Archie
Lördag förmiddag den 15 juni, Falsterbo Golfklubb
Lisa hade tillbringat en dryg halvtimme med att lyssna igenom de två förhören hon hållit under förmiddagen, men utskriften fick anstå tills hon var tillbaka på polisstationen. Hon började bli otålig och just som hon rest sig för att gå och leta reda på Archie kom han med andan i halsen och en laptop klämd under armen.
”So sorry att du fått vänta på mig”, sa han urskuldande och sträckte fram handen för att hälsa. ”Archibald Johnson, men säg för all del Archie, det gör alla andra.”
”Lisa Stark.” Hon gav honom ett fast handslag. ”Bra om vi kan komma igång direkt med förhöret”, sa hon och tittade demonstrativt på klockan.
”Självklart, jag är ledsen att du har fått vänta, men jag var tvungen att träffa min revisor. Det är snart halvårsbokslut”, sa han och log mot henne.
”På en lördag?” sa Lisa tvivlande. Som om hon hade rätt att ifrågasätta Archies göranden och låtanden en lördag förmiddag.
”Han reser på semester i morgon och blir borta en månad, så jag var tvungen att träffa honom.” Lisa skämdes lite över sin irritation, men fick skylla på att hon haft helt andra planer denna lördag än att sitta på Falsterbo Golfklubb. Som att bada med Linnea till exempel.
”Kan vi inte gå ut och sätta oss på terrassen istället så vi kan njuta lite av det fina vädret? Det är synd och skam att sitta inne en sådan här fin dag, tycker du inte?”
Lisa valde ett bord intill husväggen som skuggades av en grön markis. Hon lutade sig tillbaka i stolen, viftade med ett menykort framför ansiktet för att få svalka och förbannade att hon tagit jeansen i dag. Archie placerade två välfyllda ölglas på bordet framför henne och slog sig ner på en stol mitt emot.
Hon skulle just säga att hon inte drack när hon var i tjänst när Archie förekom henne. ”Ett litet glas bara, det är ju ändå lördag”, sa han och blinkade till henne.
Lisa ville inte känna sig fyrkantig och tråkigt svensk, så hon tackade ja och tog emot glaset med den skummande ölen. I den här värmen var det precis vad hon behövde.
Hon tog en djup klunk och tryckte igång mobilen på inspelning.
”Förhör med Archie Johnson, krögare på Falsterbo Golfklubb, lördag femtonde juni.” Hon bestämde sig för att gå rakt på sak. ”Som du vet påträffades Sven Silfverstolpe död på sitt kontor nu på morgonen.”
”Ja, jag vet”, sa Archie och såg beklämd ut. ”En fruktansvärd historia. Towe sa att han mördats.”
”Det vet vi ännu inte med säkerhet”, sa Lisa formellt och förbannade sig själv att hon inte varit mer försiktig i förhöret med Ulrika och Towe. ”Det finns vissa omständigheter som pekar på det, ja. Men jag vore tacksam om ni kunde behålla det för er själva fram tills dödsorsaken är fastställd.”
”Absolut, det förstår jag”, sa Archie allvarligt. ”Jag kan bara inte förstå vem som skulle göra en sådan sak. Och här på vår golfklubb.” Han skakade sorgset på huvudet. ”Var det ett rån?”
”Rån?” sa Lisa överrumplat. Det var en aspekt hon inte tänkt på. ”Finns det någon särskild anledning till att du tror att det kan röra sig om ett rån?” frågade hon nyfiket.
”Även om vi mer och mer går över till ett kontantlöst samhälle är det många, framför allt äldre, som inte betalar med kort. Det gäller både i restaurangen och i shopen”, la han till. ”På Svens rum finns ett kassaskåp och där brukar vi låsa in dagskassan. I och med att vi har möjligheten att låsa in pengarna där, har vi varit slarviga med att sätta in dem på banken”, sa Archie urskuldande.
”Det ska jag kontrollera”, sa Lisa och noterade i sitt block att hon skulle stämma av detta med teknikerna direkt efter förhöret.
”Din dotter nämnde att Sven Silfverstolpe åt middag i går kväll på golfklubben tillsammans med borgmästaren, Sten Crona och ytterligare två personer. Vilka var de andra två?”
”Det stämmer. Det var Gunnar Sandén och Carl Delon.”
”Var du med under kvällen?”
”Jag känner dem ju allihop, så jag var med och drack en pint med dem före middagen och sedan drog jag mig tillbaka till arbetsrummet. Jag hade en del pappersarbete inför bokslutet. Jag ligger efter”, tillade han med en suck.
”Är ni golfare allihop?”
