Min vän Stieg Larsson

Det här är ingen hyllning till en vän. Var och en som träffade Stieg Larsson bär sin egen bild av honom. Samma sak gäller för dem som stod honom nära.

Trots att han var elva år äldre än jag så var vi kolleger och vänner. Dessutom kan man säga att vi var chefer åt varandra. Stieg var den mest prestigelösa människa jag träffat och den villkorslösa vänskap han gav mig är oersättlig.

I takt med hans väldiga framgångar som författare finns en fara med att hans envetna kamp inte får den uppmärksamhet som den förtjänar. Denna kamp som var en sådan viktig del av honom, både som människa och som författare. Min förhoppning är att jag med denna bok på något sätt lyckats beskriva den.

Det är först nu, efter snart fem års sorgearbete, som jag förmått uppbringa tillräckligt med mod för att skriva om min vän och arbetskamrat. Denna bok är min bild av Stieg Larsson.