När arbetsdagen var över tog Mellgren bilen hem. Hans hustru hade lämnat ett meddelande på mobilen att hon åkte med barnen till sina föräldrar i Ljugarn. Hon ville inte vara kvar på gården efter incidenten med hästhuvudet.

Han stannade till vid högskolan för att hämta några papper på sitt arbetsrum. Grönområdet Almedalen som låg nere vid vattnet var fyllt av solbadande människor, hundar, barnvagnar, ungdomar med bandspelare. Skaror av ungdomar var på väg till After beachen vid Kallbadhuset. Dit hade man fraktat sand från olika stränder på Gotland och anlagt en finkornig sandstrand mitt i stan vid den annars steniga stranden. After beachen där var populär. Efter att ha lyssnat på bandet och druckit öl kunde man bara fortsätta på någon av krogarna ett stenkast därifrån. Det var nästan så han fick lust att gå dit.

Inne på högskolan var det tomt på folk och receptionen var stängd. När han uträttat sitt ärende och var på väg mot bilen kom ett gäng ungdomar förbi. De pratade och skrattade och han tyckte att en av tjejerna, en söt blondin, log extra stort mot honom. Han stod kvar och följde dem med blicken och såg att de gick in på Kallbadhuset. I samma ögonblick hörde han hur livebandet där inne drog igång. Det var tillräckligt för att han skulle bestämma sig. Han skyndade tillbaka upp till sitt arbetsrum. Slet åt sig en handduk och tvål som han förvarade i sin garderob på jobbet och gick ner till omklädningsrummet och tog en snabbdusch. Stänkte på sig lite rakvatten och bytte om till rena kläder. Han hade alltid minst ett rent ombyte på jobbet. Det var inte första gången han valde att inte åka direkt hem.

Ute på gatan igen kände han sig upprymd och han promenerade bort till Kallbadhuset. Visserligen var han över fyrtio, men han såg ung ut för sin ålder. Han var lång, smärt och vältränad och håret var lika tjockt och yvigt som när han var tjugo. Staffan Mellgren såg fram emot kvällen.