cats var säkert en fin tjej, men att se till att det hon snokat reda på inte läcker ut ingår i ditt arbete. Glöm inte det. Det är vårt huvuduppdrag – att skydda Sverige.”
Loklinth fortsätter: ”Vi måste få tag i hennes papper. Jag ringer Nyckelpiga så får han kontakta dig. Ni får gå in och undersöka lägenheten. Jag måste få veta vad hon höll på med, hur mycket hon visste. Dessutom kanske hon ligger död där. Det är lika bra att vi får det undanstökat innan polisen blandas in.”
”Men är det verkligen okej att bryta sig in i hennes hem? Hon är trots allt journalist.”
”Ni ska inte bryta er in utan använda nyckel, och det rör rikets säkerhet nu. Hon kommer att bli anmäld saknad när som helst, och då kommer polisen ändå att gå in i lägenheten. Vi måste agera innan dess. Det sista jag vill är att hennes arbetspapper hamnar hos någon på Säpo. Då läcker de snart ut till Expressen eller Svenskan, ska du se.”
”Litar du inte på Säpo?”
”Nej, för i helvete! Jag vill att du gör en diskret undersökning av vad som kan ha hänt henne, och framförallt att du försöker hitta hennes arbetsmaterial. Det viktigaste är att det säkras. Kolla även med hennes anhöriga och vänner. Ta reda på om de vet vad hon jobbade med och försök avdramatisera det hela. Se åtminstone till så att de inte springer runt och snackar med media.”
”Och vilken är vår officiella ståndpunkt?”
”Falck var ny på TV2 och oerfaren. Hennes jobb där har sannolikt inget med hennes försvinnande att göra. Det är vad du svarar om någon frågar. Varför skulle en vikarie och en av de yngsta reportrarna på Sveriges Television hålla på med något så politiskt känsligt? Det verkar knappast troligt, eller hur, Modin?”