[Gutenberg 31533] • Sockerpullor och Pepparkorn: Små bilder ur skånska folklifvet förr och nu

Henrik Wranér är känd för sina humoristiska skildringar av skånskt allmogeliv. I Sockerpullor och Pepparkorn möter vi ett antal bybor i alla åldrar som har ett eller annat att säga om kärleken. Historierna handlar om alla möjliga situationer, från ungdomar som behöver en nätt knuff för att komma till skott, via hiskeliga berättelser, till komiska slutledningar. (Summary by Petra, partly adapted from Wikipedia);

Biografi : Henrik Wranér född den 22 april 1853 i byn Vranarp i Östra Tommarps socken på Österlen, död den 6 augusti 1908 i Stockholm, var en svensk journalist, författare och folklivsskildrare. Namnet var taget efter födelsebyn. Föräldrarna var skomakaren Ola Henriksson och Boël Henriksdotter och han var den äldste av fem bröder. Hemmet var fattigt och föräldrarna djupt religiösa. Han skriver själv om sin barndom: "Som mina föräldrar voro strängt schartauanska, fick jag ej gå i folkskolan för att ej lära odygd. Redan vid 2¼ års ålder kunde jag emellertid läsa innantill: bokstäverna lärde jag i registret till Luthers huspostilla. Vid 5 års ålder var jag för första gången på husförhör och kunde då hela bibliskan och långkatekesen..." När han fyllt tolv år kom han i en riktig skola, nämligen Simrishamns pedagogi och därifrån flyttades han redan efter två år 1867 till Kristianstads läroverk.

Wranér blev student i Lund 1873, men universitetsstudierna fick avbrytas, eftersom han inte hade råd att fortsätta. Han hade tillfälliga arbeten som lantmäteribiträde 1873-1877, därefter ett år som folkhögskollärare och ett år som vikarierande läroverkslärare i Karlshamn. Vid den här tiden träffade han sin blivande maka och man tror att det var genom stöd från den blivande svärfadern, som Wranér efter år 1880 mera regelbundet kunde vistas vid universitetet i Lund, dock utan att ta någon examen. Han medarbetade 1886–1889 i tidningen Nya Lund. Åren 1890–1893 var han medredaktör i Östersunds-Posten. Han flyttade 1893 till Stockholm, där han sedan var verksam som författare fram till sin död vid 55 års ålder. Han turnerade även och höll föreläsningar på skånska bygdemål.

Han gifte sig 1891 med Anna Wilhelmina Fredrika Löfgren och de fick barnen Signe och Sven