GRU- och Stasi-agenten Richard Müller hade 60 företag runt om i världen. Många var så kallade brevlådeföretag. Det var några av dessa företag Cats Falck hade börjat granska.
(Christoph Andersson, Operation Norrsken. Om Stasi och Sverige under kalla kriget, Norstedts 2013)
När Richard Müller rundar Havtornsudd på östra Gålö saktar han ned farten. Den lilla segelbåten glider fram på tomgång i några knop. Sedan slår han av motorn helt. Det är så tyst att han tydligt kan höra svallvågorna slå mot sidorna av skrovet. Han låter båten driva för den svaga vinden strax utanför farleden, med släckta lanternor.
Det här är en perfekt plats att mötas på, tänker han och söker med blicken söderut i mörkret. Långt bort skymtar han ljusen från ett fartyg.
På Havtornsudd finns inga fastigheter och öarna utanför är obebodda. Att ett mindre lastfartyg stannar här i några minuter väcker ingen uppmärksamhet. Tiden man förlorar på omlastningen tjänas snabbt in på vägen mot Stockholm.
Müller går ned i kajutan och tar fram kikaren. Han återvänder till sittbrunnen och spanar på fartyget. Han bedömer att det bör vara här om högst tjugo minuter, och tittar sedan på sitt armbandsur.
Klockan är tjugo i ett. Han räknar med att fartyget kommer på utsatt tid. Han kan höra hennes motor genom havet som ett dovt muller. Lastfartyget har bara några få lanternor tända och bryggan samt manskapsutrymmena är nedsläckta. Det ser ut som ett spökskepp. Fast det här spökskeppet rör på sig och är bara några hundra meter ifrån Gålö fyr nu.
Han drar igång Volvo Pentan ungefär samtidigt som Humboldt slår av på tomgång. Fartyget rör sig långsamt genom sundet mellan Gålö och Ornö, som är den närmaste stora ön söderut. Müller kör upp mellan fartyget och Havtornsudd, och blir därigenom osynlig om någon annan båt mot förmodan skulle komma körande i farleden. Men så här dags i december är havet här ute tomt.
Tre män står på fördäcket på det runt fyrtio meter långa fartyget. Två av dem bär på varsin bag modell större och de är klädda i mörka kläder.
Oftast vill Stasiledningen att operatörer ska klä sig i rock och lågskor, gärna med hatt därtill. Detta för den händelse att de skulle bli tvungna att beblanda sig med svenskar, till exempel på en buss in mot Stockholm.
M/S Humboldt.
Den här gången är de inte klädda så. De har svarta skinnjackor, stickade mössor och kängor.
När hans segelbåt slår i sidan på Humboldt hjälper han de två männen med bagarna ned i båten. Den tredje mannen trycker bort segelbåten från fartygets skrov med ena foten.
De vinkar av varandra och sedan sätter Müller kurs in mot fastlandet. Han vänder sig inte om.