GÖTGATAN, TISDAG 27 NOVEMBER
”Vi jobbar efter tesen att det är en olycka. Allt annat är konspirationsteorier”, säger Eric Skogson i telefon. ”Men de kan också ha avvikit självmant. Det finns några suspekta personer i deras bekantskapskrets.”
”Men Lena Gräns har två små barn”, säger Modin. ”Inte sjutton avviker man och lämnar barn och andra familjemedlemmar frivilligt.” Modin känner hur han blir röd i ansiktet av irritation och telefonluren börjar kännas hal och slipprig i hans hand.
”Du, jag kan det här jobbet. Ägna er åt militär strategi ni, ubåtar och pansarvagnar och sådant, och låt oss sköta polisarbetet. Så länge vi inte har hittat bilen så vet vi inte vad som har hänt, och så länge vi inte har funnit några kroppar finns det inget brott att utreda. Det kan finnas tusen skäl till varför de är försvunna.”
”Jaså, det anser du”, säger Modin och känner att hans tålamod börjar tryta. ”Cats höll på med ett mycket känsligt reportage för tv.”
”Nej, inte var det så känsligt”, svarar Skogson och det låter som om han ler stort i andra änden när han fortsätter:
”Hon var bara vikarie, inte skulle hon ha fått något viktigt uppdrag. Jag har talat med hennes chefer och de säger att de inte tror att hon jobbade med något känsligt. Det var mest rutinarbete. Hon kokade kaffe och sådant.”
”Jovisst, enligt den officiella versionen. Den känner jag också till.”
”Du, korpralen. Låt oss sköta det här nu och behåll dina konspirationsteorier för dig själv.”
”Jag är faktiskt löjtnant. Vem sa till dig att hon bara kokade kaffe?” frågar Modin.
”Det var en chef på Sveriges Radio, om du måste veta.”
”Vem då?”
”Gunda Mauritzon.” Skogson skrattar till.
”Vad är det som är så roligt?” frågar Modin och känner att han tycker alltmer illa om Skogson.
”Gunda Mauritzon tillhör rödvinsvänstern på Sveriges Radio. Du vet, de där som hänger på öststatsambassaderna. Det är väl karriärsfrämjande på den arbetsplatsen, vad vet jag? Men hon skulle ha berättat om Cats hade jobbat med till exempel Bofors olagliga vapensmuggling, det är jag säker på.”
”Hur vet du att Gunda springer på öststatsambassaderna?”
”Du, jag har inte tid med dig längre. Var det något mer, korpralen?”
”Hur tror du själv att Cats och Lena försvann?”
”De körde bil på fyllan, det var halt och de åkte över kajen någonstans. Konstigare än så är det inte. Vi måste bara hitta bilen.”
”Du är alltså säker på att de körde bil?”
”Ja, Lena Gräns Renault är ju borta.”
”Och därför tror du att de körde bil på fyllan?”
”Ja, vad ska man annars tro?”
Modin lägger på och känner sig uppgiven. Hur sjutton kan Cats kollegor säga till polisen att hon inte jobbade med något känsligt? Han har ju hennes anteckningar.
Modin bestämmer sig för att söka upp några av kollegerna till Cats. Han tänker börja med den före detta kollegan på Sveriges Radio, Gunda Mauritzon. Han måste gå till botten med det här.
Men först ska han kontakta Cats nära vänner och familj, som Loklinth bad honom göra. Han går och hämtar telefonkatalogens första del och letar upp moderns adress. Hon heter Elna Falck enligt de uppgifter han fått av sin chef, och hon bor i en lägenhet på Falköpingsvägen i Hammarbyhöjden. Han ringer henne med en gång.