Rättsmedicinskt utlåtande angående Lena Gräns:
Den döda kroppen har företett tecken dels på uppehåll i vatten dels tecken på ytlig stötskada på näsryggen samt vänstra överläppen.
(Rättsläkarstation Stockholm/Solna, diarienummer F1647/85, MV/GC)
Rättsmedicinskt utlåtande angående Cats Falck:
Den döda kroppen har företett tecken dels efter uppehåll i vattnet dels ytlig skada i mitten av näsroten.
(Rättsläkarstation Stockholm/Solna, diarienummer F1648/85, MV/GC)
Modin gnuggar sig i ögonen och sätter sig till rätta på köksstolen innan han börjar berätta om sin teori. Han dricker lite te och ställer sedan ned koppen.
”Det intressanta är att platsen som Johnny Rågbjer pekade ut för ett halvår sedan är just den plats där vi nyss hittade bilen med Lena och Cats. Hur kunde Rågbjer redan i november veta att bilen låg där, Bergman?”
”Ja, inte vet jag? Han såg det väl hända.”
”Just precis. Han såg vad som hände natten mellan den artonde och nittonde november förra året.”
”Men är det bevis för att det var mord?”
”Ja, det är det. Rågbjer såg tre män knuffa bilen i vattnet med tjejerna inuti. Det jag menar är att om platsen stämmer, varför skulle inte resten av det han berättade stämma? Om det bara hade varit ett rent påhitt eller inbillning, som Skogson menar att det var, så skulle han ju lika gärna ha kunnat säga att bilen åkte i vattnet på vilket annat ställe som helst i Stockholm, eller hur? På Skeppsholmen, Norr Mälarstrand, Djurgården, Skeppsbron. Platser där polisen redan hade sökt efter den och som det hade stått om i tidningarna. Oddsen för att Rågbjer skulle ha fabulerat ihop något som ett halvår senare visar sig stämma exakt är extremt höga. Det vill säga, det skulle vara ett helt otroligt sammanträffande om Rågbjer pekade ut platsen där bilen låg utan att faktiskt ha sett vad som hände. Skulle jag räkna på det rent matematiskt skulle jag förmodligen komma ned på en tusendels procent. Just därför är det ett bevis, för allt annat är för otroligt. Rågbjer pekade ut platsen åt oss, om det råder det inget tvivel. Han kunde göra det därför att han såg vad som hände den kvällen. Det är beviset, Bergman.”
”Ja, du har rätt: han skulle omöjligt kunna ha gissat sig till att bilen skulle ligga just där. Han måste verkligen ha sett det han berättade om”, säger Bergman och lutar huvudet tungt i händerna.
”Det är orsaken till varför han var så rädd för att framträda i media”, säger Modin. ”Han trodde att de skulle ge sig på honom också. Att de skulle täta alla läckor. Vilket de också gjorde, efter att hans vän övervakaren gått till Expressen. Det är för jävligt.”
”Vad tror du om Rimbleus historia, Modin? Den borde också stämma i så fall.”
”Ja. Hon såg förmodligen gruppen som tänkte ut och planerade hela operationen. De var där och rekognoscerade innan de gav ordern. Jag gissar att det var personal från Stasi hon såg. Kanske kom de från östtyska ambassaden.”
Modin tystnar och ser ut att tänka efter. Sedan tömmer han sitt glas med whisky.
”Känns det bättre?”
”Ja, lite”, svarar Modin och ler mot sin vän. ”Grant’s är som Sverige – lagom.”
”Vad gör vi nu?”
”Jag vet inte”, svarar Modin och fingrar på sitt tomma glas. ”Jag måste på något sätt meddela Byrån att jag har hittat tjejerna.”
”Är du säker på det? Då kommer alla dina efterforskningar ut. Du kommer att få problem.”
”Jag vet. Men vi kan inte bara låta dem ligga kvar där nere. Nu behöver de bara lyfta upp bilen ur vattnet och göra en obduktion så kommer de förmodligen att få fram att tjejerna först mördades och sedan placerades i bilen.”
”Kan du inte tipsa någon … någon dykare? Du borde känna många från det militära.”
”Jag skulle kunna prata med mitt gamla befäl, Svensson på KA1. Be honom dyka på platsen med några värnpliktiga. Det gäller bara att hitta på en bra förklaring till varför de dyker där just nu.”