Modin står stilla och lyssnar innanför Hålands stängda ytterdörr. Han hör snyftningar inifrån vardagsrummet. Han tittar in i rummet och ser en man ligga på golvet. Han lever, men ser ut att vara illa misshandlad.
”Håland?”
Han går fram till mannen på golvet och hjälper honom upp i sittande ställning. Det är Håland.
”Kan du vara snäll och ge mig ett glas vatten?” säger han, och Modin ser att han blöder ur munnen. Hans ansikte är rött, ena ögonbrynet är sprucket och han håller sig om magen.
Modin hämtar ett glas vatten i köket och räcker över det till Håland.
”Vilka var det där?”
”Det vet jag inte.”
”Stasi eller GRU?”
”Du måste nog gå nu. Jag tror att jag klarar mig.”
”Hur mycket stryk fick du?”
Modin räcker över en vit pappersnäsduk som han haft i fickan till Håland. Han tar emot den och torkar bort blodet från ena mungipan.
”Jag har uppgifter om att din firma är tänkt att bli ett utbildnings- och informationscenter för öststatsagenter. Stämmer det?”
”Jag vet inte vad du pratar om.”
”Berätta nu. Du kommer inte att få någon hjälp av Stasi. De är ute och skademinimerar. Du vet vad som hände Cats, och vem vet vad de gör med dig nästa gång? Du kan berätta i förtroende för mig, jag tillhör militären och vi vill lika lite som du att det här kommer ut i offentligheten.”
”Jag vet inte …”
”Annars måste jag tyvärr rapportera det här till Säpo. Kommer det ut handlar det inte längre om något skattebrott utan om landsförräderi mitt i idylliska Viggbyholm. Vill du det?”
”Nej, för helvete!” Håland tar sig om sin blödande mun och tittar på
Modin. ”Jag är bara en enkel affärsman.”
”Vilka var det som var här?”
”Jag tror att de tillhör en utländsk säkerhetstjänst… ett mördarkommando.”
”Stasi?”
”Ja, förmodligen.”
”Hur drogs du in i det här?” frågar Modin och kan inte låta bli att tycka lite synd om Håland. Han ser ynklig ut där han sitter.
”Jag vet inte”, svarar Håland med darrig röst. ”Jag köper och säljer elektronik från utlandet. En östtysk firma handlade av mig, det rörde sig inte om något olagligt och affärerna gick bra, men sedan …”
”Dök Stasi upp?”
”Ja, men även andra.”
”Sovjet, GRU?”
”Kanske. Det är en härva som jag inte kommer ur.”
”Vad vill de ha av dig?” frågar Modin och går bort till ett litet barskåp som är inbyggt i bokhyllan på andra sidan av vardagsrummet. Han tar fram en flaska konjak av okänt märke och häller upp två drinkar.
Håland sitter fortfarande kvar på golvet och tar emot det ena glaset med skälvande händer. Han sveper konjaken direkt.
”De vill att min lilla firma ska vara täckmantel åt en större verksamhet. Jag antar att du vet att Sverige är det enda landet i Europa som ännu inte har någon teknikexportkontrollag? Därför vill de operera härifrån. Det rör sig om KGB:s och Stasis Linje X, och de vill ha sitt högkvarter här i Stockholm.”
”Linje X? Berätta.”
”Det är de sovjetiska och östtyska underrättelsetjänsternas viktigaste avdelning idag. Det är med hjälp av den de ska vinna kalla kriget, eller åtminstone kunna hålla jämna steg med USA. Känner du till Konkordski?”
”Nej”, säger Modin.
”Tupolev TU-144. Det är en ren kopia av överljudsflygplanet Concorde, och den var i luften två månader före originalet. Det är det som Linje X handlar om. Planen är att komma åt all den viktigaste tekniken i väst genom spioneri. Genom att till exempel studera amerikanska datorer eller ny mjukvara så kan de östtyska och ryska teknikerna nå samma eller åtminstone nästan samma tekniska framsteg som USA och övriga västländer. De kopierar Natos vapenarsenal. Linje X ser till att status quo upprätthålls mellan stormakterna. En god tanke, kan jag tycka.”
”Och därför hjälper du till?”
”Ja, åtminstone var det så från början. Men nu …” Han tar sig om sin ömma kind och torkar bort lite levrat blod från ögonbrynet.
”Men allt det här skulle väl inte skötas från ditt garage?”
