Låt dina planer vara mörklagda och ogenomträngliga
som nattens mörker, och när du gör
ditt drag, slå ner som en blixt.
Sun Tzu
En minut efter midnatt stack han nyckeln i låset, vred om och öppnade ytterdörren. Han berömde sig själv för att ha tänkt på att olja både gångjärnen och låset.
Försiktigt stannade han i hallen och lyssnade inåt huset. Tyst som i graven. Tanken fick honom att le.
Med en van rörelse plockade han ficklampan ur ena byxfickan och smög upp till andra våningen. Det tredje knarrande trappsteget hoppade han över. Försiktigt drog han ut nedersta lådan i skrivbordet och tog fram sin bankdosa. Sedan plockade han runt bland hennes papper och lämnade dem i lika prydliga högar som de legat, men i ny ordning.
När han tänkte på vad resultatet av de här årens noggranna planerande, försakelser och vedermödor skulle bli fylldes han av ett lyckorus. I natt skulle han höja ribban, sedan var det bara att vänta. Hennes närhet hade bitvis varit så frätande att han blivit frestad att strunta i alla planer och snabba upp förloppet. Men han hade tack och lov sansat sig. När allt var klart kunde han koppla av och kanske ta en liten semester från företaget. Där hade han lyckats ställa allting tillrätta efter hennes fadäser. Och hon skötte sig ”mönstergillt” och gjorde allt hon kunde för att väcka personalens motvilja. Men en del kände också medlidande med henne, hon som hade allt det sociala anseende som de själva inte hade, men som inte klarade att ta det till vara på grund av sitt uppförande.
Personalen blev lättad när han berättade att hon inte skulle komma tillbaka. Stämningen var mycket trevligare nu, när hon inte lade sig i arbetet och ställde till det.
Han hade gett henne allt det hon ville ha, en äkta man och en företagsledare. Själv hade han fått de förutsättningar han behövde för att använda sina talanger maximalt. Ett socialt nätverk och en respekterad fru. Hennes ”fantastiska” barn hade han dessvärre fått på köpet. Trots att han inte tyckte om dem hade han hållit sig på god fot med dem.
Målmedvetet gick han igenom huset och utförde sina göromål. När han var färdig smög han ut lika tyst som han kommit in. En stund övervägde han om han skulle sova över i grannens skjul eller ta tiden det tog att åka till sin själs älskade. Han var trött och tids nog skulle han ju få vara med henne så mycket han ville. Hon skulle göra huset till ett hem, inte som det var nu.
Han bestämde sig för skjulet. Nyckeln hade han fått av före detta ägaren. När den gamla ägaren sålde huset hade nyckeln blivit bortglömd. Snart skulle grannhuset inte vara obebott längre, så även av den orsaken var det hög tid att situationen ställdes på sin spets. Grannen skulle säkert inte uppskatta att han använde deras skjul som nattlogi.
Ljudlöst slank han in i skjulet. Där hade han allt han behövde för att tillbringa natten.
Med armarna under huvudet låg han och tittade upp i taket och lyssnade på vinden utanför. Inom kort skulle hennes liv vara så eländigt att hon inte skulle stå ut en enda dag till. För det tillfället hade han införskaffat en flaska Taittinger som han hade i kylskåpet på sitt kontor. Den skulle han öppna och berätta för sin själs älskade att deras väntan äntligen var över. Hennes tacksamhet skulle göra honom oändligt lycklig.