KAPITEL 78

BASTUGATAN, MÅNDAG 27 MAJ

Eftersom Jean Rimbleus bor vid Hammarbyhamnen såg hon när bilen med de två flickorna Gräns och Falck togs upp. Bilen hittades på exakt samma plats där Rimbleus såg de 7–8 manspersonerna den 17 november 1984.

(Polisutredningen om Cats Falck, PM Södermalmspolisen VD 3, 1985-06-01)

”Vill du följa med upp?”

”Ja. Det känns som om vi har en del att snacka om”, säger Modin och låser bilen. De har parkerat en bit från Bergmans port och går Bastugatan österut. Solen visar sig över Riddarholmen och de första solstrålarna bländar dem och avslöjar deras trötta ansikten och rödsprängda ögon.

Efter att Modin kommit upp till ytan, satt cyklopet i pannan och med låg röst berättat att han funnit bilen med kvinnorna i har de inte utväxlat många ord. De packade hastigt ihop dykutrustningen och la den i bilens baklucka innan de snabbt lämnade kajen.

”Hur känns det?” frågar Bergman när de sätter sig vid köksbordet.

”Jag vet inte”, svarar Modin. ”Tomt.”

”Du såg att de satt i bilen?”

”Ja, för fan. Ingen tvekan om det.”

”Orkar du snacka?”

”Ja, vi måste prata. Fyndet kommer att ge oss svar på vad som hände. Jag behöver bara smälta allt först.”

”Vill du ha te?”

”Hellre en whisky, faktiskt. Det här var jobbigt.”

”Du kan få både och.”

Bergman går ut i vardagsrummet och återkommer med en sjuttiofemma Grant’s.”

”Häll upp ordentligt, är du snäll.”

”Jag tar en jag också. Vad är klockan egentligen?”

”Kvart över fyra”, svarar Modin efter att ha slängt en snabb blick på sitt dykarur. ”Jobbar du idag?”

”Nej, jag har tagit ledigt”, säger Bergman och häller upp te i två stora vita koppar, och whisky i två duralexglas. De dricker under tystnad, sittande mitt emot varandra. Det är ljust ute nu, men förmodligen är ingen annan i fastigheten vaken ännu. Det är dödstyst. Bergman kan till och med höra Modin svälja. Bergman ställer ned sin tekopp på köksbordet och säger:

”Jag läste för ett tag sedan att polisen letat igenom Hammarbyhamnen fem gånger utan att hitta något.”

”Jag vet, de är klantskallar. Särskilt den där Skogson. Han har inte haft många rätt hittills. Han ville inte ens förhöra Rågbjer. Sa att han hade andra tips som var viktigare.”

Bergman lägger märke till att Modins hand som håller whiskyglaset darrar.

”Vad kan vara viktigare än ett ögonvittne, Modin?”

”Inte vet jag, men polisen dyker i Norsborg just nu. I Norsborg, kan du fatta? Bilen ligger ju precis på det ställe där Jean Rimbleus sa att en grupp ryssar eller östtyskar stod och diskuterade något tidigt på morgonen dagen innan Cats och Lena försvann. Platsen stämmer även med den som Rågbjer pekade ut. Två av varandra oberoende vittnen som bevisar att det inte var en olycka.”

”Ja, det är märkligt.”

”Nej, det är just det som det inte är. Det är som jag sa, Bergman: de mörkar alltsammans. Ingen har velat hitta tjejerna, för då uppstår nya frågor och komplikationer.”

”Tänk att de legat mitt framför näsan på oss i drygt ett halvår. På bara sex meters djup. Polisen måste ha kört sina båtar över platsen flera gånger.”

”Ja, det är underligt. Ännu underligare är det att Cats sitter på förarplatsen.”

”Gör hon?”

”Ja, prydligt fastspänd i säkerhetsbältet.”

”Har de inte försökt ta sig ut?”

”Det såg inte så ut. Men jag kan slå vad om att Skogson kommer att komma med en ny konstig teori om hur det kommer sig att fel person satt vid ratten. Vänta bara.”

”Och den teorin kommer tidningarna att skriva om”, säger Bergman. ”Den statliga, officiella teorin. Cats Falck var ute och övningskörde i Hammarbyhamnen mitt i natten eller något annat galet.”

”Ja, något sådant.”

”Varför vill de inte få bekräftat att tjejerna har mördats? Det är ju det mest logiska”, säger Bergman.

”Därför att om det kommer fram att våra myndigheter är korrupta, köpta och värvade av Stasi och GRU, faller hela folkhemsidén. Det är det allt handlar om – att skydda myten. De måste få oss att tro på demokratin och välfärdsstaten.”

Bergman ser hur en tår rinner nedför Modins trötta ansikte och vidare nedför den orakade hakan.

”Men Rågbjer hade rätt, Modin. Bilen låg precis där han sa att den skulle ligga. Det kan de inte mörka.”

”Det är sant. Men de kommer att försöka tysta ned hans vittnesmål ännu mer nu, men vi kan ändå bevisa att det var mord. Jag tror det, i alla fall.”

”Hur då bevisa?”

”Jo, så här …”