Martina Flochten for runt i det trånga rummet och rafsade fram necessär och handduk. Hon skulle ta en snabbdusch och byta om. Kursdeltagarna hade eftermiddagen ledig från utgrävningen eftersom Visby gästades av en amerikansk professor i arkeologi som höll en föreläsning på högskolan. Martinas brådska hade helt andra orsaker, fast det var hennes kurskamrater ovetande om.

De skulle ta vara på tillfället. Hennes längtan efter honom bultade och brände.

Pojkvännen i Holland hade hon förträngt. Han ringde allt oftare på hennes mobil. Ju mer sällan hon svarade, desto ihärdigare blev han. En kväll när hon glömt kvar telefonen på rummet hade han ringt tjugoåtta gånger. Det var sjukt och hon tyckte det var pinsamt inför sin rumskamrat Eva som varit hemma den kvällen och legat och försökt läsa. Martina planerade att avsluta förhållandet när hon kom hem, att göra det per telefon kunde hon inte förmå sig till. Det skulle kännas för ynkligt.

Hennes pappa hade också ringt. Han skulle komma till Gotland veckan därpå, han hade affärer i Visby och tänkte slå två flugor i en smäll. Kanske oroade han sig för henne. Martina stod sin pappa nära, även om hon tyckte att han kunde vara väl överbeskyddande. Och visst hade hon gett honom anledning att bekymra sig många gånger. Martina var ambitiös och duktig i skolan och studierna skötte hon utmärkt, fast på fritiden drog hon sig inte för att festa och det var mycket party i studentkretsarna kring universitetet i Rotterdam. Droger hade hon prövat, men endast av det lättare slaget.

Martinas intresse för arkeologi hade väckts när hon såg ett TV-program om en utgrävning i Peru. Hon imponerades av arkeologernas tålmodiga, systematiska arbete och av vad jorden kunde berätta.

När hon började studera ämnet fastnade hon snabbt för just vikingatiden. Hon läste allt hon kom över om hur vikingarna levde. Deras religion med tron på flera asagudar tilltalade henne och hon tyckte det var fascinerande med inte enbart vikingaskeppen och plundringstågen över världen, utan också den omfattande handel som vikingarna bedrev, inte minst på Gotland.

Kursen hade definitivt gett Martina mersmak och hon hade redan bestämt sig för att fördjupa sig ytterligare efter avslutad arkeologiutbildning och då skulle hon plugga på högskolan i Visby.

När hon var färdig hade de andra hunnit gå ut till bussen som skulle ta dem till föreläsningen. Hon gick ut och förklarade att hon mådde dåligt och skulle stanna hemma. Eva verkade besviken, de hade alla planerat att gå ut och dricka öl efteråt, passa på när de ändå var i stan.

När bussen kört iväg skyndade hon in och hämtade sin handväska, kastade en sista blick i spegeln. Hon såg bra ut, den gotländska solen hade gett huden en vacker ton och det långa håret var blondare än vanligt.

Han ville att de skulle träffas i hamnen. Med snabba, förväntansfulla steg promenerade hon iväg över träbron bakom vandrarhemmet som ledde till hamnområdet.