15. RÄTTEGÅNGEN

DEN 16 juni skickade polisen ut ett pressmeddelande om att åtal skulle väckas i Sibaärendet den 23 juni 2005. Pressmeddelandet betydde att förundersökningen nu var klar. Tre dagar senare kunde Aftonbladet publicera bilder och information ur förundersökningen trots att den ännu inte var offentlig. Det hade gått fem månader sedan kidnappningen ägt rum men intresset var fortfarande stort.

***

Darko Sokacic och Sinisa Markovic hade samma försvarsadvokater under hela processen. För Lirim Seferi hade det varit krångligare. Tingsrätten hade utsett Leif Almquist till hans försvarare, men i april hade advokaten kontaktats av Lirims föräldrar. Paret Seferi berättade att de haft kontakt med Leif Silbersky. Eftersom Lirim vid den tidpunkten inte fick ha någon kontakt med familjen bad de Almquist framföra budskapet att de önskade att sonen bytte försvarare till Silbersky. Så skedde också.

”Vem är Leif Silbersky och vad kan han som du inte kan?” hade Lirim frågat.

Han ville ha kvar Almquist, men ogärna gå emot sina föräldrars vilja. Ett tag diskuterades möjligheten att advokaterna skulle samarbeta, men Silbersky krävde att få ta hand om försvaret själv, annars var han inte intresserad. Till slut bestämde sig Almquist för att hoppa av. Han ville inte att en prestigekamp mellan två advokater skulle stå i vägen för Lirims intressen. Eftersom det bara var några veckor kvar till rättegången, bestämde Göteborgs tingsrätt att om Lirim ville byta advokat i ett så sent skede fick familjen Seferi själv stå för kostnaderna. Föräldrarna accepterade.

***

För Fabian Bengtsson blev 2005 ett år han aldrig skulle glömma. Men det fanns också glädje. Den 17 juni gifte sig Fabian och Helene i en kyrka söder om Göteborg. Det var bara en och en halv vecka innan rättegången skulle starta och mediernas intresse var stort. Kvällstidningarnas fotografer tog bilder utanför kyrkan, men höll sig på avstånd. Efter vigselakten var det fest i en lokal i närheten. Därefter åkte paret på bröllopsresa. Fabian kom tillbaka strax före rättegången. Då skulle han för första gången sedan frisläppandet möta Darko och Lirim öga mot öga. Allmänheten skulle också för första gången få höra Fabian själv berätta om kidnappningen.

***

Rättegången inleddes den 28 juni i Göteborgs tingsrätt. Trots att Lirim Seferi erkänt sig skyldig till människorov berättade 25-åringens nye försvarare Leif Silbersky att han skulle yrka på att klienten frikändes. Det förvånade de poliser som hade arbetat med Sibaärendet.

”Seferi befann sig under dessa 17 dygn i en nödsituation och hade inga alternativ till sitt agerande. Detta har jag för avsikt att bevisa”, deklarerade Leif Silbersky segervisst till journalisterna.

Intresset från medier och allmänhet var enormt och förhandlingssalen fylldes till sista plats. Rättens ledamöter fick bland annat gå ner i tingsrättens källare och titta på Darkos låda, som polisens kriminaltekniker hade satt ihop igen. När det var Fabians tur att vittna berättade han utförligt om fångenskapen, om detaljer som ledde till att polisen senare kunde hitta Darkos lägenhet. Fabian beskrev hur han noterat tiden när Hemglassbilen hördes och nynnade till och med den kända trudelutten. Han berättade också hur svårt det hade varit att få livet att återgå till det normala efter frisläppandet.

Den första bilden som publicerades på Fabian Bengtsson efter frisläppandet togs i föräldrarnas trädgård och publicerades på Sibas hemsida.

”Allt är helt upp och ner. Jag har alltid varit en utåtriktad människa. I dag rör jag mig inte på mörka platser, jag tittar mig ofta om bakåt, jag kan inte utföra mitt arbete som förut, jag har skyddade identitetsuppgifter. Jag är en annorlunda Fabian nu”, sa han.

Darko tog som väntat på sig skulden för allt som hänt. Lirim gjorde däremot allt för att skylla ifrån sig. Han menade att han varit helt i händerna på Darko.

”Jag kände mig som en liten valp”, förklarade Lirim.

