SÖDERMALM, TISDAG 20 NOVEMBER
Modin möter upp Nyckelpiga på Färgargårdstorget klockan halv ett på natten. Nyckelpiga ser ut att vara någonstans mellan fyrtiofem och femtio år och kliver ur en vit Chevavan som han har parkerat vid rondellen där Modin står och väntar. När han kommer fram för att hälsa ser Modin att han är klädd i en brun rock och rutig keps. Han har ett utseende som ingen skulle lägga märke till.
”Jaha, unge man, vad är det du vill ha öppnat? Vilka sanningar är du ute efter ikväll?”
”Det gäller en lägenhet på Barnängsgatan. Jobbar du också för Byrån?” Modin kan inte låta bli att fråga.
”Jag finns inte. Jag är en nyckelpiga som öppnar dörrar in till nya världar, men sedan försvinner jag utan att någon vet vem jag är eller vad jag gjort. Är vi överens?”
”Javisst”, säger Modin och blir förvånad över mannens märkliga svar.
De går uppför trapporna mot Barnängsgatan. Det är runt nollan ute och det blåser kallt, men det är fortfarande barmark.
Nyckelpiga flåsar när de kommer upp på Barnängsgatan och Modin visar honom vägen till Cats hus. Gatorna i området är öde, men Nyckelpiga ser sig ändå om innan han tar fram ett litet verktyg ur sin väska och börjar meka med portlåset. Det tar en stund innan det går upp och de kan kliva in i värmen.
Modin visar honom Cats lägenhet på tredje våningen bakom en mörk trädörr med en skylt med namnet ”Falck” på.
Modin går fram och ringer på. Sedan lyssnar han efter ljud inifrån lägenheten. Han hör inget, varken inifrån Cats lägenhet eller från någon av grannarnas.
”Tror du att hon ligger där inne?” viskar nyckelpiga samtidigt som han börjar dyrka upp låset. För första gången verkar han nyfiken.
”Jag vet inte”, säger Modin med en röst som inte riktigt bär, ”jag hoppas inte det.”
”Sådär, tur att hon inte har något tillhållarlås”, säger Nyckelpiga efter en stund. ”De nya är besvärliga.”
Han håller upp dörren på glänt åt Modin som känner hur benen börjar darra. Han kan inte låta bli att tänka på när de tog sig in hos Daisy på Lidingö för bara några månader sedan och …
”Då kanske jag ska gå?” säger Nyckelpiga och packar ihop sina saker.
”Nej, vänta så tittar jag igenom lägenheten först.”
Modin går in och Nyckelpiga följer efter honom. Han stänger dörren efter sig.
”Det är den där journalisten som bor här, va?”
Modin svarar inte utan går snabbt in i vardagsrummet. Lägenheten är relativt välstädad. När han kontrollerat köket, toaletten och sovrummet konstaterar han att lägenheten är tom. Han blir med ens lugnare. Han tänder ljuset i vardagsrummet och släcker ficklampan.
”Du kan gå nu, Nyckelpiga. Jag stannar en stund.”
”Bra, man börjar allt bli lite sömnig. Hälsa chefen att jag skickar en faktura. Morsning.”
Modin kontrollerar att det inte är någon mer i trapphuset medan Nyckelpigas rutiga keps försvinner mellan stålräckena, ackompanjerad av hans klapprande lågskor. Sedan stänger Modin dörren och återvänder in i den upplysta lägenheten.
Han börjar med att undersöka bokhyllan. Där finns en gammal svartvit bild som ser ut att vara tagen i norska fjällen under andra världskriget. Modin gissar att mannen på bilden är Cats far, som var motståndsman i Norge under kriget. Senare flydde han till Sverige och gifte sig med Cats mor Elna.
Modin drar med fingret längs de få böckerna i bokhyllan. En radda med vad som ser ut att vara alla Sjövall-Wahlöös tio polisromaner i pocket och Bonniers uppslagsverk i drygt tio band. I hyllan finns även en bild på Cats och Lena Gräns, och en på en solbränd Cats sittande på förarplatsen i en bil. Hon ler stort och har Eiffeltornet i bakgrunden.
Modin går vidare in i sovrummet. Sängen är bäddad. Hårspray och diverse flaskor med parfym samsas om utrymmet med en gul tub Ldb lotion bronze på skrivbordet.
Han kollar igenom lådorna i skrivbordet och alla klädskåp. Sedan känner han med handen bakom tavlorna innan han går tillbaka ut i vardagsrummet. Bakom en stor tavla föreställande en bondgård i sommarprakt ovanför soffan känner han att det sitter något, prydligt inkilat i ramen. Han tar ned tavlan och lägger den på soffan med bilden nedåt. På baksidan hittar han en svart anteckningsbok med slitna pärmar. Han tar loss den och sätter sig ned i soffan och börjar bläddra i den.
Det ser ut att vara Cats anteckningar om tekniksmugglingen. Han känner att pulsen stiger, reser sig, går fram till fönstret och kikar ned på gatan. Det är fortfarande öde där ute och han sätter sig ned i soffan igen och börjar läsa i boken från början.
Han får ganska snabbt en överblick över hennes undersökningar. Hans intryck är att hon har kommit långt i sina efterforskningar, och han hittar sammanfattningar och listor på saker hon ska kolla upp och personer hon ska intervjua.
När Modin till slut lämnar lägenheten tar han med sig den svarta anteckningsboken. Han drar på sig skinnjackan, stänger dörren så att den går i baklås och smyger nedför trapporna.
Nu blir nog Loklinth glad, tänker han när han kommer ut ur porten och möter den svarta novembernatten utanför. Han går mot sin bil som han har parkerat en bit bort i Hammarbyhamnen.
På vägen dit bestämmer han sig för att fotografera av Cats anteckningar innan han lämnar över dem till sin chef imorgon. Bara för säkerhets skull.