Inte för att Knutas var skrockfull men dagens datum gick honom inte obemärkt förbi. Med visst missmod noterade han att hans semester började just fredagen den trettonde augusti. Regnet vräkte ner utanför polishusets fönster. Fyra veckors semester låg framför honom och nu återstod bara att städa undan skrivbordet och sammanfatta det sista innan det var dags att lämna den omskakande utredningen bakom sig.
Häktningsförhandlingar mot Aron Bjarke och Eskil Rondahl hade hållits under torsdagen och resulterat i att båda två häktades på sannolika skäl misstänkta för mord på Martina Flochten, Staffan Mellgren och Gunnar Ambjörnsson. Åtalspunkterna gällde även mordförsök, stöld, brott mot kulturminneslagen, olaga hot, häleri och djurplågeri.
Aron var den som misstänktes för att ha utfört själva morden, han var den starkaste och mest våldsbenägne av de två. Eskil skötte stöldverksamheten, men hade också bistått sin bror vid varje mordtillfälle.
Båda bröderna nekade till brott, vilket spelade mindre roll. Bevisningen var stark, det fanns både vittnesmål och teknisk bevisning. Plastlådorna med blod i Eskil Rondahls frys var ett sådant, Aron Bjarkes fingeravtryck hade hittats både på lådorna och själva frysen. Den stulna guldarmringen som försvunnit från Fornsalen påträffades hemma hos Eskil Rondahl på gården i Hall, liksom ett stort antal fornföremål som försvunnit från olika utgrävningar på Gotland. Hans dator där man kunnat kartlägga försäljningen av fornfynd hade tagits i beslag. Därutöver fanns filmen som Pia Lilja lämnat in till polisen. På gården i Hall hittades kroppen efter en halvblodshingst som grävts ner under en kulle. Hästen hade gått på sommarbete ute på Sudret tillsammans med ett sextiotal andra och därför inte saknats. Den hade transporterats levande till gården och halshuggits där. Offrens kläder påträffades i en låst kista i föräldrarnas utbrända sovrum.
Sedan gripandet av bröderna på gården i Hall hade en rad nya sakförhållanden kommit fram. Det visade sig att Staffan Mellgren tillhört det snäva sällskap som Aron Bjarke ledde och som utövade en extrem form av asatro och shamanism. Polisen hade under veckan som gått lyckats få tag i varenda en av de tolv medlemmarna. Den lilla asatroföreningen existerade ingen annanstans än i medlemmarnas huvuden: det fanns inte någon hemsida, inga papper och ingen medlemsförteckning. Kanske var det därför de hade lyckats hålla sig så hemliga. De hade ägnat sig åt ockult gudadyrkan där blodsoffer av olika djur var vanligt. Däremot kände ingen av de övriga deltagarna till att det förekommit människoblod. Flera chockades svårt när de insåg att de kanske druckit blod från en av sina tidigare medlemmar, Staffan Mellgren.
I förhören framkom att mordet på Martina Flochten antagligen utlösts av bråket kring hotellplanerna vid Högklint, kretsens absolut heligaste plats. I samband med att planerna blev kända uppstod en konflikt mellan ledaren Aron Bjarke och Staffan Mellgren som ansågs vara den andre starke mannen i föreningen.
Bjarke hade velat ta till drastiska metoder för att stoppa bygget, något som Mellgren motsatte sig och han fick de övriga i gruppen på sin sida. Sprickan var därmed ett faktum. Uppenbarligen hade Bjarke inte kunnat släppa idéerna som bara växt sig starkare. När sedan Patrick Flochtens dotter Martina inledde ett kärleksförhållande med Staffan Mellgren såg han möjligheten att straffa dubbelt upp.
Knutas hade talat med Agneta Larsvik som var övertygad om att den stundande rättspsykiatriska undersökningen skulle visa att båda bröderna led av en allvarlig psykisk störning. Enligt henne hade Aron manipulerat Eskil till att delta i morden. Eskil skulle inte ha varit kapabel att begå dåden på egen hand.
För skuldfrågan spelade det ingen roll, båda var att betrakta som gärningsmän.
I förhören som gjorts under veckan hade bilden av brödernas barndom växt fram. Båda hade haft en besvärlig uppväxt, med anpassningssvårigheter och mobbning. Föräldrarna hade varit djupt kristna och satt upp stränga regler för allt i hemmet. Bröt något av barnen mot reglerna eller gjorde ett misstag straffades de hårt. Fysiskt våld var lika vanligt som psykisk misshandel.
De hade hankat sig fram i skolan. För Aron hade det gått bättre än för Eskil, mycket tack vare att han hade naturligt lätt för sig och var mer utåtagerande. Att han såg bra ut hjälpte honom mer än han insåg själv. Aron sökte sig också vidare efter skolan. Han studerade i Stockholm och det var under den tiden han kom i kontakt med asatroende. Intresset för fornnordisk mytologi gick hand i hand med det arkeologiska intresset. Hans tro växte sig starkare med åren och under tiden i Stockholm bytte han namn till ett mer asaklingande. När han kom tillbaka till Gotland fann han några likasinnade genom högskolan och startade med tiden den lilla extrema föreningen som höll sig helt utanför andra asatroföreningar.
Han väckte intresset för asatro hos sin äldre bror som bodde kvar hos föräldrarna trots att han var över femtio. Brodern var starkt påverkad av sina föräldrar och levde helt genom dem när Aron flyttade tillbaka. Genom att delta i föreningens möten påbörjades Eskils frigörelseprocess. Under alla år som gått hade han tagit sin tillflykt till de föremål han arbetade med och genom dem fått kontakt med andliga väsen. Han började få svårt att skilja på vad som var verklighet och inte. Föremålen betraktade han alltmer som sina egna. Han satt mycket vid datorn på sin fritid när han inte hjälpte föräldrarna med gården och med tiden hittade han en marknad för fornföremål. Så småningom hade han börjat sälja saker och det gick riktigt bra. Då och då reste han till Stockholm för att träffa sin kontaktperson. Han tjänade ganska bra på stölderna och använde pengarna mest till gården.
De hade varsitt område som de använt för att täppa igen hålen från barndomen; bristen på omsorg, föräldrastöd och tröst. Trots det krävdes något annat för att fylla de smärtsamma tomrummen och så hade det hela börjat. Troligtvis var eldsvådan då föräldrarna omkom den utlösande faktorn, det var i alla fall Knutas teori.
Åklagare Birger Smittenberg tyckte att det fanns tillräckliga skäl att öppna utredningen på nytt. I ljuset av sommarens våldsdåd kunde man misstänka att bröderna även anlagt branden som orsakade deras föräldrars död.
Knutas plockade undan det sista.
Han lämnade polishuset och gick ut i regnet. Nu väntade en vecka på landet med familjen innan höstterminen började för barnen. Sedan skulle han vara ensam i stugan och ägna sig åt snickerier och att fiska som var det bästa han visste. När han var halvvägs hem mörknade himlen och han hörde åskan mullra borta över havet.
På sätt och vis kändes det helt riktigt.