När det blev Sinisas tur att höras i rättegången berättade han plötsligt att han hade ljugit i polisförhören om att han varit ensam. Det var visserligen inte han som hade ringt de hotfulla samtalen från utlandet, men han hade stått bredvid personen som pratat med Johanna Eurén på Siba och han hade hört hela samtalet. Samtalen till Bengt Bengtsson hade Sinisa inte heller ringt, men fått återberättade för sig av den person som pratat med Bengt. Men han ville inte säga vem hans medhjälpare var. Lika fåordig var Sinisa när det gällde de hotfulla sms som hade skickats till Bengt. I polisförhören hade han tagit på sig ansvar för alltihop. Nu ville han inte svara på frågor om huruvida han skickat samtliga sms eller bara vissa. Sinisa förklarade sin ovilja att berätta med att han fruktade för sin egen och sin familjs säkerhet.

Under rättegångens sista dag uppstod en irriterad stämning när Darko Sokacics advokat i sin slutplädering underströk hur snäll hans klient trots allt hade varit mot Fabian.

”Jag sticker kanske ut hakan, men skulle vilja kalla detta för den vänliga kidnappningen”, sa han.

Familjen Bengtssons målsägarbiträde blev upprörd, och sa senare till journalisterna att det var det dummaste han hade hört under hela sin karriär. Det fanns dock andra som var inne på samma spår och hävdade att en variant av det så kallade Stockholmssyndromet kunde ha haft betydelse i kidnappningen av Fabian Bengtsson. Men här var det inte den tillfångatagne som började sympatisera med gärningsmannen, utan kidnapparen som började tycka om brottsoffret.

***

Göteborgs tingsrätt meddelade domen den 15 juli. Darko Sokacic dömdes till tio års fängelse, Lirim Seferi till sex år och Sinisa Markovic till två år. Darko och Lirim dömdes dessutom till livstids utvisning. Rättens ledamöter verkade ha reagerat mycket starkt på det som framkom under förhandlingarna. I domen står att det lidande Fabian utsattes för ”saknar motstycke i svensk rättshistoria”. Tingsrätten kallade också brottet för ”ett angrepp på det öppna svenska samhället”.

Tingsrätten var däremot imponerad av Fabian Bengtsson och kallade hans uppträdande under rättegången för ”synnerligen trovärdigt”. Det ansågs att han ”lugnt och balanserat” berättat om sina upplevelser och att han ”på ett enastående sätt kunnat memorera detaljer” som gjorde hans uppgifter ”utomordentligt tillförlitliga”. Någon som inte imponerade lika mycket var Lirim Seferi som rätten ansåg ”vid huvudförhandlingen på allt sätt sökt marginalisera sin roll i händelseförloppet”. Mellan raderna framgick att rättens ledamöter uppfattat Lirims uppträdande som rena teaterstycket, och att de inte gav mycket för Silberskys taktik att försöka få det att framstå som att hans klient var helt i händerna på Darko. I domen stod:

Tingsrätten har vid huvudförhandlingen uppfattat
Lirim som en begåvad och belevad person, som har svarat
distinkt på ställda frågor, även utan insats av tolk, och
som noga och eftertänksamt lämnat sina svar. /…/ Det
framstår emellertid för tingsrätten som ställt bortom varje
rimligt tvivel att Lirim hade fullt klart för sig vad saken
gällde – nämligen att bemäktiga sig Fabian Bengtsson och sedan pressa pengar i utbyte mot att han släpptes. /…/
Lirims invändning om nöd och dess övertagande från
annan framstår mot bakgrund av vad som ovan anförts om
Lirims förhållanden under Fabians fångenskap och hans
situation i övrigt som så konstruerad att den inte förtjänar
avseende.

Ingen av de dömda överklagade. Efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet utvisades Darko Sokacic till Kroatien i oktober 2011. Där startade han en egen firma. Lirim Seferi kunde lämna fängelset i februari 2009 och utvisades till Italien, men flyttade senare till Makedonien där familjen äger fastigheter. Sinisa Markovic lämnade både fängelset och landet i juni 2006. Han lever fortfarande under hot och har återigen bytt namn.

***

Familjen Bengtsson hade haft sina synpunkter på polisens arbete och emellanåt hade frustrationen varit stor. Bengts vana att bestämma utan att bli ifrågasatt hade ibland krockat med utredningsarbetet som krävde att en stor del av informationen stannade i polishuset. Men för det mesta hade samarbetet fungerat bra, och när Fabian släpptes fri och gärningsmännen hade dömts fanns bara tacksamhet kvar hos familjen. De skrev ett brev till polismyndigheten där de tackade för det stora arbete som lagts ner och gick så långt som att påstå att det uppstått en livslång vänskap mellan familjen och poliserna som hade hjälpt dem.

