Det hade gått nästan en hel timme sedan den vilda älskogen, ändå kände sig Sonja fortfarande helt mörbultad. Men på ett skönt sätt. Som efter ett extra hårt träningspass där varenda muskel i kroppen överträffat sig själv. Hon kunde fortfarande känna det dova bultandet – själva beviset på att hon just haft sin bästa sexuella upplevelse någonsin. Ändå ville hon ha mer. Fast att hon var för öm och visste att det skulle göra ont hade hon lust till att gränsla Alex och väcka den till liv igen. Kanske var det hon som borde sätta en bindel för hans ögon den här gången, tänkte hon och lät handen glida över hans nakna hårlösa bröst.
Efteråt hade de växlat några orda med varandra. Inte många men tillräckligt för att hon skulle hinna berätta om diamanterna som fördyrade verket med några hundratusen trots att de för evigt skulle vara instängda i lådan så att ingen kunde se dem. Alex hade kommit med idén att de skulle låta diamanterna förbli en hemlighet och döpa om verket till Secret Hanging Box. Enligt honom uppstod ett helt annat djup om det faktiska innehållet förblev ett mysterium.
Såklart hade han haft helt rätt. Frågan var varför hon inte själv hade tänkt på det. Å andra sidan var det precis det som var så fantastiskt med Alex. Äntligen hade hon hittat någon som gjorde henne bättre istället för att bara nöja sig med att det var fint och vackert.
Tydligen hade han köpt med sig en hel del intressant konst från sin resa till Los Angeles. Han hade räknat upp namn som Kathryn Andrews, Math Bass och Carter Mull, men hon hade inte känt till ett enda. Därefter hade han precis som de allra flesta män somnat, och vad hon kunde se sov han fortfarande djupt. Det var säkert jetlagen, tänkte hon och konstaterade att han inte verkade ta någon notis om hennes hand som sakta letade sig ner mot hans ljumske.
Hans penis var fortfarande stor även om den låg på sidan och såg ut att sova djupt den med. Hon hade inte tänkt på det förrän nu, men inte ens därnere hade han något hår. Hon kände försiktigt med fingertopparna och slogs av hur len och mjuk huden kändes.
Hon kom att tänka på Fabian som för några år sedan hade börjat trimma sig därnere, och hur fläcken av hår hade blivit mindre och mindre för varje gång tills den till slut påmint om en liten hitlermustasch. Även om hon vetat att det var helt fel och att mindre saker kunde göra en man impotent hade hon inte kunnat hålla sig för skratt när hon fått syn på den, och det hade inte dröjt länge innan han låtit det växa ut igen.
Med Alex kändes det annorlunda. Av någon anledning tände hon på det porriga och lite förbjudna med honom. Det var som om han hade en nyckel till henne som Fabian aldrig haft.
Hon böjde sig ner och tog den i sin mun. Även om den var mjuk var den fortfarande blodfylld och större än vanligt. I ett försök att väcka den lät hon tungan leka runt kanten på ollonet samtidigt som hon greppade om skaftet och började dra handen upp och ner. Men hon fick ingen respons. Uppenbarligen var även den ett offer för jetlagen, och hon bestämde sig för att lämna den ifred.
Linoljan hade säkert torkat, och hon skulle nu utan problem kunna utföra det sista momentet och hissa upp lådan i sina vajrar. Hon visste precis hur den skulle hänga och bestämde sig för att försöka hinna klart innan Alex vaknade. Gästerna skulle visserligen inte komma förrän imorgon, men det skadade inte att bli klar redan idag.
Hon samlade ihop sina arbetskläder, smög ut ur rummet och fortsatte genom den stora salen mot badrummet förbi en dörr som stod på glänt. Fram tills nu hade den inte bara varit stängd utan också låst. Det var hon säker på, då hon försökt öppna den flera gånger.
Det var såklart därför hon inte hört honom när han kommit hem. Han hade tagit en annan väg in för att överraska henne. Eller var det de nya konstverken han hade tagit in den vägen? Hon sköt upp dörren helt, letade upp ljusknappen på insidan av väggen och tände. Precis som hon misstänkt hade huset ett källarplan, och det var uppenbarligen här trappan fanns.
Väl nere hittade hon bland annat en stor vinkällare, en verkstad fylld med verktyg och grova arbetskläder och ytterligare ett badrum med både jacuzzi och bastu. En bred korridor ledde vidare till ett garage. Och där stod de, lutade mot en av väggarna inpackade i bubbelplast. Hon gjorde en ansats till att gå över och titta på dem. Se vad det var som var så fantastiskt att det var värt att forsla över halva jordklotet.
