GRISSLEHAMN, LÖRDAG 25 MAJ 1985
Fem månader senare
Modin ser ut över havet från sin fars favoritställe högst upp på klipporna på vikens östra sida. Den lågt stående solen värmer skönt, men det är fortfarande svalt i vattnet. Trots det kan han bli sittande länge och bara stirra ut över havet.
Han tar sig för mellangärdet. Hans skador har nästan läkt, och han känner bara en svag smärta i bröstbenet. Han fick svåra inre blödningar efter krocken med lastbilen i julas, och hela magen och bröstkorgen har haft en mörkblå nyans ända tills för några veckor sedan.
Det var en rejäl smäll, och enligt läkarna på Södersjukhusets intensivvårdsavdelning borde han inte ha överlevt. Det är bara ren tur som gör att han kan sitta här och se ut över havet igen.
De senaste månaderna har han bott ute i Grisslehamn hemma hos sin mor, på inrådan av Loklinth.
”Där ute kan du ta igen dig och få omvårdnad, Modin. Jag ringer B-G. Han får lov att rycka in nu. Det är ett krisläge. Det kommer han förstå. Stanna där tills du känner dig helt frisk så ska du få ett nytt uppdrag sedan, om du orkar med det.”
Hans chef har varit förstående och stöttat honom sedan olyckan i Norra Hammarbyhamnen. Han har visat sig från sin bästa sida de senaste månaderna. Uppträtt som den fadersfigur som Modin har saknat. Loklinth har besökt honom regelbundet i Grisslehamn och hållit honom uppdaterad över vad som händer på Byrån, och Modin börjar bli sugen på att arbeta igen nu, lagom till sommaren.
Han reser sig upp och sträcker ut bröstkorgen. Han grimaserar av smärtan. Frågan är om han kommer att bli helt återställd. Men det spelar ingen roll. Han tänker dyka efter Cats och Lena.