Det här är en roman som utspelar sig i ett gränsland.
Mellan verkligheten, det som har hänt, och dikten, det som kunde ha hänt.
Det innebär att jag emellanåt har tagit mig stora friheter.
En roman är alltid en självsvåldig skapelseakt.
Det innebär att jag har flyttat på hus, ändrat gatunamn– och i något fall lagt till en gata som inte existerar.
Jag har låtit det bli frostnätter i Skåne när det har passat mina syften.
Jag har upprättat mina egna tidtabeller för färjors avgångar och ankomster.
Inte minst har jag byggt upp ett alldeles eget kraftförsörjningssystem i Skåne. Vilket inte ska tolkas som att jag har det minsta att anmärka på Sydkrafts tjänster.
Det har jag inte.
De har alltid gett mig den ström jag behövt.
Jag har också tillåtit mig att laborera ganska fritt i elektronikens värld.
Jag misstänker ju att det som står i den här boken snart kommer att hända.
Ett stort antal människor har varit mig behjälpliga.
Ingen har begärt att bli omnämnd.
Alltså nämner jag ingen. Men tackar dem alla.
Det som står är helt och hållet mitt eget ansvar.
Maputo i april 1998
Henning Mankell