GÖTGATAN, FREDAG 7 DECEMBER
”Hoppa i kläderna, Modin! Nu är det bråttom värre.”
Bergman stänger ytterdörren bakom sig och går in i Modins lilla vardagsrum. Han ser Modin ligga på soffan i kalsonger och t-shirt och läsa Gula tidningen.
”Ska du handla kapitalvaror?”
”Nej, men man kan väl få drömma?”
”Du behöver väl inte drömma med tanke på att du har ett kontokort från jobbet utan köpgräns.”
”Du, det där är en hemlighet bara mellan oss två. Nämn aldrig det igen.” Modin stirrar på Bergman med nyvaken, närmast galen blick och Bergman ryggar tillbaka.
”Okej, okej. Men skynda dig nu. Vi ska hämta upp Julia om en halvtimme på Radiohuset.”
”Ledsen, men var försiktig när du pratar om mitt jobb. Du får inte berätta om det för Julia. Alltså, vad jag egentligen gör. Bara att jag jobbar i försvaret.”
”Självklart inte. Jag kan hålla tyst, det vet du.”
”Men visst skulle jag kunna köpa nästan vad jag vill. Kanske en ny båt? En Storebro. Jag skulle kunna skriva den på dig, Bergman. Då syns det inte utåt.”
”Ja, kanske det. Men ta det lugnt ett tag först. Du är ny på jobbet. Bäst att ligga lågt.”
”Äh, jag kan göra i princip vad jag vill. Du skulle bara veta. För en månad sedan, på Kungsholmen …”
Modin stryker bak sitt korta hår och funderar på om han ska berätta om Ove Reinert och det han och B-G gjorde. Det skulle kännas skönt att få prata med någon om det. Han har vaknat upp flera gånger på natten och sett Reinerts förvridna, ångestladdade ansikte framför sig.
”Vad hände på Kungsholmen, Modin?” frågar Bergman försiktigt. Han är en bra lyssnare och en bra kompis, men nej, Modin känner att han inte kan berätta om vad som hände. Bergman vet redan för mycket och hans förtroende för Modin och deras vänskap skulle sannolikt skadas om han fick reda på att Modin mördat flera personer. En före detta justitieminister är dessutom inte vem som helst. Jag måste lära mig att hålla käften, tänker han.
”Äh, ingenting. Vad tror du om en stor båt, då?”
”Vi får ta det sedan. Första ska vi träffa Julia och ha lite trevligt.”
”Jo, visst. Sa du Radiohuset?”
”Ja, hon jobbar där. Visste du inte det? Kom igen nu!”
Modin slänger ifrån sig tidningen på soffbordet, reser sig från soffan och släpar sig mot badrummet.
”Hinner jag duscha?”
”Nej, snabba dig!”
Modin drar på sig ett par slitna jeans och en röd, tjock tröja ovanpå en ren t-shirt.
”Har du legat här hemma hela veckan?”
”Nej, jag jobbar med pappersarbete på Byrån. De har ju förbjudit mig att gräva mer i Cats Falcks försvinnande. När började Julia jobba på radion, förresten?”
”För någon månad sedan. Hon har fått ett vikariat som ljudtekniker fram till sommaren.”
”Kul för henne. Men hon bor kvar i Norrtälje?”
”Än så länge. Det är bra förbindelser med buss, även om det tar en timme till Stockholm. Kan vi ta din bil? Vi börjar bli sena.”
De kör genom stan. Eftersom klockan är runt nio på kvällen har trafiken börjat glesna. När de svänger in på parkeringen vid Radiohuset på Gärdet står Julia redan under taket till entrén och väntar. Hon ler stort och vinkar åt dem.
”Hej, Anton! Och hej, Bill!”
De hälsar och Julia hoppar in i baksätet.
”Rattat något intressant idag?” frågar Modin och kör Strandvägen in mot stan.
”Jag har hand om Melodiradion. Spelar musik och håller koll på skivspelarna. Det är ganska lugnt. Men jag ska få börja jobba med P1 snart. Då blir det pratprogram. Vilken juste bil! Pengarna rullar in, eller?”
”Kul, när fick du det här jobbet?” säger Modin och ignorerar Julias kommentar om bilen. Han kan känna hennes doft när han får en kram över ryggstödet. Han blir varm inombords. Det var ett tag sedan de träffades.
Han är inte så bra på att upprätthålla kontakten med gamla vänner. Men han tycker om Julia och har alltid gjort det.
”Jag började på radion i början på oktober”, säger Julia och slänger sitt kastanjebruna, halvlånga hår bakåt. Modin tittar på henne i smyg i backspegeln.
”Det var pappa som fixade jobbet genom en bekant.”
”Vart ska vi?” frågar Modin.
”Vi ska till Bäckahästen på Hamngatan”, säger Bergman.
”Skämtar du?”
”Nej, Julia vill det.”
”Okej, borgare och bönder.”
Modin kör förbi Djurgårdsbron och fortsätter ut på Nybrokajen till Hovslagargatan där det finns en parkering.
”Här i närheten ligger Sällskapet”, säger Modin när han låser bilen.
”Vadå för något?”
”Äh, glöm det, Bergman. Det är inget för småpojkar.”
”Det är en sluten herrklubb”, säger Julia och ler.
”Bäckahästen var det”, säger Modin och tänker att han måste lägga band på sig. Julia är uppmärksam ikväll och han vill inte råka prata bredvid mun, även om han allra helst skulle vilja berätta allt för henne om sitt nya jobb och alla människor han har fått träffa det senaste året. Berätta om hur viktig han blivit.
”Bäckahästen – vinst varje gång, eller vad är det de brukar säga?”
”Äh, lägg av, Modin. Det är bra där”, säger Julia och drar honom i armen åt Nybroplanshållet till. ”Ikväll ska vi ha kul!”