Uppträd alltid som en anka – var lugn
och oförarglig på ytan, men paddla
som en djävul under vattnet.
Jacob Braude
Mitt på Ölandsbron slog det honom att han inte hade bokat tältplatsen på campingen förrän till nästa natt. Satan i gatan! Han tog fram mobilen och rullade fram numret till Ekerums Camping. Efter många signaler svarade en kvinna som lät stressad. Efter lite knappande på en dator fick hon fram att hans campingplats inte var ledig förrän nästa dag.
– Men varför provar du inte Lilla naturcampingen som ligger här intill? Det kan ju tänkas att de fått ett återbud, sa hon och gav honom numret.
Han undrade varför han inte sett den campingen när han letade efter plats första gången.
En äldre kvinna som uppenbarligen rökte samtidigt som hon talade svarade. Han framförde sin bön men fick svaret att de var fullbokade. Just som han skulle trycka av samtalet hördes en mansstämma i bakgrunden.
– Jo, men vi har ju nummer tjugonio, den är ledig.
Glenn kunde inte undvika att ge ifrån sig en lättnadens suck.
– Vänta ett tag, sa kvinnan och drog ett bloss.
Någon höll något över luren för att Glenn inte skulle höra vad de pratade om, men det fungerade inte.
– Men var ligger den? Vi har ju bara tjugoåtta platser, sa kvinnan.
– Här har du tjugoåtta och här ligger tjugonio, bredvid diket får det plats ett litet tält om man skjuter soptunnorna lite åt höger. Tänkte be grabbarna att göra det i morgon bitti.
Sedan följde lite rassel och prassel innan hon återvände.
– Jo, förlåt mig, det finns visst en plats men den blir inte ledig förrän senare idag, kanske till femtiden. Vi måste ... ordna lite först. Och det får bara plats ett litet tvåmanstält.
Han tog den, vågade inte fråga vad den kostade och avslutade samtalet. Inget lätt val, knulla med Birgitta eller dela plats med campingens sopstation. Det stod och vägde.
Om han valde att sova över i hennes säng kunde det bli ofrånkomligt. Inte enbart det där med knulla, att ligga bredvid henne en hel natt var inget han såg fram emot. Om hon inte var på gott humör kunde hon ställa till med vad som helst. Det onda i svanskotan tilltog. Vad som helst, ekade i hans huvud. Om han gömde undan alla knivar ... Fan! Det var inte bra. Men han hade ju alltid bilen.
Istället för en natt skulle det dessutom bli två nätter.
Men var han dum eller bara trög? Han kunde ju riva av allting redan idag! Då skulle han kunna fira midsommar hemma. Eller ännu bättre, om han strök henne medhårs idag, sov över i hennes säng och tog fram hårdhandskarna först i morgon bitti. Då slapp han dela plats med soptunnorna eller att sova i bilen och kunde vara hemma redan imorgon kväll.
Efter det beslutet begärde nästa insikt uppmärksamhet: Birgitta hatade överraskningar. Det fanns få saker som kunde få henne ur balans lika mycket som det. Hennes planerande verkade vara viktigare för henne än själva orsaken till planerandet. Det hade gjort honom fascinerad många gånger under deras relation. Minnet av en bröllopsdag kom för honom. Han hade frågat vad hon ville ha i present och hon hade sett ut en designad silverring med en stor sten. När han besökte affären hade de sålt den till någon annan av misstag och han hade valt ett armband i silver och onyx han trodde att hon skulle tycka om, dessutom dyrare. Det hade inte fallit i god jord. Han mindes hennes min när hon fick paketet. Hon hade misslynt betraktat det alldeles för stora paketet. Och nästan motvilligt öppnat det, med ryckiga rörelser. I säkert en halv, tyst minut hade hon betraktat armbandet innan hon sa ”Jahaaaaa” i en ton som om paketet innehållit en tidtabell för Pågatåget. Naturligtvis hade hon lämnat tillbaka armbandet. Butiksinnehavaren hade fått tillbringa åtskillig med tid med att ringa runt till olika butiker tills han hittade den ring Birgitta ville ha.
Skulle det faktum att han dök upp en dag för tidigt göra allting svårare eller tvärt om? Att hon var ur balans behövde ju inte betyda att hon låste sig helt. Det kunde ju faktiskt gagna honom. Han suckade och sköt tankarna åt sidan. Nu var det som det var och inget att göra åt.
Alltså ... skulle han åka direkt till Birgitta ... eller till hennes väninna? För säkerhets skull kände han med handen och fann lappen med adressen i jackfickan. Det var tur att hon bodde med några väninnor, då skulle hon vara tvungen att uppföra sig hövligt, i alla fall utåt. Han undrade om det var några han kände. Men om det vore fallet skulle hon ha sagt det. Likaså om det vore någon ”fin” bekant. Han strök sig eftertänksamt över hakan och kände att det raspade lätt. Det skulle hon bli sur på, men det var en annan sak han inte kunde ändra på, bara för henne att tugga i sig.