Det var jävligt konstigt och ologiskt. Kärringar som samlade på piss, hotade småbarn, gjorde våfflor med sömnmedel och sköt prick mellan ögonen på sådana de inte gillade. Men ju mer han tänkte på det desto bättre var det. En eller flera kärringar i arsenalen var inte fel. I och med det öppnades en hel radda med nya angreppsvinklar på de problem han vanligen ställdes inför i jobbet. Och kärringarna skulle hålla käften, det var klart; frågan var om han också var tvungen att göra det. Gemensamt var att de alla visste var liket var begravt och att liket var skjutet med ett vapen som inte kunde kopplas till honom eller Kenneth. Sedan det där de hotat att göra mot hans son ... Hur mycket snack och mycket allvar var det?
Han hade redan inkasserat första delen av arvodet för uppdraget. Den andra delen skulle han få när han levererat Miriam till en adress utanför Västerås. Tyvärr skulle den delen av uppdraget brinna inne. Han hade skyllt på att hon dött av hjärtfel och fått plats bredvid de andra kärringarna i Kalmarsund. Eftersom han fått betalt av uppdragsgivaren utgick han ifrån att kärringarna hållit sin del av avtalet och legat lågt. Om uppdragsgivaren hann pladdra om att torpeden tagit betalt för ett icke genomfört uppdrag skulle hans rykte i branschen äventyras. Och det fick inte hända.
Och nu hade hans vanliga assistent kommit tillbaka efter akut magsjuka. Kenneth tänkte han aldrig mer jobba med!
Efter arvodet och inkassering av fakturan hade han råd att ta det lugnt ett tag. Köpa en lägenhet att hyra ut i andra hand och flytta med Elin och Erik till en andrahandslägenhet så att de inte kunde spåras. Ett par veckors semester på något varmt ställe ingick också i den planen.