Lidandet har en ände, men inte rädslan.
Francis Bacon
Hon slog upp ögonen. Det fint dukade bordet, spanxen, de coola scandal beauty-skorna, förväntan ... Och Mathias kalla och irriterade röst när han talade om att han inte längre ville ha henne. Hjärtat sjönk ner i ett mörker. Med en duns landade hon i en säng, i ett rum ovanför köket i ett vitt hus som i sin tur låg i en by på Öland. Hjärtat for tillbaka upp mot ljuset.
Hon sträckte sig efter mobilen. Klockan var strax efter sju och Mathias var nog på väg till jobbet på Kamratpartiets kansli. En förnimmelse av negligerade armhålor störde fantasin. Egentligen var det märkligt att Mathias hade kunnat arbeta bland så många med avog inställning till deodorant. Hon hade inte märkt något sådant drag hos honom. Och Ebba som han hade fått ihop det med ... hade hon också problem med hygienen? En tanke att det vore rätt åt honom stack upp sitt fula tryne och fick henne att skämmas, men bara lite. Skit samma! Det där var ett avslutat kapitel och Erika Sävström klarade sig utan honom även om det gjorde ont. Mathias kunde ta sig i arslet!
Han hade inte velat ha henne och hade till och med föredragit en med näbbig röst och dålig hygien. Blicken blev suddig och smärtan strålade ut från hjärttrakten. Hon var fet, det hade han rätt i och hon hade inget fint jobb, det hade han också rätt i. Barn ville han inte heller ha med henne. Och när tog hans grinighet över?
Vid den tanken svängde hon benen över sängkanten. När hon kom ut till den övre hallen blev hon medveten om att det doftade nybryggt kaffe. Hon gick fram till trappräcket och kikade ner mot köket.
– Miriam, teaterviskade hon.
Till sin besvikelse såg hon att det var Birgitta som satt vid köksbordet och petade på sin mobil. Morgonrocken var nystruken men ansiktet var svullet, som om hon sovit för lite. Erika gick ner till köket och hällde upp kaffe i en tekopp.
– Är Miriam ute? frågade hon.
Just när Erika tänkte ge upp om att få något svar tittade Birgitta upp och nickade irriterat mot altandörren.
– Hon är ute. Det finns kaffekoppar.
– Är din säng knölig?
– Knölig?
– När jag var uppe en sväng i natt satt du och löste korsord och nu är du uppe före mig.
– Jag sover inte bort halva dagarna, svarade Birgitta.
Som att få ett slag i ansiktet som svar på en vänlig fråga.
När hon öppnade altandörren på vid gavel slog en helt underbar försommarmorgon emot henne. Huggormens närvaro rann av henne och hon tog in den knallblå himlen, göken som gol på håll och den friska luften. Vid bordet satt Miriam med båda fötterna i en hink. På bordet bredvid henne låg diverse fotvårdsverktyg uppradade på en handduk.
– Hur har natten varit? frågade Miriam och lyfte upp vänsterfoten ur baljan.
– Okej. Hur har du haft det?
– Bra, sa Miriam och kastade en förstulen blick mot den halvöppna altandörren. Jag gjorde något otillåtet i morse, av misstag naturligtvis, men ändå. Eller kanske inte av misstag, men det blev så.
– Vad svamlar du om? sa Erika och satte sig mittemot henne.
– Jag läste ett av Birgittas sms från Gustav, trodde att det var min mobil. Sedan gjorde jag något ändå värre. Jag kollade på alla andra sms. Den där Glenn har inte haft det lätt. Men först tänkte jag, att om man gifter sig med någon som Birgitta är man nog ganska knäpp själv, sa Miriam och smörjde in tånaglarnas nagelband med olivolja. Sedan kom jag att tänka på att jag borde veta bättre än att säga något sånt. Max, var ju helt underbar i början.
Hon stannade upp mitt i smörjandet och svor till. Inom några sekunder hade glasögonen immat igen och svetten rann nerför ansiktet. Hon torkade sig med handduken hon hade lagt bredvid hinken.
– Vad skriver han? frågade Erika.
– Ditt stela stolpskott. Jag hatar dig. Släpp taget kärring. Skaffa dig någon annan att knulla.
Jag kommer aldrig mer att knulla dig. Att sätta på dig är som att rida på en trähäst.
Bilden av Birgitta som karusellhäst, med blond man, kom för Erika. Birgitta rörde sig makligt upp och ner och på hennes rygg red en liten man och såg uttråkad ut.
– Jag lovar att även du skulle uttryckt dig på samma sätt om du blivit utsatt för huggormen, sa Miriam och lade ett lager med knallrött lack på ena stortån.
