Ingens list överstiger kvinnans.
Ordspråk från Bibeln
På grund av att hon tröttnat på att vara rädd hade hon funnit det perfekta sättet att hantera Kenneth. Till och med vesslan hade slutat tjafsa när hon tog i. Medaljens baksida var att hon också försåg Kenneth med sexuella fantasier. Fantasier som för hennes del hörde hemma i samma fack som pest, kolera och mässling. Men det var inte enbart obehagligt. Om hon tillåtit sig att bli så där befriande bestämd och förbannad tidigare, hade hon kanske fortfarande varit ihop med Mathias. Också en tanke som inte var odelat varken det ena eller det andra.
Kusten är klar, sa Veera och öppnade badrumsdörren. Det är väl lika bra att du får fortsätta att hantera den store svinpälsen, fortsatte hon viskande.
Erika reste sig från toaletten, gick ut i hallen och gläntade på sovrumsdörren. Kenneth stod kvar som hon lämnat honom med liket över ena axeln. Enda skillnaden var att likets långa ben nu nådde till golvet. Innan hon hunnit öppna dörren fullt ut vräkte Kenneth upp den med foten och stapplade ut till uteplatsen. Där gjorde han ett ryck och kastade av sig lasten tvärs över baksätet i trampbilen. Bilen protesterade med en gnisslande skräll. Direkt efter skrällen kom en knall som när man bryter av en torr gren.
– Där gick nacken, sa vesslan.
– Makkara! sa Veera.
En färgglad minnesbild från förra veckans liknacke skuttade fram ur minnesbanken. Hon tryckte tillbaka maginnehållet och torkade bort svetten från överläppen. Den här veckan hängde ju faktiskt huvudet kvar, och benet ... än så länge.
– No big deal, sa Kenneth och ryckte på axlarna.
– Jävla p...
– Kenneth har rätt, avbröt Miriam vesslan. Han kan ju inte bli mer än död.
– Gjort är gjort och någon användning för den har han ju ändå inte. Lite tejp och spade så ordnar det sig, sa Veera.
Med hjälp av Kenneths råstyrka och några instruktioner satt snart liket i baksätet med den rostiga spaden i byxlinningen. Skaftet hade de tejpat fast vid hans nacke med flera varv silvertejp. Med Birgittas solhatt och sidenscarf, en vindtygsjacka som de hittat i Gregers golfbag och ett par av Miriams solglasögon såg han ut som en drogad karl med feminin smak på accessoarer. Hans högra ben ville inte bete sig som det borde, så de tejpade fast foten i golvet på trampbilen. Det fick liket att sitta väldigt bredbent, men med fötterna tätt ihop. Veera lade en filt över hans fötter och fastslog att eftersom liket redan påvisade många varianter på sin till synes excentriska läggning, var det inte läge för att vara petig med just den här detaljen.
– Så, vad tycker ni, duger det? frågade Veera.
Det såg inte klokt ut! Varenda människa som såg dem skulle minnas den store utklädda karlen med konstig benställning, solglasögon mitt i natten och stenansikte. För att inte glömma att det satt fyra vuxna och trampade runt i en trampcykel ämnad att roa barn, det också mitt i natten. Men nu hade de hoppat på tåget. Bara att fortsätta!
– Duger och duger, sa Miriam. Konstigare har man ju sett.
Hon lät långt ifrån övertygad, kanske för att enda stället hon sett något konstigare måste varit på tecknad film eller möjligen cirkus.
– Kenneth kan sitta bredvid och hålla upp honom, sa vesslan.
Miriam greppade likets jacka och höll honom på plats. Det hade varit hemskt om han fallit ur bilen, då hade de fått börja om från början. Det var så slarvigt att de inte tänkt på det.
– Kenneth tittade ner på vesslan. I det lilla som gick att se i hans ögon drog Erika slutsatsen att han funderade över olika tortyrmetoder. Det hade hon inga invändningar emot, bara det inte hände i närheten av henne och definitivt inte nu! Det var en annan sak de inte hade tid med.
– Vi är sex inklusive liket men det finns bara plats för fyra på cykeln, sa Miriam.