Familjen Bengtsson bad om att få tacka målsägandebiträden, åklagare och poliser som arbetat med Sibaärendet genom att bjuda på middag på restaurang. Några var tveksamma, men bestämde sig för att komma när de fick veta att Sven Alhbin hade tackat ja. Då kändes det mer officiellt. Bengt Bengtsson och chefen för polisens skyddsgrupp var två av dem som höll tal. Senare på kvällen var det Fabians tur.

”Nu ska jag säga något jag inte sagt förut”, började han.

Sedan berättade Fabian hur han på morgonen den 3 februari kommit till Sahlgrenska sjukhuset efter att ha blivit släppt i Slottsskogen. Han hade tagits emot av en polis som hade antivåldssymbolen med den knutna pistolen fäst på den slitna svarta kavajen. Mannen hade presenterat sig och berättat att han var den som skulle förhöra Fabian.

”Sedan plockade Mats fram sin Sanyo F-bandspelare. Kan du tänka dig, pappa, en sådan gammal kuf. Men då, Mats, sa du att ’den här litar jag på’. Och då bestämde jag mig för att lita på dig också.”

***

Polisens främsta uppgift hade varit att rädda Fabian Bengtssons liv. Först när de hade lyckats med det la de all kraft på att gripa gärningsmännen och få dem fällda i domstol. Trots att polisen uppnått båda dessa mål fanns ändå kritik mot utredningen. En anklagelse handlade om att polisen medvetet hade ljugit för media och därmed för allmänheten. I en debattartikel i Göteborgs- Posten svarade länspolismästare Krister Jacobsson och polismästare Klas Friberg. De tillbakavisade att det hade förekommit lögner, men erkände att polisen inte berättat hela sanningen. De hade medvetet valt att aldrig dementera felaktiga uppgifter i media om till exempel olika spaningsmetoder. De hade även valt att inte svara på frågor eller kommentera något för att på det sättet låta journalisterna tro att det faktiskt fanns en spricka mellan polisen och familjen Bengtsson. Målet att få hem Fabian oskadd hade ”överskuggat allt annat”, skrev polischeferna.

Men hade lika stora resurser ställts till förfogande om offret inte varit en förmögen vd? Sven Alhbin och hans kollegor fick frågan av journalister men också privat, vid middagar med släkt och vänner. Poliserna hävdade bestämt att Fabians ställning i samhället inte haft någon som helst betydelse för den stora polisinsatsen. Göteborgspolisen hade genom åren lagt ner stora resurser på att även leta efter kriminella som kidnappats i samband med till exempel narkotikaaffärer. Problemet var att de ogärna samarbetade med polisen, vilket i vissa fall gjorde en ordentlig polisutredning omöjlig att genomföra. Därför kunde det framstå som om ansträngningarna inte var lika stora när det handlade om brottsoffer längre ner på samhällsstegen.

Alhbins egen självkritik handlade inte om de stora resurserna som satsats på Fabian, utan mer om hur den interna organisationen skulle kunna förbättras i framtiden. Alla som arbetat med ärendet var väl medvetna om att inga av de åtgärder de hade vidtagit under själva kidnappningen hade lett fram till Fabians frisläppande. Klas Friberg förmodade ändå att deras strategi att avvakta tålmodigt, behålla lugnet, vara öppna för kontakter och låta tiden gå hade satt en sådan press på kidnapparna att de till slut helt enkelt inte hade orkat. Detta hade i kombination med lite tur resulterat i ett lyckligt slut. Hade polisen uppfattat kidnapparna som farligare, hade en annan strategi använts.

Familjeföretaget Siba och brottsoffret själv, Fabian Bengtsson, gick inte heller fria från kritik. Per Sigvardsson, vd på konkurrenten Elgiganten, sa i en tidningsintervju våren 2005:

”Om man säger så här; det finns en gräns mellan sympati och pr. Siba kanske inte gick över den, men de var och touchade. Hela den här händelsen har påverkat Sibas varumärke. Folk känner till det på ett helt annat sätt och känner sympatier för det. Och Siba utnyttjade läget lite. De använde sig av sin kundhemsida för all kontakt under själva kidnappningen. Och de har i pressmeddelanden tackat svenska folket. Man kunde ha kommunicerat via en neutral hemsida eller satt in annonser i tidningarna.”

Sigvardsson menade att den uppmärksamhet som Siba fått i samband med kidnappningen kunde ”uppskattats till 75 miljoner kronor av branschfolk”.

