Sista chippen

Fredag kväll den 14 juni, Falsterbo golfbana

Sven Silfverstolpe konstaterade att den här dagen lätt kvalade in som en av de värsta i hans liv. Att det däremot skulle gå så illa att han inte skulle överleva dagen var han lyckligt omedveten om. Sophia var gravid och väntade barn. Vem som var pappan hade han inte fått klarhet i än, men så mycket visste han att det omöjligt kunde vara han själv. Madeleine Kleebe hade oväntat dykt upp i Falsterbo och det både roade och oroade honom att de stött på varandra i dag. Han funderade på om det var en tillfällighet eller något hon planerat. Det största bekymret var dock Sandén. Hur han lyckats skaka fram all dokumentation kring bygglovet som inte beviljats var en gåta och mycket olyckligt. Borgmästarens kontaktperson på kommunen hade försäkrat att det var vattentätt och att ingenting skulle kunna läcka ut förrän första spadtaget i Håslöv var taget. Detta hade han lovat så sent som på eftermiddagens möte i kommunhuset.

I direktionssalen på golfklubbens ovanvåning fortsatte den hätska utfrågningen av borgmästaren. Silfverstolpe gjorde ingen ansats att komma till hans undsättning. Borgmästaren hade inte skött sina åtaganden och då kunde han minsann stå till svars för det själv. Silfverstolpe gick ner för trapporna där hans föregångare hängde inom glas och ram. Till denna exklusiva skara hörde snart även han själv.

Från det lilla biblioteket på bottenvåningen hörde han hur Delon och Sandén ivrigt och högljutt ventilerade kvällens händelser. Han gick in bakom bardisken i matsalen och tappade upp en stor stark som han drack i ett svep innan han gick vidare in på kontoret för att hämta sin golfbag. Innan han tog bagen, stoppade han in Sandéns mapp med de grusade bygglovsplanerna i kassaskåpet och låste det omsorgsfullt. Varför han tagit mappen visste han inte, men av någon anledning hade det känts bra i stunden. Han betraktade de exotiska fiskarna som med lätthet rörde sig i det gigantiska akvariet och släppte ner en nypa fiskfoder. Nu var han redo. Han riktigt kände hur adrenalinet pumpade i kroppen. Det som verkligen fick honom att känna sig levande var golf och jakt. Hans två stora kärlekar i livet.

Golfbanan låg öde och var så fantastiskt vacker att Silfverstolpe nästan kände sig religiös. Det här var hans golfklubb, tänkte han stolt. Dagen då han valts in som Falsterbo Golfklubbs ordförande hade varit en av höjdpunkterna i hans karriär. Silfverstolpe hade vuxit upp som oäkting, med en far som aldrig erkänt faderskapet och därmed aldrig varit en del av hans liv. Silfverstolpes mor kom från enkla förhållanden och han hade varit tätt knuten till henne. Hon var död sedan många år nu, men Silfverstolpe var övertygad om att hon vakade över honom och var stolt över det han åstadkommit. Han hade aldrig haft någon längtan efter barn och den dagen Madeleine Kleebe glädjestrålande berättade att hon väntade hans barn, dog något inom honom. Han hade varit den viktigaste personen i sin mors liv och han ville fortsätta vara det för kvinnan han levde med.

Hos Madeleine Kleebe hade han härdat ut ett år som småbarnspappa innan han lämnat dem och tömt hennes bankkonto som kompensation. De andra kvinnorna hade han lämnat när deras barnlängtan börjat bli påfrestande. Men den här gången var det annorlunda, han behövde Sophia ett tag till. Han behövde hennes klasstillhörighet och förmögenhet, men framför allt hennes stora kontaktnät på Falsterbonäset. Sophia var gravid och barnet var inte hans. Det fanns bara en lösning, att ta bort det och han var övertygad om att Sophia skulle komma till insikt om det. Hon var en förnuftig kvinna och skulle knappast vilja ha ett oäkta barn. Han skulle boka en tid för abort på måndag morgon och sedan var det problemet ur världen.

När Silfverstolpe slog ut från hål två hamnade han till sin stora förtret i bunkern framför green. Denna bunker var hans akilleshäl på banan och på något märkligt vis hamnade han alltid där. Silfverstolpe hade föreslagit för de övriga i styrelsen att de skulle täcka igen bunkern. Trots att han satt på högsta stolen i styrelsen blev han alltid nedröstad när han tog upp detta på dagordningen.

Förbannad klev han ner i bunkern och precis när han skulle slå till bollen la han märke till en gestalt som kom bortifrån Danska Kyrkosträtet.

”Jag har kommit för att reda ut vad som hänt med de investerade pengarna.”

”Investerade pengarna, vad menar du med det? Det har väl inte du med att göra”, sa Silfverstolpe kallt.

”Blir det inget kasino på Falsterbo Golfklubb?”

”Det ska du inte lägga dig i”, fräste Silfverstolpe.

”Jag vill bara vara säker på att vi får tillbaka våra pengar, vi är inte intresserade av att investera i Håslöv.” Rösten var bestämd och målmedveten.

”De pengarna är redan investerade, så ni får inte tillbaka ett öre även om det går åt helvete med kasinot”, sa Silfverstolpe och skrattade rått.

”Men så kan ni inte göra. Det är hela vårt sparkapital och vi har belånat huset.”

”Det skiter väl jag i. Det är ert problem. Affärer är affärer.” Silfverstolpe ställde sig bredbent och gungade lätt i knäna. Han fick en härligt mjuk träff på bollen som smet iväg precis över bunkerkanten. Han lyssnade och för första gången någonsin efter ett slag från bunkern på hål två hörde han ljudet när bollen ploppade ner i koppen.

”Det var som fan, jag satte den.” Mer hann Silfverstolpe inte säga förrän hans egen järnfemma träffade vänstra tinningen med full kraft. Han föll framåt och på ren reflex famlade han efter något att ta tag i. När hans kropp dråsade ner i bunkerns finkorniga sand, var han redan död.