SÖDERMALM, MÅNDAG 10 DECEMBER
Vid besök hos nämnde Risberg av polispatrull Forsberg/Eriksson uppgav Risberg att han [missbrukaren] inte hade något som helst intresse av att meddela sig med polisen. Han uppgav vidare att den person, som han tidigare meddelat Expressen hade sett några personer sänka en bil i Hammarbyhamnen, för närvarande höll på att tända av.
(Förhör med Risberg boende på Götgatan 100 i Stockholm, Polisutredningen om Cats Falck)
Han närmar sig porten på Götgatan där Arne Risberg bor. Det var inga problem att få tag i hans adress, Risberg stod listad i telefonkatalogen.
Modin hittar namnet på namntavlan i porten och tar sedan trapporna i dubbla kliv upp till andra våningen. Han ringer på, väntar en stund och lyssnar. Det är tyst innanför dörren. Modin drar handen genom håret och känner att det är genomvått av det ihållande regnet. Han ringer på igen.
Klockan är elva på förmiddagen och huset känns tomt. Åtminstone hörs inga ljud ut i trapphuset. Han funderar på om han olovligen ska försöka ta sig in i lägenheten och tar fram en skruvmejsel som han haft i innerfickan på skinnjackan. Han öppnar försiktigt brevlådan och kikar in. Det är tyst i lägenheten. Han sätter sig på huk och försöker trycka in den fjäderbelastade tryckkolven med skruvmejseln. På vissa äldre lås går den att peta undan så att dörren går att öppna.
Efter en stund ger han upp. Kolven är spärrad. Istället bankar han hårt på dörren och ropar in genom brevinkastet:
”Arne, kan du öppna? Det är polisen!”
Han hör genast ljud inifrån lägenheten. Någon släpar sig ut i hallen och öppnar dörren.
”Vad fan är det? Ta det lugnt, ni väcker hela huset.”
”Jag tror inte att så många sover så här dags, tror du?” säger Modin och går in i lägenheten och stänger dörren bakom sig.
”Jag har redan sagt att jag inte tänker avslöja namnet på min kille.”
”Varför inte?”
”Vad fan tror du? Han såg tre mördare i Hammarbyhamnen. Det är för farligt, han vill inte bli inblandad. Grabben har det jobbigt nog som det är.”
”Vem är han?”
”Det sa jag ju att jag inte tänker avslöja.”
Modin ser sig om i lägenheten, en etta på runt trettiofem kvadratmeter. Det är ostädat, rent av skitigt, och möblerna är gamla och slitna. Han känner lukten av cigarettrök, och på bordet ser han en Teknikens värld och några gamla Aftonbladet i en röra.
”Vad exakt var det din grabb såg?” frågar Modin.
”Det har jag redan berättat. Expressen fick hela storyn. Du kan läsa om det där.”
”Det har jag gjort. Är du säker på att han såg Cats Falcks och hennes väninnas bil, en vit Renault?”
”Ja, vad fan skulle det annars ha varit för bil? Det knuffas ju inte bilar över kajen varje natt här på Söder. Den var vit.”
”Han såg alltså att bilen knuffades över kajkanten?”
”Ja, av tre biffar. Tror fan att han är rädd.”
”Men han var påverkad, din kille?”
”Du, han såg det han såg. Om man ser någon mördas mitt framför ögonen på en så spelar det ingen roll hur påverkad man är. Eller hur? Min kille var jävligt upprörd, ska jag säga dig. Han är livrädd och vill inte snacka med någon om det här. Han kom till mig i förtroende. Jag borde inte ha berättat om det för Expressen. Det är jävligt läskigt.”
”Jo”, säger Modin och vet inte vad han ska tro.
Arne Risberg är upprörd och hans känslor är äkta, det är ingen tvekan om den saken. Killen som han är övervakare åt har lyckats skrämma upp honom ordentligt, men frågan är om det är sant det han berättade? Och varför påstod Skogson att Risberg sagt att bilen backade över kajkanten?
”Ta och säg åt dina kollegor på polisen att dyka där vid det nybyggda området igen. Vid norra hamnen. Och be dem anstränga sig lite mer den här gången.”
”Tror du inte att polisen vill hitta bilen?”
”Inte fan vet jag? När det gäller det här litar jag inte på någon. Men dyk där så får du svaret på om min kille talar sanning eller inte. Ni behöver inte hans namn. Hittar ni bilen så är det sant det han säger. Eller hur?”
Modin inser att han inte kommer längre och lämnar lägenheten. Han funderar en stund över Eric Skogson. Bara det att han inte genast initierade nya dykningar efter det här tipset är märkligt. De kan ha missat bilen vid tidigare sökningar. Dessutom ljög han om det Risberg sagt om de tre männen.
”Man kan inte springa på alla långbollar”, sa Skogson tidigare. Men har han så många bollar att springa på egentligen?