Sibas informationsansvariga, Johanna Eurén, som själv varit en aktör i kidnappningsdramat, bemötte kritiken och menade att Per Sigvardssons resonemang var ”absurt, kallhjärtat och cyniskt”.

”När ett liv står på spel görs inga avvägningar om huruvida ditt företag gynnas eller missgynnas. Det enda som existerade för oss här på Siba och för Fabians familj var att Fabian skulle komma tillbaka till oss med livet och hälsan i behåll”, sa hon.

När Fabian Bengtsson i en annan intervju fick frågan hur han hade reagerat på anklagelsen svarade han diplomatiskt att det känts ”svårt att höra ett sådant uttalande”.

Löpsedel Aftonbladet 04-02-2005. När en del av innehållet i det första polisförhöret med Fabian Bengtsson hamnade i Aftonbladet väckte det ilska hos Fabian och Bengt Bengtsson och hos polisen.

***

Bara några veckor efter frisläppandet var Fabian Bengtsson tillbaka på jobbet. Människor han aldrig hade träffat skickade blommor och uppmuntrande meddelanden för att visa sin medkänsla. Trots att Darko berättat att han fått upp ögonen för Fabian via tv-reklamen, fortsatte Sibas vd att exponera sig i företagets marknadsföring. Han tyckte att det ingick i jobbet, och tänkte inte låta kidnappningen stoppa honom från att göra reklam för det familjeföretag som han var så stolt över. De nya reklamfilmerna som visades i tv några år senare kallades ”I Fabians värld”, en anspelning på det gamla barnprogrammet Fablernas värld. Fabian Bengtsson blev en egen karaktär, på samma sätt som skådespelaren Hans Mosesson blivit Ica-Stig med hela svenska folket. Sibas reklambyrå lyckades till och med få Patrik Sjöberg och konkurrenten Media Markts affischnamn Peter Antoine att ställa upp framför kameran tillsammans med Fabian. Men när Siba i december 2011 gjorde en reklamfilm där dess vd sprang runt och skrek ”Mellandagsrea!” och tipsade om reaklipp fick många tv-tittare nog. Marknadschefen noterade reaktionerna och erkände att Siba ”kanske har stört julefriden lite väl mycket”. Lösningen blev att spela in en ny reklamfilm där Fabian Bengtsson barfota och iklädd ljusa kläder bad om ursäkt, samtidigt som en vit duva släpptes mot himlen. Allt detta till Bryan Adams låt ”Please forgive me”.

Fabian har också kostat på sig att skämta om kidnappningen, som under Idrottsgalan i Globen 2011:

”I 17 dygn låg jag i en låda som var två meter lång, och en meter hög. Och jag måste säga att det är lite kontrast om man jämför när man står här i Globen. Utanför lådan hörde jag att Idrottsgalan sändes. Jag frågade vem som vann pris, men jag fick inget svar. I dag känns det ganska bra att jag är en av de första som får veta vem som vinner den här kategorin. Det är en ära att få stå framför er och dela ut pris till Årets ledare. Jag har alltid försökt att få våra medarbetare att prestera sitt bästa, och ett sätt är att använda humor.”

Men trots att Fabian Bengtsson i dag anstränger sig för att leva som vanligt blir hans liv aldrig sig likt igen.

”Vi försöker ge barnen en så vanlig uppfostran som möjligt, som att själva få springa hem till kompisarna längre bort på gatan. Men hur förklarar du för en fyraåring att han eller hon inte kan vara med på gruppfotot på dagis?” sa Fabian i en intervju med Dagens Industri Weekend 2012.

Han fick också frågan vad som skulle hända om Darko plötsligt dök upp framför honom på gatan.

”Vi skulle förmodligen se varandra i ögonen en kort stund, inte säga något men kanske nicka igenkännande, och gå vidare. Under rättegången berättade jag allt, även sådant kidnapparen hade gjort för att göra det lite lättare för mig. Efter det mötte Sokacics och mina blickar, och då visste jag att han också skulle berätta allt. Att hålla ord var väldigt viktigt för honom.”

Fabian berättade också hur han resonerar kring att förlåta kidnapparna.

”De visste vad de gjorde och kalkylerade med en risk i konstruktionen. Jag kommer aldrig att kunna glömma, inte med mitt detaljminne, eller bli den jag var före kidnappningen. Vad tror du att min första association är när jag hör Hemglassbilen? Jag utsattes för ett brott, men handlingarna var aldrig riktade mot mig, Fabian Bengtsson, som person. Den insikten ger mig viss distans till det jag varit med om.”