Om man verkligen vill lära känna
en människa ska man ta reda på
vad den människan ljuger om.
Erland Josephson
Malin, Marianne eller vad det var hon hette ... hon som körde bilen, hade försökt klämma ner sin stora handväska på golvet vid hennes fötter. Oförskämt. Birgitta Sowpels var ingen snorunge som de kunde behandla hur de ville. Dessutom var deras tjatiga frågor mer än påfrestande. Hur svårt kunde det vara att ta hänsyn och förstå att hon behövde vara i fred? Av frågorna de ställde verkade det ändå som om de hade förstått att allt var Glenns fel och att det berodde på att han hamnat i en mer än genant medelålderskris.
Att han förutom allting annat också försökte förgifta henne hade hon inte berättat. Numera åt hon bara sådant hon själv hade köpt och den maten förvarade hon i frysen, under några oöppnade paket grönsaker eller i en av sina garderober. Glenns mål var att hon skulle bli så sjuk att han ensam kunde styra över hennes tillgångar. Men det där med skilsmässa hade han inte kommit på förrän han misslyckades med att göra henne sjuk med gifter eller terror. Det var mycket som konsulterna inte visste och som de inte heller hade med att göra.
Tiden skulle utvisa att hon var den perfekta hustrun och modern. Glenn som hade skymfat henne skulle få ångra sig och det inför hela världen. Hon skulle gå ur alltsammans som vinnare och beundrad för hur hon hanterat situationen.
Tröttheten anföll henne och hon körde naglarna i handflatorna. Hon som satt vid ratten körde alldeles för fort och slarvigt och behövde hållas under uppsikt. Det var också hänsynslöst.
Samtalet till Carl hade först gjort henne upprörd. Det gjorde ont att han inte velat komma hem, men nu hade hon förstått hur det förhöll sig. Carl hade fullt upp med studerandet och hade naturligtvis förstått att det som den mörka konsulten sagt inte var sant, hennes plikttrogne son kände sin mor. Att hon blev lite upprörd var helt naturligt för någon som levde i skuggan av en sådan som Glenn. Hon kom på att det säkert var därför som både Carl och Gustav skulle hälsa på Glenn över midsommar; de ville hålla ett öga på honom och Elsa. Efter midsommar skulle hon få veta alla lögner som Glenn och Elsa hävt ur sig. Sin mor behövde Carl och Gustav inte oroa sig för, hon var på väg till Öland för att fira midsommar med ett par väninnor.
Hon lyfte handen till håret och puffade upp frisyren runt den minimala utväxten. När de packat hennes saker hade hon smusslat ner blonderingskartongen i handväskan. Det var en annan sak som ingen annan hade att göra med.
Den blonda frågade något och lade sin ena hand på hennes axel. Varför var hon tvungen att röra vid henne hela tiden?
– Vi borde kanske köra henne till akuten i Karlshamn, vi är där om ungefär tio minuter, sa den mörka.
Hur svårt kunde det vara att förstå att hon, Birgitta, inte var sjuk? Hon var bara nerkörd och driven till ett utbrott på grund av vad Glenn hade gjort mot henne.
– Din yngste son, är det Gustav han heter? Hur är det med honom? frågade den blonda.
De kunde gott få veta hur välartade hennes barn var. På tonen lät det som om hon trodde att han var sjuk. Vad hade egentligen Carl sagt till den mörka i telefonen? Att Gustav var hos honom för att han var sjuk? En kall hand kramade om inälvorna. Hon satt alldeles stilla tills ursinnet tog skräckens plats. Så nu trodde de att Gustav åkte till sin bror istället för hem när han var sjuk!
– Han har allergi och det kan komma plötsligt, svarade hon.
Var låg det där golflägret han var på egentligen? Det måste vara i närheten av Lund ... eller var det i Höör? Hur skulle hon kunna hålla ordning på allt och alla?
– Går han i någon speciell skola? frågade den mörka konsulten.
Ytterligare ett iskallt grepp om de inre organen. Skulle hon säga att Lundsberg hade varit intresserade men att de inte haft plats?
– Han har ett sabbatsår, nästa år ska han läsa ekonomi.
Den mörka vände på huvudet och gav henne en blick.
– Ekonomi?
Varför lät hon så förvånad? Trodde de att det var något fel på Gustav? Vad hade fått dem att tro det? Hennes barn var det inget fel på!