”My God no, not at all. För min egen del håller jag mig till det nittonde hålet och det är väl det närmsta jag kommer golf”, sa han med ett skratt.
”Nittonde?” sa Lisa konfunderat. ”Nu är jag ju inte golfare, men brukar det inte vara arton hål på en bana?”
”Helt rätt. Det nittonde hålet är det man brukar kalla restaurangen och det är där jag trivs bäst”, sa han och klappade på sin mage som spände en aning under en ljusblå pikétröja från Lyle & Scott. ”Borgmästaren och Delon klarar nog inte ens av minigolf”, konstaterade han.
”Förlåt?” Lisa, som insåg att hon svept hela ölen, hade inte lyssnat ordentligt.
”Ja, du frågade om vi alla var golfare. Jag, borgmästaren och Delon spelar inte. Sven och Crona är entusiaster, rent av fanatiska om du frågar mig. Sandén spelar också en del men är inte lika hängiven som de andra två.”
Lisa satte ner sitt nu tomma glas på bordet och la fullt fokus på förhöret. ”Men om det nu inte var golf som stod på agendan, varför träffades de då?”
”Det här är egentligen konfidentiellt”, sa han tveksamt. ”Men nu när Sven är död är det väl ändå något som kommer fram tidigare än det var tänkt.”
Lisa tittade uppmärksamt på honom. ”Vad är det som kommer fram?”
”Det jag berättar nu vill jag helst inte att du för vidare till min fru. Är det okej?”
”Det kan jag tyvärr inte garantera, men är det inte relevant för utredningen så säger vi självklart ingenting.”
Archie tog ett djupt andetag och släppte långsamt ut luften. ”Det här är egentligen hemligt”, sa han dröjande och tog av sina solglasögon i pilotmodell och torkade av dem med en servett. ”De hade planerat att bygga ett kasino i anslutning till golfklubben.”
”Kasino?” Lisa blev uppriktigt förvånad. Det var inte direkt det hon väntat sig att höra när han sa att hon inte fick berätta för hans hustru.
”Ja, ett kasino. Det gick under arbetsnamnet Falsterbo Casino & Golf Club. Tanken är, eller var”, rättade han sig snabbt, ”att de skulle bygga ett kasino i anslutning till golfklubben. Det skulle bli norra Europas största och mest exklusiva kasino, helt i klass med det i Monte Carlo. Det skulle finnas en à la carte-restaurang och vinkällare och självklart även hotellrum för övernattande gäster.”
Archie studerade glasen på sina Ray-Bans, och tydligen fick de godkänt eftersom han satte på sig dem. Lisa såg sig själv speglas i glasen. ”Restaurangen var det tänkt att jag skulle driva.”
”Du sa var”, inflikade Lisa otåligt. ”Blir det inget kasino?”
”Jag vet uppriktigt sagt inte. Som jag sa var tanken att kasinot skulle ligga i direkt anslutning till golfklubben, det var liksom hela idén med projektet.”
”Men nu blir det inget kasino?”
”Jo, det är ju det som är hela grejen. Hade det inte blivit ett kasino, så hade jag kunnat backa ur samarbetet. Nu går inte det, för de idioterna har gått och köpt en tomt i Håslöv.”
”I Håslöv? Nu hänger jag inte med.”
”Tydligen är det här strandskyddat område och det får inte byggas något nytt, inte ens en ynka badhytt. Att de inte kunnat kollat upp sådant i förväg övergår mitt förstånd. Borgmästaren sitter på kontakter och sade sig ha full kontroll, men tydligen inte. Nu har han och Sven gått bakom ryggen på oss andra och köpt den här tomten istället. Vem i hela världen vill gå på kasino i Håslöv?”
Där hade han onekligen en poäng, tänkte Lisa, men nu var hon ju knappast någon expert på området. När det gällde egna erfarenheter från kasinon var meriterna närmast obefintliga. Om inte foajén räknades förstås. Det var nämligen så långt hon lyckats komma när hon för ett antal år sedan var i Badgastein på skidresa med ett kompisgäng från universitetet. De hade tänkt avsluta sin afterski med en spelomgång på kasinot, men det gjorde man uppenbarligen inte i skidkläder. Sällskapet hade snällt fått vända i dörren och några fler kasinobesök hade det inte blivit för Lisas del.
”Varför ville du inte att din hustru skulle få reda på det här?” undrade Lisa nyfiket.
”Ulrika tycker att jag arbetar för mycket redan som det är och att vi behöver få ekonomi i golfrestaurangen istället för att kasta oss in i nya projekt. Det går inte så bra”, sa han med en suck. ”Jag tänkte att en à la carte-restaurang på kasinot skulle vara en säker satsning. Jag har skrivit på ett treårskontrakt och nu vet jag inte vad som händer med det när det inte blir i Falsterbo.”