Istället fastnade hon med blicken på den mörkröda frysen som stod bredvid. Eller närmare bestämt på hänglåset som satt ditmonterat och förhindrade dörren från att öppnas. Hon gick fram och konstaterade att det var låst. Varför låste man en frys? Eller var det också ett konstverk precis som hennes egen låda?
”Jaså, det är här du är.”
Sonja ryckte till och vände sig om mot Alex som stod några meter bakom henne. ”Ja, jag var på väg till badrummet för att ta en dusch, och så såg jag att dörren stod öppen.”
”Curiosity killed the cat”, sa han och rättade till morgonrocken.
”Förlåt?”
Han svarade med ett leende och började gå fram mot henne. Det var ett helt nytt leende. I alla fall hade hon inte sett det hos honom förut, och hon tyckte inte alls om det.
”Alex, vad håller du på med? Du skräms.”
Han höll upp en liten nyckel framför hennes ansikte. ”Är det den här du letar efter?”
”Nej, jag letar inte efter någonting. Som jag sa var jag bara på väg till badrummet för att ta en dusch. Så kanske du kan hjälpa mig att hissa upp lådan sen?”
”Jag tror inte det”, sa han och skakade på huvudet.
”Nähä, men då får jag väl göra det själv.”
”Jag tror inte det heller, faktiskt.”
”Alex, vad är det? Vad håller du på med? Jag trodde att vi …”
”Trodde”, avbröt han och såg ärligt förvånad ut. ”Kom inte och säg att du på allvar trodde att det var du och jag? Att det var dig jag var ute efter?”
”Jag förstår inte … Jag förstår ingenting. Vad menar du?” Plötsligt kände hon sig smutsig och obekväm, och ville ingenting annat än därifrån. Dra på sig kläderna och skynda till bilen.
”Vad menar du?” upprepade han med tillgjord röst och började skratta. ”Men kom igen. Handen på hjärtat. Du måste vara medveten om att din så kallade konst inte kan betecknas som annat än skräp? Om ens det.”
Så nu var det alltså över. Drömmen hon så naivt kastat sig rakt ut i hade inte varit annat än ett spel, en lek från hans sida för att komma till. Nu var han klar och hon var förbrukad. Hon ville skälla ut honom, skrika och ställa till med en scen, precis som hon kunde göra med Fabian när han hade gått över en gräns för mycket. Men det var som om trycket över bröstet hindrade ilskan från att komma ut.
”Jag tror aldrig att jag har träffat någon så desperat och lättlurad som du”, fortsatte han. ”Någon som är så kåt på att lyckas att hon inte har något problem med att gå i säng med vem som helst, så länge de köper lite av din skit.”
”Jag tror att jag ska gå nu.” Hon tog ett steg åt sidan för att komma förbi honom, men han höll ut armen framför henne.
”Lås upp och öppna istället.” Han höll återigen nyckeln framför hennes ansikte.
”Och varför skulle jag göra det?”
”Varför inte?”
”Alex …” Hon suckade och rullade med ögonen i ett försök att verka avslappnad, när hon i själva verket var på väg att krackelera och bryta ihop. ”Du har tydligen fått vad du var ute efter, så nu kan du låta mig åka …”
”Öppna.” Leendet var nu helt borta och kvar fanns en blick så kall att hon direkt insåg att hon inte hade något val.
Hon tog nyckeln, vände sig mot frysen och förde in den i låset. Hon visste inte vad som fanns där inne, och hon ville inte veta det heller. Men nu stod hon där med låset som just öppnats med ett litet klick i sin ena hand och den andra om dörrens handtag.
Utan någon aning om vad det var som kom vältande rakt ut mot henne tvingades hon snabbt kliva åt sidan för att inte få det över sig. Sekunden efter insåg hon att det var en påklädd skyltdocka som åkte rakt ner i betonggolvet med en kraftig duns. Var det en del av en installation?
”Hoppsan …”, sa Alex och skrattade till. ”Någon som varit och nallat i frysen.”
Nu såg hon att det inte alls var en skyltdocka, utan en man. En riktig man som var nedfrusen. Hon stirrade på ansiktet, men förstod ändå inte. Hon hade aldrig sett det förr, ändå fanns det något bekant över det.
Så gick det upp för henne.
Hon vände sig mot Alex som inte var Alex.
Hur det hängde ihop. Och varför.
Kastade sig åt sidan för att komma runt honom.
Hur patetiskt naiv och desperat hon hade varit.
Fortsatte mot dörren. Bara någon meter till innan hon kunde stänga och låsa.
Hur rätt Fabian haft hela tiden.
Men vem det nu än var, så var han alltför snabb.