GÖTGATAN, SÖNDAG 2 DECEMBER
”Hur går det Modin? Har du funderat något mer på Håland sedan i morse?”
Det är Loklinth som ringer på Modins jobbtelefon. Modin har fått två telefoner installerade i lägenheten, precis som alla operatörer. Den ena är för privata samtal och den andra är en jobbtelefon med hemligt nummer.
”Jag behöver mer tid. Jag vet som sagt att Cats har intervjuat honom och vi hittade ju amerikanska datorer i hans garage. Dessutom hade de skickats hit från Sydafrika, och jag har fått veta att de är en samarbetspartner till DDR.”
”Du har fått den tid du behöver. Vi lägger ned det här nu. Du behövs här på Byrån. Kan du komma in imorgon?”
”Men jag tror att Håland kan veta vad som har hänt Cats och Lena …”
”Det spelar ingen roll, och det räcker nu. Ärendet är nedlagt, och det är dags att gå vidare. Ta en dag ledigt och kom in på tisdag.”
”Men vad f… vi har ju knappt börjat”, säger Modin med rösten darrande av frustration.
”Vi får diskutera det på kontoret på tisdag. Var här klockan åtta prick.”
Loklinth avslutar samtalet och Modin blir stående med luren i handen.
Varför ska han sluta nu? Är det Wallenbergarna eller Palme som vill stoppa sanningen från att komma ut? Modin lägger på luren och gnuggar sig hårt i pannan med båda handflatorna. ”Jag kommer att hitta henne”, tänker han högt. ”Jag har lovat Cats mamma.”
Han slänger sig ned i soffan och funderar över vad han ska göra nu. Loklinth beordrade honom att sluta gräva i Cats försvinnande och i Hålands affärer. Det kan tyda på att han redan vet vad som hänt Cats och Lena. SSI är inte intresserat av att stoppa smugglingen till öst. Det har hela tiden bara handlat om att informationen inte får komma ut.
Är det så här min framtid ser ut, tänker han, ska jag vara en slav i rikets tjänst? Gör så, gör inte så, döda den personen, skräm henne, spöa upp honom …
Helvete! Jag pallar inte det här. Jag vill hitta Cats. Jag har kommit så långt redan. Han tar några djupa och lugna andetag för att tvinga sig att lugna ned sig. Till slut somnar han i soffan med vaderna mot ena armstödet.
Först efter några timmar vaknar han och ser på klockan. Det har blivit mörkt ute och hon är sju på kvällen. Han kan höra trafiken på Götgatan utanför. Han sträcker sig efter sin vanliga telefon och ringer Bergman. Han behöver honom nu. De bestämmer sig för att träffas på Caféet klockan nio och äta en sen middag tillsammans. Caféet är ett av få öppna ställen en söndagskväll.
Modin känner att han är alldeles genomvåt av svett. Långsamt reser han sig upp och sträcker ut ryggen. Sedan går han ut i badrummet och tappar upp ett varmt bad. Efter badet tänker han hälla upp en stor whisky. Han behöver lugna nerverna.