”Har du satsat några pengar?” frågade Lisa.
”Nej, jag har själv inga pengar att satsa, men jag har lagt ner en hel del tid. De andra har satsat tre miljoner var, totalt femton miljoner. Enligt Sven hade han skakat fram ett par utländska riskkapitalister som även de skulle investera i bygget. Det här skulle vara min möjlighet att tjäna en hacka”, sa Archie dystert. ”Det är dyrt att bo i Falsterbo och vi går back varje månad trots att vi drivit restaurangen i två år nu. Kasinot var vår möjlighet.” Han suckade tungt. ”I Håslöv finns inte det klientelet, om du förstår vad jag menar.”
Lisa nickade förstående och bytte spår. ”Ulrika berättade att du sitter med i styrelsen där Silfverstolpe var ordförande.”
”Ja, det stämmer.”
”Hur kan det komma sig?”
”Svens hjärta bankade för god mat och dyra viner och han tyckte att det var självklart att jag i egenskap av krögare satt med i styrelsen. Personligen tror jag att det var för att han ville ha mig på sin sida eftersom han hela tiden hade kasinot i åtanke.”
”Kände de övriga i styrelsen till kasinoplanerna?”
”Nej, inte vad jag vet. Sven höll planerna inom en väldigt snäv krets, utöver de andra fyra investerarna var det bara jag och någon kille på kommunen som kände till det.”
”Hur kan det vara så?”
”Han var rädd att någon av de andra skulle sätta sig på tvären eftersom de av princip är emot allt som heter förändringar. Det var stort rabalder bara när de behövde utvidga byggnaden för bagskåp”, sa han med en grimas. ”Golfare är ett konservativt släkte.”
”Vad tyckte de andra i styrelsen om Silfverstolpe?”
”Det får du fråga dem om. Du ska få en lista av mig med namn och kontaktuppgifter på alla.”
”Tack gärna. Men någon uppfattning har du väl”, lirkade Lisa.
”De tyckte att Sven kommit in i styrelsen lite för lätt”, sa han tveksamt. ”Han hade ett halvår tidigare blivit medlem i Falsterbo Golfklubb genom sin hustru Sophia vars släkt varit medlemmar i flera generationer. En del av styrelsemedlemmarna hade satt sig på tvären redan när han skulle väljas in i klubben. Du kan tänka dig hur tongångarna gick när han dessutom tog plats i ordförandestolen”, sa Archie med ett torrt skratt.
”Vet du om det var någon som blev särskilt upprörd?”
”Som sagt, det är bättre att du kontaktar de andra i styrelsen”, sa Archie diplomatiskt.
”Det ska jag göra. Om vi går tillbaka till igår kväll, hur fick du reda på att kasinoplanerna blivit ändrade när du inte var med på middagen?”
”Jag satt i mitt arbetsrum som ligger bredvid Svens kontor mitt emot shopen. Trots att jag hade dörren stängd hörde jag upprörda röster utanför och sedan att ytterdörren slogs igen.”
”Vet du vem det var som gick?”
”Det var Delon och Sandén, jag såg dem genom fönstret. Kort därefter hörde jag Sven gå in på sitt kontor och han rumsterade runt en kort stund och sedan hörde jag dörren slå igen bakom honom också.”
”Vet du om han följde efter Delon och Sandén?” undrade Lisa intresserat.
”Det tror jag inte. När jag tittade ut såg jag att han hade sin bag med sig, så jag förmodade att han gått ut för att spela några hål golf. Det bekräftade Crona för mig en stund senare när han kom ner och knackade på.”
”Kommer du ihåg vilken tid de andra gick?”
”När Crona kom ner till mig var klockan kvart över tio. De andra gick en liten stund innan, strax över tio gissar jag.”
”Var borgmästaren kvar där uppe?”
”Crona sa att borgmästaren var kvar när han gick ner till mig. Jag och Crona satt en stund på mitt rum och pratade och då berättade Crona om de grusade kasinoplanerna. Vid elva gick jag till köket och bredde oss ett par smörgåsar och när vi kom upp till ovanvåningen var borgmästaren försvunnen. Jag och Crona drack några ale, åt våra smörgåsar och spelade ett par omgångar snooker. Sedan stack vi hemåt.”
”När var det?”
”Någon gång kring ettsnåret gissar jag, men kolla med Crona. Inte helt säker på tiden, hade druckit en del”, sa han ursäktande.
”Borgmästaren och Silfverstolpe då?”
”Dem såg jag inte röken av.”