NORRA HAMMARBYHAMNEN, MÅNDAG 24 DECEMBER
Jürgen drar ut Modin från förarplatsen och släpper honom på marken. Han jämrar sig där han ligger på rygg i nysnön med krossad näsa.
På passagerarsidan av bilen släpper Henning taget om Bergman som har svimmat av kloroformen. Han sitter bakåtlutad i sätet med huvudet mot nackstödet. Henning tar fram en walkie-talkie och säger något på tyska i den. Sedan trycker han ned antennen och stoppar ned walkie-talkien i rockfickan.
Jürgen går bort till lastbilens flak och återvänder med en slägga och en telefonkatalog. Han går fram till den liggande Modin som hostar blod. Jürgen lämnar över telefonkatalogen till Henning som kommit runt bilen.
Henning tittar en stund på telefonkatalogen, som om han läste vad som stod på framsidan. Sedan placerar han den noggrant över Modins mellangärde.
Jürgen lyfter släggan, ser sig snabbt över axeln och drämmer sedan till allt vad han kan mitt på katalogen. Modin stönar och blodet stänker från hans mun och näsa.
Jürgen torkar sig i ansiktet. Sedan höjer han släggan igen och drämmer till ännu en gång. Det hörs en dov smäll när det tunga slägghuvudet träffar telefonkatalogen. Denna gång reagerar inte Modin. Han är redan medvetslös.
”Vad gör vi med den andre?”
”Såg han dig?”
”Nej, bara min hand och en trasa, sedan tuppade han av.”
”Bra, då gör vi så här”, säger Jürgen och går runt bilen och öppnar dörren till passagerarsidan där Bergman sitter avsvimmad. Han tar tag i Bergmans huvud och försöker slå det i instrumentbrädan, men bältet tar emot.
”Slå huvudet i sidorutan istället”, säger Henning.
Jürgen slår Bergmans huvud hårt i sidorutan flera gånger. Till slut spricker rutan, och han släpper taget om Bergmans livlösa och blödande huvud. Sedan stänger han bildörren igen.
”Är han död?” frågar Henning.
”Nej”, svarar Jürgen. ”Det är bara Modin som ska dö. Det är ju julafton. Vi ska inte döda några oskyldiga idag, bara fiender till DDR.”
Från Fryshushållet ser de blåljus närma sig. Jürgen tar telefonkatalogen och släggan och slänger upp dem på lastbilsflaket. Därefter hjälper han Henning att placera Modin i förarsätet på den kraschade Camaron. De lutar hans huvud mot ratten och stänger bildörren.
När polisbilen stannar bakom Camaron går Henning fram och hälsar på polismannen som klivit ur.
”Det var en allvarlig olycka. Föraren till den andra bilen smet”, säger han på tyska och vänder sig sedan om och går mot lastbilen. ”Vi åker nu. Se till att göra ert jobb.”
Jürgen sitter redan på förarplatsen och så fort Henning stänger dörren lägger han i växeln och backar därifrån. Han vänder lastbilen och kör sedan mot Skanstull.
I backspegeln kan han se blåljusen från polisbilen genom snöfallet.
Det kommer att bli en vacker och kall juldag, konstaterar han.