När sorgen kommer, som när natten skymmer

i vilda skogen, där en man går vill,

vem tror på ljuset, som i fjärran rymmer,

Och sken som skymta fram och flämta till?

På skämt de glimta och på skämt de flykta,

vem tar en lyktman för en man med lykta?

When sorrow comes, as when night falls

in the wild woods, where a man goes astray,

who believes in the light that in the distance calls,

And the glow that appears and then fades away?

In jest does it fade and in jest does it burn,

who takes a lantern-man for a man with a lantern?

‘Solace’, Gustaf Fröding,
translated by Alice E. Olsson