– Finns det inget socker?
Birgitta stod i altandörren.
– Ingen aning, svarade Miriam. Varken jag eller Erika använder det.
Egentligen borde hon inte. Erika slogs med sitt inre men kommentaren slet sig och tog sig ut genom munnen.
– Man blir tjock av socker, sa hon.
Direkt när orden lämnat munnen rodnade hon. Att säga något sådan till en person som hade problem med sin självbild och späkte sig var inte snällt.
Birgitta stirrade på henne innan hon försvann in. Miriam vände på huvudet och följde Birgitta med blicken tills hon var utom hörhåll.
– Av hennes sms har jag fått klart för mig att hon verkligen är en huggorm. Tänk dig vad som skulle hända om Birgitta och Max fick ihop det.
Det ringde i Miriams mobil. Av samtalet förstod Erika att det var Miriams väninna Ewa-Lis och att det handlade om Max. När samtalet var slut tittade Miriam på mobilen en stund innan hon satte tillbaka den bakom vänstra behåbandet.
– Det var Ewa-Lis, hon berättade att hon varit på en fest i Västerås och träffat en välbeställd änka som kände Max. Eller som just lärt känna honom. Görel heter hon ... verkade förälskad i honom, hade sin lägenhet i Enköping till försäljning genom hans mäklarfirma. De ska visst tillbringa midsommardagen tillsammans i stugan.
– I den stugan?
Miriam nickade.
– Jag antar att Ewa-Lis varnade henne, sa Erika.
– Nej, hon gjorde inte det. Men hon berättade att hon hört att Görel och hennes man haft problem i äktenskapet på grund av Görels häftiga svartsjuka.
Stackars Görel! Max hade säkert gillrat upp kameran i vitrinskåpet inför hennes besök i stugan, speciellt nu när alla bilder han tagit i smyg på Miriam var förstörda.
– Men usch, borde vi inte varna henne? frågade Erika.
Miriam ryckte till.
– Ja, jo kanske. Men det är en annan sak som stör mig ännu mer. Max skulle visst jobba på midsommarafton så Görel skulle fira midsommar med sina barn. Jag måste googla på hemsidan för att se vilka objekt som han kan tänkas visa på självaste midsommarafton.
Erika försökte tolka Miriams ansiktsuttryck för att se om hennes intresse för Max förehavanden berodde på svartsjuka eller nyfikenhet.
– Det kan ju bero på att han har någon annan han hellre firar midsommar med än Görel, sa hon.
– Men det är ju det jag är rädd för!
Det var helsjukt. Hur kunde Miriam känna så där för en person som utsatt henne för det som Max hade? Och i sådana fall, varför var hon inte svartsjuk på den där Görel?
– Jag får ingen rätsida på det, varför är han tillsammans med henne?
– Hon kanske har stora bröst och tycker om analsex, sa Erika.
– Kanske det, sa Miriam dröjande.
– Är det någon som han bedrog dig med som du tror att han ska fira midsommar med?
Miriam gav henne en blick som startade frågande, gick över i irritation och slutade som förnärmad.
– Jag vet att Max och hans dam är bjudna till en av Max före detta klienter på midsommarfest. Där planerar han att frottera sig med gräddan i Västerås. Dit kan han ju inte gå med någon som han vänstrar med. Görel måste passa bra som sällskap till ett sådant tillfälle. Hon har pengar och verkar ha rätt uppsättning bekanta. Den där festen är viktig för honom. Alltså beror hans frånvaro på något som är ännu viktigare. En tur till Öland, till exempel.
Fan, fan, fan! Det hade hon inte tänkt på.
– Sen, har jag också funderat på det där, om jag ska varna henne för stugan. Vad tycker du?
Erika tvingade tillbaka tankarna till Görel och stugan. Vilket fruktansvärt öde att bli uthängd av den som man tror älskar en.
– Om jag vore hon skulle jag bli väldigt tacksam men ... Man vet inte med andra människor. Hon kanske tar det fel och får för sig att du är likadan som hon själv, väldigt svartsjuk. Jag tycker inte om att säga det men om Max redan är uppretad, vilket han är, gör ju en varning till Görel inte saken bättre.
– Hm, sa Miriam och trummade med fingrarna på bordet.
– Kan vi inte fråga Veera vad hon tycker?
– Jo, men en sak kan vi göra på en gång, och det är att ta reda på vad han ska göra på midsommarafton. Innan det är för sent. Ska han verkligen visa objekt, eller hade han tänkt ägna sig åt misshandel?
Det, eller ordna med en ”sjujävla smäll”?