SOLNA RÄTTSLÄKARSTATION, FREDAG 31 MAJ
”Bra att du kunde ta ledigt, Bergman.”
”Ingen fara, vem vill inte var med på det här?”
Modin parkerar utanför rättsläkarstationen. De kliver ur och han går före Bergman mot garageporten på långsidan av byggnaden.
”Ska vi inte fråga först?”
”Nej, följ mig.”
Modin går fram och känner på dörren bredvid garageporten Den är olåst. Han öppnar dörren och går in i det stora garaget.
”Du är galen”, säger Bergman som följt efter honom in.
”Tyst, inte så högt.”
Längst in i garaget ser Modin Lenas vita Renault 12 som ligger upp och ned på en vagn. Bilen ser renspolad ut och han tar fram sin pocketkamera ur jackfickan.
”Ska vi verkligen inte fråga först, Modin? Det här kan vara olagligt.”
”Snart. Det går fort.”
Han går runt bilen till dess högra sida och fotograferar av fälgarna. De ser helt oskadda ut.
”Skogson ljög, Bergman. Kolla här. Fälgarna har inte en skråma.”
”Det finns några små märken här, Modin”, säger Bergman och skrapar med nageln på en av stålfälgarna.
”Det där är vanliga parkeringsskador”, säger Modin. ”Det syns att de är gamla. Dessutom är de alldeles för små. Skulle den här lilla bilen till exempel ha lyckats få sladd och studsat över rälsen vid Norra Hammarbyhamnen skulle fälgarna ha varit krokiga. Vi går och kollar på andra sidan.”
Bilen vid Rättsläkarstationen i Solna med de oskadda högerfälgarna synliga. Foto: Kjell Östberg TT.
De går runt bilen och kontrollerar fälgarna på vänster sida.
”De är inte heller skadade. Det är beviset, Bergman. Bilen har lyfts över rälsen.”
”Det verkar inte bättre.”
Modin stoppar ned sin kamera i fickan på jackan igen.
”Vad kan jag hjälpa till med!?”
En man i vit rock står plötsligt bakom dem. Han ser förvånad ut över att ha hittat dem i garaget.
”Ursäkta. Vi ville inspektera bilen och det var öppet”, säger Modin som om det vore den självklaraste saken i världen. ”Jag heter Anton West och kommer från Högkvarteret. Vi är inkopplade på det här ärendet.”
”Ja, jag kan förstå att militären är inkopplad på detta”, säger mannen i den vita rocken.
”Ja, men det är mest rutin”, säger Modin. ”Jag tror att vi måste vidare nu.”
Bergman står som fastfrusen bredvid honom. Modin nickar åt mannen och tar sedan tag i Bergmans ena arm och drar honom ut ur garaget.