– Eftersom jag inte kan trampa med mer än ett ben är det ju dumt och jag tar upp en sådan plats, sa Veera.
– Jag går före och rekar, sa vesslan. Då är det fyra kvar som kan trampa.
– Jävla pucko! sa Kenneth och log otäckt mot vesslan. Tror du döingen kan trampa?
Kenneths kommentar talade inte bara om att han hade grunderna i matematik klart för sig, den fick också Erika att räkna. Miriam, hon själv, Kenneth och vesslan ... men ett säte var ju redan upptaget av liket. Alltså skulle en person till slippa sitta till allmän beskådan tillsammans med liket.
– Nu ska vi vara listiga, sa Veera. Jag rekognoscerar på cykel. Det stod en damcykel i Lanis bod som jag kan låna. Ve... Henrik sitter fram och trampar tillsammans med Erika. Kenneths eminenta hjälp behöver vi för att hålla uppe liket.
– Vadå emi...? sa Kenneth och vände sina röda strimmor från vesslan till Veera utan att byta uppsyn.
– Åh, förlåt Kenneth, det var visst finska. Jag menar din utmärkta hjälp.
Efter ett kort uppehåll på Erikas bröst vände Kenneth åter uppmärksamheten mot vesslan. Istället för att följa sin instinkt sköt hon ut bröstkorgen.
– Men jag då? sa Miriam.
Veera tittade värderande på Miriam och såg allvarlig ut.
– Vår framfart kommer ju inte precis att vara diskret, sa hon. Och då är det lika bra att göra det ordentligt. I och med Miriams eminen... utmärkta förslag med spadkastning har vi ju redan alibi för att åka runt med spadar ... spade, och det i sällskap av några överförfriskade ungtuppar.
– Varför får jag en känsla av att allt det där är babbel innan du ber mig om något jag absolut inte vill? sa Miriam.
Veera harklade sig och log.
– Ve... Henrik har helt rätt i att det bara är fyra trampplatser, varav tre som faktiskt kan trampa. Min fot är ett skäl till att det är bättre att jag rekognoscerar. Det andra är att det inte är någon tvekan om att jag är gammal nog att vara de här kamraternas farmor, och får jag tillägga, i jämförelse med dig, oglamorösa sådan, sa hon.
Betydde Veeras verbala kringelkrokar att hon skulle vara tvungen att sitta bredvid liket eller Kenneth?
– Aldrig i livet! sa Miriam och tittade med avsmak på Kenneth och vesslan.
Tydligen hade Miriam kommit fram till att hennes alternativ inte heller var något att stå efter.
– Mitt förslag är att Henrik och Erika sitter i fram och trampar. Framsätet är ju mycket djupare, vilket gör att det är svårare att trampa där, så de lär ha fullt upp. Kenneth sitter bak, bredvid liket och håller det på plats samtidigt som han trampar. Vilket faktiskt är fullt upp för honom, tycker jag.
Visserligen slapp hon inte trampbilen, men hon slapp Kenneth och liket. En lättnadens suck gick inte att undvika.
– Va? sa Kenneth.
– Vad ska jag göra då? frågade Miriam.
Veera öppnade munnen, stängde den igen och såg rakt på Miriam.
– Men tänk efter, sa hon. Det skulle liksom ta uppmärksamheten från att liket ser märkligt ut. Ingen skulle ju titta på honom utan på dig. Kan du inte ta den där korta, svarta solklänningen? Du har ju så fina långa ben. Och så får han lite extra stagning.
Miriam såg ut som om hon skulle börja gråta.
– Jag sitter inte i likets knä!
– Hon kan sitta i mitt knä, sa Kenneth och pekade på Erika.
Hans finger borrade sig in genom kläderna, rakt igenom kroppen och ut på ryggen. Nu höll det på att gå åt helvete igen!
– Okej, okej, okej! Jag tar på mig solklänningen men jag promenerar bredvid och håller i honom bara om det behövs, sa Miriam bestämt.
Samtliga vände sina ögon mot Veera.
– Då klubbar vi på det, sa Veera.
Erika fick en märklig känsla av att Veera fått precis som hon velat.