28 oktober 2010
Klockan hade hunnit en bit över midnatt när taxin saktade in och stannade utanför huset. Två femhundralappar bytte ägare, och mannen klev ut ur bilen utan att vänta på växel. Den iskalla, bitande vinden tryckte på från det becksvarta Kattegatt och var så hård att han kunde känna saltstänket från vågorna som slog in över piren ett fyrtiotal meter bort i mörkret.
Dessutom vittnade den tunna isbeläggningen på marken om att temperaturen krupit ner under noll, varför han rundade taxin, öppnade den andra bakdörren och hjälpte sitt sällskap ut så att hon inte skulle halka med sina farligt höga pumps.
Endast trettio meter kvar nu, tänkte han och stängde bildörren bakom henne. Trettio meter där det gällde att spela snäll och utstråla trygghet utan att verka alltför påstridig. Få henne att känna hur det helt och hållet var hennes eget beslut att följa med honom hem.
Hon huttrade till, greppade med sin högra hand om den lilla pälstoppen och lät honom ta den vänstra på vägen upp mot huset. Det var ett bra tecken. Särskilt med tanke på vilken uppförsbacke middagen hade varit. Hur han hade fått använda sig av alla sina trick för att hon inte skulle se rakt igenom honom, upptäcka sprickorna i hans leende och lämna bordet.
Precis som bestämt hade de träffats på Grand Hôtel Mölle. Hon hade väntat på honom i lobbyns skinngrupp med en drink i handen och de långa smala benen i kors, och han hade direkt slagits av hur hon sett ut precis som på bilden. Det mörka nästan pojkaktigt kortklippta håret, de mörkröda läpparna och höga kindbenen såg ut exakt som han föreställt sig. Till och med ansiktet som han utgått från var tillfixat i ett bildbehandlingsprogram hade sett ut som om det aldrig någonsin utsatts för solens förödande strålar.
Det hände nästan aldrig. Snarare utgjorde verkligheten i de allra flesta fall en besvikelse. Frågan var egentligen bara hur stor. Narigare hy, oplockade ögonbryn och muffinsvalkar som vägrade låta sig döljas trots de löst sittande kläderna. Ibland hade verkligheten skilt sig så mycket från bilden att han bara hade vänt på klacken innan de så mycket som hunnit hälsa.
Men den här kvällen hade han som sagt fått kämpa, och på vägen upp längs gången med Höganässtenar och automatisk belysning bestämde han sig för att om det var något han var värd den här natten så var det att ha kul. Så kul att hon inte skulle kunna gå på minst en vecka. Först behövde han bara en försäkring. Utan den var det inte mycket han kunde göra. Därför stannade han där utomhusbelysningen var som starkast och bevakningskameran hade en bra vinkel, och vände sig mot henne.
Hon mötte hans blick, och han svarade med att trycka sina läppar mot hennes. Hon behövde inte besvara kyssen. Det räckte med att hon tog emot. Så länge hon inte sköt honom ifrån sig eller gav honom en örfil, hade han alla bevis han behövde för att kunna hävda att allt var frivilligt, att anklagelserna mot honom inte var annat än en ihålig efterhandskonstruktion för att komma åt hans pengar. Han kunde med andra ord snart göra vad han ville med henne.
Han hjälpte henne av med pälstoppen och visade in henne i huset. Precis som de flesta som kommit så här långt hade hon svårt att dölja hur imponerad hon var över den inbjudande planlösningen, elden som redan brann i den öppna spisen och de specialdesignade möblerna. Och över konsten som fick vilken utställning som helst i Dunkers kulturhus nere i Helsingborg att kännas som om den kom från ett gäng dagisbarn.
Han erbjöd henne något att dricka i den nedre baren och bedyrade att ingen gjorde så goda mojitos som han. Hon sken upp och följde honom nedför trappan. Han lät henne gå före genom den vitkalkade korridoren förbi spaavdelningen och instruerade henne att fortsätta in genom öppningen till vänster om den infällda bokhyllan längst bort i korridoren.
Hon gjorde som hon blev tillsagd. Men väl inne i det fönsterlösa rummet vände hon sig mot honom med en undrande min, precis som alla före henne gjort. Alla undrade de var baren de blivit lovade fanns någonstans.
Istället stod där en stor säng samt fyra stycken kraftiga metallringar med spännremmar som var fästa i vajrar vilka i sin tur var dragna längs väggar och golv via utväxlande block. Allt var vitmålat för att inte dra uppmärksamheten till sig.