”Nej, det finns planer på något mycket större.”
”En expansion?”
”Ja, det kan man säga.”
”Vad hände med Cats?” frågar Modin och tar en klunk av konjaken. Den bränner i halsen och han får en eftersmak av finkel. Fy fan!
”Cats snokande hade kunnat förstöra allt för Sovjet och DDR. Om hon hade fått sända sitt reportage som beskrev delar av nätverket med olika skenföretag i Tyskland, Sverige, Schweiz och Sydafrika, så skulle allt ha raserats. Linje X expansionsplaner i Sverige hade stoppats. Därför var man tvungen att …”
”Tvungen att vadå”
”Jag vet inte exakt vad de gjorde med henne och hennes väninna, men jag är säker på att de är döda. De är hänsynslösa, det här är viktigt för dem.”
Håland sträcker fram glaset som om han vill ha mer konjak. Modin går och hämtar flaskan och häller upp rikligt med sprit till Håland. Han dricker ivrigt, och det märks att han är skakad, rejält skakad efter Stasis besök. De som var här visste uppenbarligen vad de gjorde.
”Så det handlade aldrig om några Vax-datorer eller högtryckspressar?”
”Nej, inte bara om det. Det handlar om hela deras existens, är jag rädd.”
”De mördade Cats och Lena”, säger Modin med myndig stämma. ”Att ta några oskyldigas liv för att rädda Warszawapakten, det var inget problem för dem”, fortsätter Modin.
”Det är inte mitt fel”, säger Håland och ser ännu ynkligare ut. ”Du ser vad de gjorde med mig. Jag hade inget val. De kan krossa mig och mitt livsverk. De har folk överallt. Jag är chanslös.”
”Vi får väl se”, säger Modin. ”Men du vet inte hur jag kan få reda på vad som hände Cats Falck?”
”Nej”, säger Håland och begraver ansiktet i sina ådriga, smala händer. ”Jag är så ledsen.”
”Det är så dags.”
Modin dricker ytterligare en klunk av den äckliga konjaken eller vad det nu är i flaskan. Sedan vänder han sig mot den uppskakade Håland och säger:
”Åk till Danderyd imorgon och titta till skadorna.”
Därefter lämnar han huset.
Han promenerar snabbt till sin bil. Det är fortfarande lugnt och stilla i området och några spår efter torpederna kan han inte se.
Hur i helvete kan Cats ha upptäckt allt det här helt ensam? tänker han när han satt sig i bilen och kör inåt stan på motorvägen. Inte en chans i världen att hon hunnit undersöka allt själv. Hon måste ha fått hjälp av någon eller några.
Modin erinrar sig Cats resa till Marocko med hennes före detta kollega, Gunda Mauritzon. Det var Gunda som bjöd med Cats, det sa hon själv. Kan hon tillhöra någon av underrättelsetjänsterna? Det är inte omöjligt. Resan kom väldigt lägligt, och planen kanske var att få Cats att slappna av i den nordafrikanska värmen med några drinkar för att få reda på hur mycket hon visste. Allt hon berättade rapporterade sedan Gunda vidare. Därför säger hon i media att Cats absolut inte kan ha haft något farligt eller känsligt uppdrag från Rapport.
Modin har hört på Byrån att det är flera på radion som arbetar för Stasi. Frågan är om det är så mycket bättre på Sveriges Television? Det var Rapportchefen Ingemar Erlander som gav Cats uppdraget att undersöka Containeraffären. Tänk om Erlander jobbar åt CIA och att hans uppdragsgivare ville att han skulle be Cats gräva i det här? Kanske försåg han henne också med en källa som skulle leda henne mot målet. En källa i Marocko. Hon blev springpojke åt amerikanerna utan att veta om det själv. Hon valdes ut för att hon var smart och modig men oerfaren. Dessutom visste man att hon inte hunnit bli kultiverad av sina gamla kollegor på radion eller av sina nya på tv. Hon var grön, inte röd som så många andra inom Sveriges Radio.
Helvete, det hela är logiskt, tänker Modin och blir åter förvånad över hur lätt det är att tänka komplext när man druckit. Han känner att han är lätt påverkad, men tror inte att han har mer än de lagliga 0,5 promille i blodet. Inte mycket mer, åtminstone. Han har inga problem med att köra bil och om han skulle åka fast kommer de ändå inte att kunna straffa honom. Han är immun och kan i stort sett göra vad han vill.