– Han hade mycket bra betyg i alla ämnen så han kan välja och vraka, sa hon.
Visserligen hade han haft lägre betyg i några av de oviktiga ämnena, men det spelade ju ingen roll. Dessutom hade han fått privatundervisning på söndagar i ett helt år så han var väl förberedd att fortsätta sin utbildning nästa år. När han var klar skulle han bli doktor i ekonomi. Men det var Carl som var hennes stolthet. Han hade alltid gjort som han skulle utan protester.
Det där med sabbatsår tyckte hon egentligen inte om men det var så de driftiga eleverna gjorde nu för tiden. Gustav hade skaffat sig ett arbete på en motorcykelbutik i Tomelilla. Det var i varje fall bättre än jobbet han hade ordnat först, som biträde på Willys. Det hade hon satt stopp för, hennes son arbetade inte som biträde i en livsmedelsbutik! Varför han inte gjort som hon ville och istället blivit utbytesstudent i USA kunde hon inte begripa, det var säkert Glenn som hade slagit dunster i ögonen på honom och fått honom på andra tankar.
Elsa var en stor besvikelse. Hon behövde sannerligen tid att fundera över vad hon ställt till med och be om ursäkt innan hon var välkommen hem igen.
– Jag såg att det satt instruktioner lite här och där hemma hos dig, sa den ljusa konsulten.
– På dörren och i köket.
– Glenn behöver dem för att göra rätt och komma ihåg saker.
– Glenn? sa båda konsulterna i munnen på varandra.
Nu förstod de ännu bättre vad hon hade fått stå ut med.
– Oj vad tråkigt, är han dement? frågade den blonda.
– Dement?
– Alla lappar, jag menar, är han mycket äldre än dig?
– Det heter ”än du är”. Nej, han är fyrtioett år.
– Oj, sa den blonda.
Glenn hade kommit in i hennes liv i rättan tid efter att Rolf lämnade dem i sticket. Nu skulle de väl fråga hur gammal hon var. Strupen snörde ihop sig. Det hade de verkligen inte med att göra! Fattade de inte att hon inte var intresserad av futtigt kallprat?
– Jaha ... och vad hade du för planer för midsommar för egen del? frågade den mörka konsulten.
Trycket lättade över bröstet. Men varför frågade hon en sådan sak? Henne ville folk umgås med. När de plockade ihop hennes saker hade den mörkhåriga berättat att båda konsulterna var nyseparerade och att de hade tänkt fira midsommar tillsammans. Anledningen till att hon inte hade några planer var Glenn; det var han som hade sett till att hon inte kunnat tacka ja till de inbjudningar hon fortfarande fick. Hon hade det inte som konsulterna hade det. Hon var verkligen inte hänvisad till sällskapet av en väninna på midsommarafton!
– Jag har fått många inbjudningar men har varit tvungen att tacka nej på grund av Glenn.
– Vad tråkigt, sa den blonda.
Det ringde i den mörkas mobil. På samtalet förstod Birgitta att det var verkställande direktören för Ystadsäk och att Marianne var generad över att de inte gjort något för att hjälpa henne, bara ställt till det och gjort henne upprörd.
Rätt åt henne.
– Fan, fan, fan! Jag glömde ta ut soporna, utbrast den blonda.
– Förlåt. Vad gör vi nu då? frågade den blonda.
Birgitta undrade om hon skulle berätta att städerskan skulle komma under helgen och att hon skulle ta soporna, eller om hon skulle låta den blonda våndas över sitt slarv lite till först.
– Var lämnade du dem, frågade den mörka.
– På golvet i köket, svarade den blonda. Fan också! Jag kom ihåg att ta med kartongen med glassplitter men inte soporna. Vad hade du i soporna?
Det hade hon inte med att göra!
– Det kunde vara värre, du är ju ändå tillbaka om ett par dagar, sa den mörka.
Tänk så det skulle se ut och lukta hemma hos henne. Inte konstigt att hennes sambo inte ville ha henne.
– Du hade väl inte räkor eller fisk eller något sånt? framhärdade den blonda och rörde vid hennes axel.
Varför var hon tvungen att röra vid henne hela tiden?
– Nej, sådana sopor stoppar jag i frysen tills det är soptömning, svarade hon.
– Men det är ju jättelistigt, utbrast den blonda lättat.
Hur en del kunde klara sig själva var en gåta.