Vi hade aldrig pratat om varifrån han fått guldet – det var elefanten i rummet – men på söndagen insåg jag att det fanns en sak som vi måste diskutera. Jag kunde fortfarande ge honom tabletterna han skulle ha på morgonen och kvällen, men hur skulle han få de han skulle ha klockan tolv på dagen när jag hade börjat skolan igen?
”Melissa kan väl ge dig dem på måndag, onsdag och fredag när hon är här för terapin, men då skulle de ju knappast hinna verka innan du börjar träna. Och hur ska det gå på tisdagar och torsdagar?”
”Jag får helt enkelt be mrs Richland att ge mig medicinen. Då kan hon ju se sig omkring här inne medan hon är här. Kanske ta några bilder och lägga upp dem på Facebook eller Twitter.”
”Mycket lustigt.”
”Det handlar inte bara om de tabletterna”, sa han. ”Det gäller ju de vid midnatt också.”
”Då är jag här och kan…”
”Nej, Charlie. Det är dags för dig att flytta hem igen. Din far saknar dig säkert.”
”Jag är ju bara några kvarter ifrån honom!”
”Ja, och ditt rum står tomt. Han sitter ensam vid middagsbordet när han kommer hem. När män är ensamma händer det att de börjar tänka dumheter. Jag vet allting om det, tro mig. Du får lämna mina middagstabletter hos mig när du kommer på morgnarna för att se till mig och mata Radar, och du får lämna midnattstabletterna när du går hem på kvällen.”
”Det skulle jag ju inte göra!”
Han nickade. ”Eftersom jag inte får fuska. Och jag skulle bli frestad att göra det, eftersom jag är beroende av de fördömda tingestarna. Men jag ger dig mitt hedersord.” Han reste sig upp på bägge armbågarna och såg mig i ögonen. ”Den första gång jag fuskar kommer jag att tala om det för dig och sluta helt med tabletterna. Byta till alvedon. Det lovar jag, och jag kommer att hålla det. Kan du leva med det?”
Jag tänkte igenom det och kom fram till att jag kunde leva med det. Vi tog i hand. Den kvällen visade jag honom hur han skulle ta fram filmerna och teveprogrammen jag hade på laptoppen. Jag lade två tjugomilligrams oxikodontabletter på ett litet fat på bordet bredvid sängen. Sedan drog jag på mig ryggsäcken och höll upp min mobil.
”Behöver du mig så ring. Dag eller natt.”
”Dag eller natt”, instämde han.
Radar följde mig till dörren. Jag böjde mig ner, klappade henne, kramade om henne. Hon slickade mig på kinden. Sedan gick jag hem.