TÄBY, LÖRDAG 8 DECEMBER
Modin kliver ur sin bil i Viggbyholm, inte långt från Hålands villa. Han drar in den kyliga luften i lungorna i och ser sig omkring. Det är lugnt i området så här dags en sen lördagskväll i november.
Han har funderat fram och tillbaka under dagen men inte vågat kontakta Loklinth och berätta vad han har upptäckt. Han blev ju beordrad att sluta rota i Cats reportage och Loklinth vet inte om att han har kopior på Cats anteckningar. Istället ringde Modin B-G tidigare på eftermiddagen, men han var fortfarande kvar nere i Småland. Han behövde mer tid, sa han, men det lät i alla fall som om han tänkte komma tillbaka.
Modin skulle ha behövt hans stöd nu, även om han inte vet om han hade kunnat berätta att han har gått bakom ryggen på Loklinth. Modin är inte van vid att arbeta helt ensam, men det blir han tvungen att göra nu. Han måste lösa det här själv.
Det är mörkt i villaområdet. Täbyborna sparar tydligen på elen och det är ont om gatubelysning i lågskattekommunen. Här gömmer han sig bra, Håland, tänker Modin. .
Han passerar en perfekt klippt häck och kommer in på Gamla Hägernäsvägen. Rakt fram kan han se Hålands grå, anspråkslösa villa. Det lyser i flera fönster, trots att klockan precis passerat tolv på natten.
Han närmar sig huset med lugna, bestämda steg. Han kan känna pulsen dunka under polokragen och han registrerar allting mycket tydligt: den fuktiga vägbanan som gnistrar i ljuset från Hålands villa, de stora avlövade björkarna som reser sig på båda sidor om vägen och de få parkerade bilarna längs gatan.
Han stannar tio meter ifrån villan och lyssnar. Efter en stund urskiljer han ljud inifrån huset. Det är någon eller några som grälar på ett utländskt språk. Han går in på tomten och ställer sig bakom en stor buske alldeles vid trappan upp till ytterdörren.
Nu hör han att det är tyska som talas inne i Hålands hus. Dörren står på glänt och han kan tydligt höra en mansperson läxa upp någon där inne. Han tycker sig även höra ljud som av slag. Slår de ihjäl Håland?
Det låter som om våldet eskalerar där inne, och han går uppför trappan och kikar in i dörrspringan.
”Hallå, någon hemma!”
Dörren flyger upp och två svartklädda män springer ut på trappen.
Modin retirerar snabbt. Den förste av dem, en lång och kraftig man, hinner ikapp honom och tacklar honom så att han faller baklänges in genom häcken till granntomten. Modin landar på en fuktig gräsmatta och blir liggande på sidan. Han tycker sig känna igen de två männen från Hotell Reisen, de som hade omoderna kläder och som följde efter honom häromkvällen. En lång och en kort. Han ser genom den glesa häcken hur de springande försvinner iväg längs Gamla Hägernäsvägen i sina grova svarta skinnjackor.
Modin reser sig långsamt upp och håller sig om bröstet. Det var en kraftig smäll han fick när mannen tacklade honom.
Han väntar tills männen inte syns på gatan längre, sedan kliver han tillbaka in genom häcken till Hålands tomt och går uppför trapporna till huset. Ytterdörren står fortfarande på glänt, och han ser sig om några gånger och konstaterar att lugnet åter har lagt sig över villaområdet. Sedan går han in i huset och stänger dörren bakom sig.