Slaget blev aningen hårdare än han tänkt sig. Han hade inte för avsikt att förstöra hennes vackra ansikte. I alla fall inte än. Hon föll baklänges ner på sängen, och i ögonvrån kunde han se hur hon blödde om näsan samtidigt som han säkrade den ena vajern runt hennes handled. Hon var alltför omtöcknad för att hinna reagera och göra motstånd, innan han några sekunder senare hade säkrat både hennes armar och ben, varpå han i lugn och ro kunde vinscha henne i position.
Han hade väntat sig att hon som alla andra skulle ödsla sin energi på att försöka ta sig loss. Istället låg hon bara där och tittade på honom med armarna utsträckta och benen särade. Det var som om hon bad om att han skulle gå extra hårt åt henne, och varför göra henne besviken?
Han öppnade garderoben med alla leksaker och verktyg han samlat på sig genom åren, plockade fram klädsaxen och den nyinköpta gag-bollen som han pressade in i hennes mun och spände på plats med remmarna. Fortfarande inget motstånd. På ett sätt var det nästan för bra för att vara sant. Å andra sidan var motståndet en inte helt oväsentlig krydda för att upplevelsen skulle bli fulländad.
När han gränslat henne och klippt upp hennes kläder ställde han sig upp i sängen och studerade hennes nakna kropp. Den var smal och vältränad, lite för smal för hans smak. Höfterna, liksom frisyren, var på gränsen till pojkaktiga, och över magen höjde och sänkte sig konturerna av musklerna i takt med hennes andetag. En träningsnarkoman. Brösten hade säkert varit minst två storlekar större om hon inte tränat sönder dem. Men armarna gillade han. De var nästintill perfekta med sina väldefinierade biceps och triceps. Och fittan. Han gillade när de var rakade, och den här var så slät att den aldrig verkade ha haft så mycket som ett hårstrå.
Han lät blicken vandra upp längs hennes kropp tills han mötte hennes. Den konfunderade honom. Hon befann sig helt i hans våld utan en aning om vad som väntade. Ändå kunde han inte se något annat i ögonen än totalt lugn. Det var det här hon ville. Det kunde inte betyda något annat. Han släppte en spottloska som träffade hennes ena kind och rann ner längs halsen. Fortfarande ingen reaktion. Han satte sig över henne igen, greppade om hennes högra bröstvårta med tummen och pekfingret och nöp tills tumnageln vitnade.
Där. Äntligen gick det att skönja smärtan och ett stråk av rädsla i blicken. Nöjd och förvissad om att han skulle lyckas knäcka henne, lämnade han rummet och gick över till spaavdelningen där han drog av sig kläderna, gjorde sina behov och tog en dusch. Han tvålade in sig över hela kroppen och vred upp värmen tills det brände i huden.
Efter att han torkat sig och borstat tänderna la han en tvättsvamp i en skål, fyllde den med varmt vatten och duschtvål, och vände tillbaka in i det fönsterlösa rummet. Ett tryck på fjärrkontrollen fick öppningen bakom honom att ljudlöst stängas, och han kunde se hur hon följde den droppande svampen i hans hand med blicken medan han klev upp i sängen och började tvätta henne. Proceduren tände honom, och han hjälpte ståndet på traven med sin lediga hand tills blodet bultade i ådrorna.
När han var nöjd kastade han svampen på golvet och böjde sig ner för att smaka på henne. Men slaget träffade honom innan han hann räcka ut tungan.
Smärtan och den höga ihållande tonen som tjöt i hans högra öra fick hans huvud att domna bort, och det kändes som om det när som helst riskerade att lossna och falla ner på golvet.
Han förstod ingenting. Vad var det som hade hänt? Var det hon som slagit honom? Nej, det var omöjligt. Hon var ju fastspänd. Han trevade med handen över det ömmande örat och i hårbotten alldeles ovanför. Det verkade inte blöda, men han kunde tydligt känna hur en bultande bula växte sig allt större.
Nu såg han att den ena av vajrarna hade gått av. Den var kapad. Men hur i helvete … Tången i hennes hand skulle egentligen inte kunna vara där, men det var den. Var hade hon fått tag i den? I den andra höll hon en gummihammare. Var det hans verktyg? Han gick igenom skåpets innehåll i sitt inre men hann inte längre än till samlingen av piskor innan hon gav honom ytterligare ett slag med gummihammaren. Den här gången så hårt att han inte längre kände någon smärta och var helt omedveten om hur han rasade ihop över henne.