Tillbaka i polishuset ringde Knutas upp Agneta Larsvik i Stockholm. Han hade tur och fick tag i henne mellan två sammanträden.

– Det här med tillvägagångssättet, började han. Kan det ha något med religion att göra?

– Hur då menar du?

– Både Martina Flochten och Staffan Mellgren var intresserade av vikingatiden, de grävde ut en vikingatida hamnplats när de mördades. Religionen på den tiden var ju asatro, du vet Tor och Oden och de där. Vikingarna höll väl på med offer, blot och sådant, det har man hört talas om. Du sa ju att tillvägagångssättet var rituellt. Kan det ha att göra med asatro – jag menar, hur de offrade till gudarna?

– Jag vet faktiskt inte, sa hon tvekande. Tyvärr är jag inte så insatt, men det är väl inte otroligt. Kan du dröja lite?

– Visst.

Knutas hörde hur hon lade ifrån sig luren och bläddrade i papper i bakgrunden. Några minuter senare var hon tillbaka.

– Är du kvar? Jag känner en religionshistoriker på Stockholms universitet som är specialiserad på fornnordisk religion och mytologi. Han heter Malte Moberg, han kan säkert hjälpa dig.

Knutas fick numret och mindre än en minut senare hade han religionshistorikern på tråden. Han redogjorde för sitt ärende och beskrev kortfattat hur offren dödats.

Malte Moberg talade långsamt med torr och sträv röst.

– Det finns något som kallas ”den trefaldiga döden”, alltså att man tar livet av sitt offer på tre olika sätt. Det sättet att döda tros ha sitt ursprung i keltiska och germanska stammars religion och förekom under en period av trehundra år före och trehundra år efter vår tideräkning. Eftersom offren led en trefaldig död i form av hängning, knivstick och dränkning tror man att det ska ha varit tillägnat tre olika gudar.

Den viktigaste pusselbiten föll på plats. Så enkelt. Knutas blev så exalterad att han knappt kunde sitta stilla.

– Och vad har detta med fornnordisk religion att göra? frågade han ivrigt.

– I det förkristna Norden var offret centralt i religionen. Asatrons skapelseberättelse inleds med att jätten Ymer offras för att ge kropp åt världen. Oden offrade sitt ena öga för att få vishet och även sig själv för att nå insikt om runornas hemligheter. Oftast offrade man mat och dryck till gudarna, men även djur och i sällsynta fall människor. Det sättet att döda som du beskriver i de här mordfallen förekom även i fornskandinavisk religion. Den trefaldiga döden skulle tillägnas gudarna Oden, Tor och Frej – alltså de tre mäktigaste gudarna i den fornnordiska kulten som var förhärskande under vikingatiden. Man trodde ju på tre gudasläkten i den nordiska mytologin; asar, vaner och alfer. Asarna, dit Oden och Tor räknas, var mest förknippade med makt och krig, och vanerna, som Frej tillhör, med fruktbarhet. Jag vet inte hur bevandrad du är i den fornnordiska mytologin?

– Det där lärde man sig ju i skolan, men det är hundra år sedan. Påminn mig.

– Oden är ju urguden, allfadern enligt många, den mäktigaste som styrde alla andra asar och han var människornas övergud. Han är äldst och visast och bor i borgen Valhall. Han är krigsgud, men också skaldekonstens gud och det är han som har skapat runorna. Tor är Odens son och är även han krigsgud, men främst känd som åskgud. Tor har en hammare som heter Mjölner och när han slår med den så åskar och blixtrar det. Ja, det där känner du säkert till. Frej slutligen, är den främsta fruktbarhetsguden, han dyrkades för god årsväxt, fred, vällust och boskapslycka.

– Det här med att det verkar som om gärningsmannen har tömt offren på blod, hör det också hemma i den fornnordiska mytologin?

– Absolut, själva blodet var viktigt i offerriten. Man dödade djur som till exempel svin, hästar och tjurar och samlade upp blodet i skålar. En sak som förekom i asatron var att man målade avgudabilder med blod.

Knutas undslapp sig en lång utandning.

– Då stämmer alltihop, sa han. Tillvägagångssättet, tömningen av blod, allt.

Bara en sak återstod att fråga om. Fortfarande hade inte uppgifterna om hästhuvudena nått allmänheten och Knutas berättade för Malte Moberg om de två huvuden som spetsats på pålar och ställts upp vid Mellgrens och Ambjörnssons hus.

Det blev tyst i luren. Så länge att Knutas hann undra om linjen var bruten. Så återkom Moberg och rösten hade en ny ton.

– Vad du talar om kallas nidstång – ett hästhuvud spetsas på en påle, oftast i trä, och ställs vid den hotades hus. Det handlar om en oerhört kraftfull magisk rit, en förbannelse som uttalas över någon. Att sätta nid mot någon innebar ett allvarligt hot mot den personen.

– Utgrävningsledaren Staffan Mellgren mördades ett par dagar efter att han hittade nidstången vid huset.

– Och den andre mannen som emottagit nidstång?

– Det är lite oklart var han befinner sig, sa Knutas kryptiskt.

– Jaså? Om jag vore ni skulle jag se till att få tag i honom så fort som möjligt. För övrigt vill jag råda er att snabbt ta reda på vilka människor i offrens närhet som är intresserade av asatro.