I svartsjukan finns mer egoism än kärlek.
François de la Rochefoucauld
Birgitta såg äcklat ner på sin tallrik. Vilka fasoner, hade de verkligen inte snappat upp någonting från de senaste trettio årens hälsobudskap? Usch, så mäktigt. Försiktigt sneglade hon åt de andra. Om de fortsatte så här skulle de bli feta som grisar, eller ännu fetare än de redan var.
Hon betraktade deras pladdrande munnar och undrade hur mycket de själva uppfattade, säkert inte ens hälften av vad som sades. Den enda som var tyst var Lani. Vilket namn, förresten. Men henne kunde hon ändå inte titta på. Hon borde ha förstånd nog att inte sitta med vid bordet som hon såg ut. Katten var också äcklig. Om hon absolut skulle ha en katt kunde hon väl bada den.
Allting var så obildat.
För en stund sedan hade hon fått iväg sms:et till Glenn. Visst skulle det bli besvärligt för honom, men det var bara bra. Hon visste att han skulle komma, hon kände honom. Det här var hans sista chans och inget skulle lämnas åt slumpen. Hon tänkte inte berätta för de andra om hans besök. Det fick bli en överraskning.
Vid tanken på att han inte kunde hålla sig borta från henne log hon. Det var det hon hade vetat hela tiden. Den här lilla knuten på tillvaron skulle snart vara utredd och bortglömd.
De behövde båda komma bort från Ystad och allt det gamla vanliga, det här skulle bli en nystart för dem. Han skulle snart inse hur dum han varit och be henne om en ny chans. Den där horan verkade han ju ha tröttnat på. Han hade sagt att det bara skulle bli han och barnen i midsommar och det kunde bara betyda att han ledsnat, men det hade hon vetat att han skulle göra. Meddelandet på svararen var i själva verket ett budskap till henne, att han ville komma tillbaka. Det var först nu som hon förstått det. Naturligtvis hade utsikten att förlora allt också hjälpt till i hans beslut. Nu var han nog rädd att hon inte ville ha honom.
Han klarade sig inte utan henne. Efter en natt tillsammans skulle han inse hur dum och patetisk han hade varit, redan nästa dag skulle de vara på väg till Ystad tillsammans. En annan logivariant hade varit bättre, men det fanns inte något ledigt rum på Strand i Borgholm, eller på något annat anständigt ställe i Kalmar heller för den delen. De andra kvinnorna skulle naturligtvis lägga ut sig för honom men hon visste hur hon skulle behålla hans uppmärksamhet.
Under den gångna natten hade hon smitt planer för att förhindra att Glenn gick i deras fällor. Den där Mari ... Miriam svassade omkring med sin svängande rumpa, bara ben, tillgjorda bröst och djupa urringning och försökte vara sexig. Det syntes på henne att hon var en slampa, frågan var om Glenn insåg det. För säkerhets skull skulle hon se till att han blev informerad om de tänkbara könssjukdomar som kunde vara följden av Ma ... Miriams sexuella vanor. Den yngre blonda, var för fet för att vara något egentligt hot, men om behov uppstod tänkte hon antyda att hon misstänkte att Mar... Miriam och ... Hel... Erika hade en lesbisk affär. De delade ju rum så omöjligt var det inte. Sedan var det finnkärringen. Hon var smal, elegant och tjusig på sitt sätt, men Glenn skulle bli avtänd av dialekten. Han hade till och med svårt för en del skånska varianter och då kom han ju själv från Ystad. Den där Kristina skulle fira midsommar hos vänner någon annanstans på Öland så henne behövde hon inte oroa sig för.
Glenn hade alltid uppskattat hennes svala skönhet. Det var den han först hade fallit för.
Birgitta tittade med avsmak på fatet med ostkex och kunde inte motstå att säga det som ingen annan verkade förstå.
– Men usch så mäktigt, utbrast hon.
Plötsligt tappade grannen skeden i sin tallrik med ett förfärligt klonkande ljud. Hennes soppa stänkte ända bort till Birgitta.